Det ofattbara

Älskade hund

I lördags hände två hemska saker nästan precis samtidigt. Först ringde min mamma för att ge mig den helt förkrossande nyheten att vår hund, vår älskade Zorro, hade dött. Zorro var en del av vår familj i nästan 15 år, och även om han fick leva ett långt och bortskämt liv så är det svårt att acceptera att jag aldrig får träffa honom igen. Han var den finaste, snällaste och mest lojala och kärleksfulla labrador jag någonsin träffat, och det som gör mest ont är nog att jag inte fick säga hej då. Ibland är det helt jävla värdelöst att bo så långt bort från sin familj.

Älskade hund, du är saknad ♥

Den andra hemska saken hände precis efter att mamma ringde, medan vi fortfarande pratade i telefonen. Jag befann mig på en parkeringsplats tillsammans med M, bredvid en stor motorväg, när vi plötsligt hörde ljudet från skrikande däck och biltutor. När vi vände oss mot motorvägen fick vi se en av de värsta olyckor vi båda bevittnat – en SUV som var på väg att bli påkörd av en bil och väjde så hårt att den voltade flera gånger över hela motorvägen och slutligen landade upp och ned i väggrenen.

M ringde 911 och rapporterade olyckan och flera fordon stannade på motorvägen för att hjälpa till, medan jag mest stod handfallen och överväldigad och försökte förstå vad som just hade hänt. Vet fortfarande inte om någon i SUV:n överlevde.

Och det var min lördag. Hoppas er var bättre.

6 Comments

Leave a Reply to Andrea Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *