Litteraturbloggen

Sorgligheter

Häromdagen började jag läsa John Greens The Fault in Our Stars och den är så himla fin och rolig och intelligent och jag gillar den, verkligen. Men nu har jag ungefär 50 sidor kvar och jag vet inte om jag kan fortsätta läsa. Det är för sorgligt. Har inte öppnat boken på två dagar nu för att jag inte orkar gråta mer.

Jag vet inte om det är något som har hänt på senare tid, men jag KAN inte hantera sorgliga saker. Filmer eller böcker där folk dör, eller där man anar att någon ska dö, eller riktiga personer som dör även om jag inte känner dem över huvud taget, jag vet inte, jag blir bara så obeskrivligt ledsen av det. Och jag är en ganska glad person i vanliga fall, så jag orkar inte hålla på att ägna mig åt självdestruktiva beteenden.

Så kan någon tala om för mig att de 50 sista sidorna i The Fault in Our Stars inte är lika sorgliga som jag misstänker att de är så att jag kan läsa ut den här himla boken? Det vore fint. Tack.

6 Comments

  • el mano

    Hej!
    Detta har egentligen (inte alls faktiskt) ingenting med detta inlägg att göra men jag är supernyfiken så jag chansar här! Sitter i Svedala och drömmer mig bort till USA… Pluggar samma sak som du gjorde, har för avsikt att gå tillväga på samma sätt som du med att gå vidare med en masterutbildning i USA genom CIS (eller StudyAbroad som de nu heter) och förhoppnignsvis få ett temporärt arbetsvisum efter avslutade studier i 1 år…
    Men en sak som jag inte blivit klok på i dina inlägg om din flytt dit – hur har du lyckats stanna kvar efter att det temporära arbetsvisumet gått ut? Alltså det som man kan få efter avslutade studier i USA så man skall få “testa på” sitt yrke.

    Må bäst!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *