Det ofattbara,  Motorcyklar

Att stirra döden i vitögat

Jag har en kompis som brukar säga att det finns två sorters motorcyklister – de som har kraschat och de som kommer att krascha. Jag tillhör numera den första kategorin, efter en väldigt obehaglig nära döden-upplevelse på motorvägen igår morse.

Jag var på väg till jobbet, och eftersom det var mitt i rusningstrafiken körde jag i vanlig ordning mellan två filer istället för att krypköra i snigelhastighet hela vägen (vilket dels är helt lagligt i Kalifornien, och dels det vanligaste sättet för motorcyklar att färdas i tät trafik). Helt plötsligt bestämde sig en bilförare precis framför mig för att byta fil, utan att blinka eller kolla i backspegeln, och jag hade inte en chans att väja undan. Jag bromsade så hårt jag kunde men körde ändå rätt in bakre kofångaren på bilen med hyfsad kraft, och välte omkull hojen mitt på motorvägen.

En kille stannade sin bil och kom ut och hjälpte mig att lyfta upp hojen och rulla över den till väggrenen, och två personer på motorcyklar stannade också för att se till att allt var okej. Kvinnan i bilen som hade kört ut framför mig var väldigt ångerfull och erkände utan omsvep att olyckan var hennes fel.

Sen satte jag mig på hojen igen och körde vidare till jobbet, vilket så här i efterhand kanske inte var den bästa idén. Jag var så hög på adrenalin att jag nog inte riktigt fattade vad som hade hänt. Hela vägen till jobbet kände jag mig helt upprymd och fylld av en känsla av oövervinnerlighet. Det var inte förrän jag kom till kontoret och satte mig ner och slappnade av som det började sjunka in att jag ganska enkelt just kunde ha dött. Vid det laget var jag så skärrad att jag skakade.

Styret, handbromsen och höger backspegel är helt sneda och behöver bytas ut, och jag har ont i högerarmen från att ha tagit emot mig själv under fallet, men annars klarade både jag och hojen oss undan ganska oskadda. Jag har inte ett skrapsår på kroppen. Vilket är ett jävla mirakel med tanke på att jag under en kort stund låg ner helt oskyddad (bortsett från motorcykelställ, hjälm, boots och handskar) på motorvägen mitt under morgonrusningen.

Jag hade tur. Det kunde gått så himla mycket värre.

motocrash

22 Comments

  • Gunnie

    Tänk om…den tanken och fortsättningen på den är outhärdlig. Mardrömskänslan! Älskade Sanna, är så glad att det gick så bra som det gjorde, men kommer aldrig att sluta oroa mig. Vill krama dig! Snart så…

  • CC

    Ojojoj!
    Ibland kan man bara tacka sin lyckliga stjärna över att det går bra.
    Alternativet är som sagt bara en hårsmån bort ibland.
    Fantastiskt skönt att turen var på din sida och att du är så pass ok som du är.
    Motorcykeln är ju trots allt bara materiell….

    • Cinderalley

      Ja, försöker se det från den positiva sidan, även om det här med att inte ha en motorcykel just nu är ganska jobbigt det med.

  • Ida

    Vilken tur du hade 🙂 Och utan en enda skada.
    Jag var med i en olycka förra året med min moppe. Jag skulle göra en vänstersväng
    och hade blinkers på. Och så var det en bil som körde om mig på vänster sida av moppen precis när jag skulle svänga till vänster.
    Hennes backspegel tog i styret på min moppe och jag välte för att det blev en sån smäll och man var inte beredd.
    Jag hade tur att jag bara fick några småsår och lite ont i ryggen och armen på vänster sida. Eftersom att jag föll på vänster sida.

    Så jag vet hur utsatt man är då man åker motorcykel, moppe eller annat som man är väldigt utsatt i.

    • Cinderalley

      Inga synliga skador i alla fall! Har ont i axeln och armarna, men det går förhoppningsvis över.

      Uh, vad läskigt! Tur att du klarade dig så bra också. Man är så himla utsatt, speciellt när folk inte kollar sig omkring innan de svänger.

  • Sofia

    Hej! Som blivande biker har jag en fråga gällande val av första mc.
    Jag är ganska kort (165) och vill ha en bekväm, inte allt för tung, motorcykel till att börja med.
    Har du några förslag på bra nybörjarhojar till tjejer? Själv har jag varit inne på sportster bland annat.

    Och! Skönt att det gick bra i olyckan. Kör försiktigt, men fierce!

    Sofia

    • Cinderalley

      Hej, bra att det här inlägget inte avskräckte dig! Jag skulle nog rekommendera att börja med typ en Honda Rebel eller en Yamaha Virago. De är mindre, lättare cruiser-hojar som passar bra för nybörjare. Jag älskar förstås Harleys, men den minsta Sportstern är 883cc och det är ändå rätt mycket om man inte är van. Men prova dig fram! Och lycka till.

    • mirijam

      Jag är 167 cm och skulle också tipsa om Yamaha Virago om du vill ha någon form av liten glidare, annars är Kawazaki ER-6 en superbra förstahoj om du kan tänka dig att köra en streetfighter, dessutom har den ABS vilket ju är att föredra. Har själv kört omkull med en Virago efter lite samma scenario som för Sanna och bytte då till en ER-6:a just för ABS:en. Men en sportster tror jag ändå skulle funka, 283 cc hit eller dit (Viragon är väl 600?), det är bara att lära sig hojen så går det nog bra 🙂 Lycka till med kortet!

      • Cinderalley

        Min första hoj var en Virago 250, så de finns nog i olika storlekar. Vet inte hur det är med tillgången i Sverige dock.

    • Cinderalley

      Ja, grymt läskigt. Och man vaknar absolut av att köra hoj till jobbet, det är faktiskt min favoritstund på hela dagen. (Inte just den här dagen kanske, men annars.)

  • mirijam

    Fy fan vad läskigt! Låter som när jag körde omkull även om det ju gick mycket långsammare (typ 60 km/h) och jag lyckades tvärnita och inte köra in i bilen framför. Skönt att du hade lite mer på dig än vad du har på vissa bilder du lägger upp, det hade varit svårt att komma undan så lindrigt i t-shirt och jeans 🙂 Jag fick skrapsår på både knä och armbåge trots att jag hade goretex-ställ med inbyggda hårdplastskydd, asfalten är inte direkt skonsam mot kröppa.

    Skönt att det gick bra och att olyckan även på papper blev hennes fel, hoppas du blir helt okej snabbt och får tillbaks hojen snart, eller att du kan låna någon annan så länge. Kram!

    • Cinderalley

      Jo när jag pendlar till jobbet är jag klädd lite annorlunda än om jag till exempel är med i ett photoshoot 😉 Skrapsår är nog extremt vanligt i såna situationer, men jag har inte skråma ens på mc-stället, konstigt nog. Vi hade nog tur båda två! Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *