Just Kids och 70-talsromantiken
Häromdagen läste jag ut Patti Smiths självbiografiska Just Kids, som är en kärleksförklaring till hennes bästa vän, själsfrände och älskare, fotografen Robert Mapplethorpe. Jag blir så himla retronostalgisk av att läsa den här boken. Vill också vara en svältande konstnär i New York på 70-talet och hänga på Chelsea Hotel och umgås med Janis Joplin, Jim Morrison, William S Burroughs, Allen Ginsberg, Andy Warhol, Bob Dylan, och alla andra coola megakultkändisar som namedroppas i boken.
Jag har aldrig lyssnat speciellt mycket på Patti Smith, men medan jag läste Just Kids kollade jag igenom en hel massa liveklipp med henne, till exempel den här intervjun gjord i Sverige 1976. Älskar hur cool hon är, älskar när hon pratar om frihet och bara “I can put my fist up in the air, I don’t give a shit.” Så är boken också.
3 Comments
Fiat
Åh ja! Älskar både Patti och boken och nostalgin och allt! Blev väldigt sentimental av att läsa Just kids.
Hanna
Åh, älskade också Just Kids när jag läste den! Och började plötsligt lyssna betydligt mer på Patti.
Ulf
Kul att också din generation gillar den – jag älskade boken när jag läste den häromåret.
I somras spelade Patti Smith i Uppsala – superspelning i Botaniska! Hon kan fortfarande “I can put my fist up in the air, I don’t give a shit.”