Det fina i kråksången
Ända sen jag slutade plugga och började jobba heltid har jag antingen bott väldigt nära jobbet eller jobbat hemifrån. Jag har alltså aldrig behövt ge mig i kast med att köra bil i rusningstrafik. I ärlighetens namn har jag alltid känt mig en smula bättre än de människor som tillbringar halva sina liv i bilköer till och från jobbet, som viljelösa slavar under systemet. Men nu är jag plötsligt själv ett får i skocken. Mitt nya jobb ligger drygt 3 mil från mitt hus, men i eftermiddagsrusningen känns det som 30.
En av mina absolut sämsta egenskaper är att jag inte har något tålamod. Är själv ett under av effektivitet (typ) och förväntar mig detsamma av min omgivning. Så det är bortom frustrerande för mig att sitta fast i bilköer utan att komma någon vart. Det är inte ens att det tar tid som är problemet, utan det faktum att man är i princip stillastående på en fyrfilig motorväg utan någonstans att ta vägen.
Så jag gör allt jag kan för att undvika trafiken: kollar min Sigalert-app för trafikuppdateringar säkert 10 gånger om dagen, testar olika motorvägar för en smidigare lösning (hittills är alla ungefär lika illa), och igår blev jag så less att jag helt sonika körde av motorvägen och tog sidogator hela vägen hem istället. Sidogator är trevligare men tar mycket längre tid. Igår körde jag i alla fall kusten ner till Mission Beach och stannade vid en bar på boardwalken och tog en öl. Satt i solen och läste en bok och drack min Newcastle ända tills Sigalert sa att det var safe att ge sig hemåt igen. Det fina i kråksången, kan vi väl kalla det.
5 Comments
Agnes
Haha, härligt att du lyckades romantisera att vara så rastlös!! ;P Ser ju hur härligt ut som helst!
Jag var tidigare ihop med en kille som fick klåda av köer. Det var extremt jobbigt att åka till/från jobbet, flyga eller handla med honom för han tappade humöret direkt om man fick vänta. MEN jag fick världens bästa tålamod som motpol till honom, och det kan jag vara glad över idag. Jag gör ALLTID saker, hela tiden och har jämt 1000 bollar i luften och märker inte att det blir för mycket förrän det är för sent. Så jag har vänt sånna tillfällen där jag inte kan rå över (t ex kö i mataffären, bilköer osv) till att se det som något positivt och en chans för mig att slappna av. Jag kan i lugn och ro andas ut. Men det krävdes övning… och terpai – haha!
Cinderalley
Man har inte så mycket val ibland 🙂
Allså sån där är ju jag också, blir sjukt stressad av köer och folk som gör saker långsamt. Önskar att jag kunde slappna av och andas ut i de sammanhangen, men det går inte!
Anna Granström
Och mission beach har jag ju varit på nu och vet hur det ser ut där, sjukt najs område! Alltid ett plus. Rusningstrafik i de här områdena är verkligen inte att leka med…
Cinderalley
Nä, mycket bilar blir det… Och ja, såg att ni tog er till Belmont Park, det är himla fint!
Pingback: