America, fuck yeah

När Andreas var här och hälsade på förra helgen pratade vi rätt mycket om USA, utifrån ett ganska svenskt (=kritiskt) perspektiv. Han påpekade att det är viktigt att skilja mellan USA politiskt och USA kulturellt, vilket jag skriver under på till hundra procent. För oavsett hur mycket jag avskyr det politiska systemet i det här landet så går det inte att komma ifrån att jag helhjärtat älskar USA rent kulturellt. Och då snackar vi inte finkultur – det existerar typ inte här, i alla fall inte utanför New York. Utan jag menar amerikansk popkultur, den kitschiga fulkulturen, det som här kallas för Americana.

USA är som bekant ett relativt ungt land. Här hittar man inte kyrkoruiner från 1100-talet eller gör arkeologiska fynd från vikingatiden. Istället skulle jag vilja påstå att det är 1900-talet som har präglat en stor del av USAs historiska arv.

När jag tänker på amerikansk kultur så tänker jag på 50-talsdiners med röda vinylstolar och kromkantade bord, cowboyboots, bredbrättade hattar, Stars & Stripes, stora verandor i södern, pampigt flaggviftande, trailerparks, denim, westernfilmer, rosa plastflamingos, monstertruckar, pinuppor, drive in-biografer, country och bluegrass, trädgårdstomtar, wrestling, barbershops, gospel, milkshakes, kringresande tivolis, Elvis och Marilyn, tjocka pannkakor med sirap, moonshine, hot rods och muskelbilar, Superbowl, neonskyltar, Hollywood, saddle shoes, pistoler, rednecks, motorcykelklubbar, friterad mat och blaskig öl. Det är smaklöst, överdrivet och oversized. Men jag kan inte hjälpa att jag ändå älskar det.

Som svensk köper jag förstås inte hela den okritiska slentrianpatriotismen som genomsyrar samhället här, som menar att USA skulle vara världens mest överlägsna nation. Alla som har varit utanför USA inser att det inte är så. Men det går ändå inte att komma ifrån att amerikansk 1900-talskultur har influerat mycket av populärkulturen i hela världen. Och med tanke på att Sverige nog är ett av de mer amerikaniserade länderna i Europa är det kanske inte så konstigt att jag känner mig så hemma i USA.