Irritationsmoment,  Motorcyklar

Moment 22

Jag försöker ta ett lån för att köpa en ny motorcykel. Min egen har inte varit körbar sen i april, och eftersom motorcykelåkande är min terapi och det enda som håller mig någorlunda vid mina sinnens fulla bruk så börjar det bli ganska (läs: mycket) jobbigt att inte ha en fungerande hoj. I vanliga fall hade jag bara köpt något billigt begagnat, men jag orkar inte med mer mekaniska problem, så att köpa något nytt känns som en bättre investering.

I alla fall, efter ungefär en veckas ansökningar, blanketter, telefonsamtal och email med olika finansieringsinstanser börjar jag nu känna mig som K. i Kafkas Processen – fångad i en byråkratisk labyrint som hade varit skrattretande om jag inte vore den ytterst drabbade.

I USA bygger hela låneprocessen på ens kreditvärdighet. För att vara kreditvärdig måste man tidigare ha varit skyldig pengar – genom kreditkort, lån, etc. – och ha bevisat att man har möjlighet att göra avbetalningar på dessa lån. Har man aldrig varit skyldig pengar, till exempel eftersom man inte vill skuldsätta sig för livet genom att köpa saker man egentligen inte har råd med, så har man alltså ingen kreditvärdighet, och däri ligger mitt problem. Trots att jag har en stabil inkomst och kan bevisa att jag alltid betalar hyra och räkningar i tid vill ingen låna ut pengar till mig, eftersom jag inte har någon dokumenterad avbetalningshistorik och därmed framstår som en risk. Moment 22, någon?

Inte heller svenska banker vill låna ut pengar till mig, eftersom jag inte är folkbokförd i Sverige och inte kan lämna någon säkerhet.

Kvar återstår egentligen bara ett alternativ, och det är att hitta en amerikansk borgensman med hyfsad kreditvärdighet som kan tänka sig att skriva under lånet tillsammans med mig. Men det är inte helt lätt när man inte har familj i samma land. Såatteh, jag får väl hitta en annan hobby för att undvika vansinnets brant. Enda kraven är att det är något som går fort och har två hjul.

4 Comments

  • Hanna

    Åh, det är precis samma sak i Australien. Så himla dumt! Känner mig av den anledningen mer eller mindre tvungen att skaffa mig mitt livs första kreditkort och börja betala alla räkningar via det för att få upp min credit rating (eftersom vi tänkt köpa hus i framtiden).

    En tycker ju liksom att det borde vara mer meriterande att aldrig behövt köpa grejor på kredit, utan faktiskt spara ihop pengarna innan en spenderar dem…

    • Cinderalley

      Alltså, verkligen så himla dumt! Jag skaffade mitt första kreditkort för typ två veckor sen, det har helt galen ränta eftersom jag inte har något credit score, trots att jag skaffade det genom min bank där jag har varit kund i 5 år så de vet exakt hur mycket pengar jag har.

      Tycker verkligen också att folk som är helt skuldfria borde ha lättare att låna pengar än folk som är skuldsatta, men det hade väl varit en alldeles för logisk lösning.

  • Annika i Colombia

    Förlåt kommentaren ovan! Jag skrev en lång kommentar som försvann, så jag testade om det funkade att kommentera…

    Det är precis likadant i Colombia och det är så himla störigt. Jag har vägrat in i det längsta att skaffa kreditkort, men när jag inte fick skaffa iPhone-abonnemang utan Oscar var tvungen att göra det åt mig, i hans namn (trots att jag betalade min telefon kontant och han med kreditkort på avbetalning), fick jag bita i det sura äpplet, för att skaffa mig den där himla kreditvärdigheten.

    • Cinderalley

      Mitt spamfilter snor riktiga kommentarer ibland, vet inte riktigt varför!

      Åh men det är ju så frustrerande! Man vill ju liksom inte vara beroende av någon annan för att kunna göra något så enkelt som att skaffa ett mobilabonnemang!? Kreditvärdighet my ass. Det borde kallas kredit-ovärdighet istället.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *