Äventyr,  Livet är en fest,  Motorcyklar

Escape to Hazzard County

Ända sen jag köpte min nya hoj så lever och andas jag motorcyklar, och det är nog lite anledningen till att jag har blivit så himla dålig på att blogga på sistone. Har liksom en känsla av att ni inte är så intresserade av att höra mig tjata om motorcyklar dagarna i ända. Men jag vill ändå dela med av mina äventyr från förra helgen.

I lördags var det dags för en biker-hillbilly-campingfest som går under namnet Escape to Hazzard County. 500 bikers samlas på en gigantisk campingplats uppe i bergen norr om Santa Barbara och dricker moonshine och festar hela natten, är väl bästa sättet att sammanfatta det på. Jag åkte upp med mina kompisar Fred, Randy och Matthew. Vi möttes hemma hos mig klockan 7 på morgonen eftersom vi hade dryga 40 mil framför oss.

005

Ganska många timmar senare var vi äntligen framme i Hazzard County. Vi parkerade hojarna och satte upp tälten. Biljetterna till eventet kostade 45 dollar, och i det ingick all mat och alkohol samt en massa gratisgrejer, plus att alla som checkade in fick en halvflaska Sailor Jerry-rom att festa till det med. Livsfarliga grejer.

017

Min ena boot gick sönder efter ungefär en timme på campingen. Hela sulan lossnade, så jag fick tejpa ihop den. Kändes ändå ganska passande på något sätt.

009

De hade byggt en bar av höbalar i äkta hillbillyanda.

011

Mycket skägg och denim på den här tillställningen. Korvfest deluxe.

image

Jag körde stenhårt på looken cowboyhatt, pälsväst och tejpade boots. Här med Matthew och Fred.

016

Scenen där kvällens band skulle spela.

028

Medan solen gick ner började hillbillyspelen. Här tävlar folk till exempel i precisionssporten “springa med en höbal”.

Sen blev det mörkt och svinkallt. Alltså, svinkallt på riktigt. När jag gick och la mig i tältet klockan 3 på morgonen var det nollgradigt. Trodde på riktigt att jag skulle frysa ihjäl, trots megavarm sovsäck, filt och ett gäng värmealstrande små påsar som jag slängde ner i sovsäcken. Det här med att campa i november alltså…

image2

Sen tog jag inga fler bilder, så jag lånar denna från Randy (till vänster) på mitt lilla crew. Det var en ganska hård hemresa nästa dag – sammanlagt 80 mil på motorcykel, efter öppen bar och max tre timmars sömn. Men det får det vara värt. Såna här fester händer ungefär once in a lifetime.

One Comment

  • CC

    Låter toppen.
    Ja, förutom det där med campingen.
    Brrr.

    Själv ha jag vimsat upp till Stockholm för att kolla Black Sabbath ikväl 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *