Den demokratiska plikten
Idag gjorde jag min demokratiska plikt och gick till Svenska konsulatet i San Diego och röstade. Det var inte helt lätt det här valet, jag hade egentligen inte bestämt mig till 100% förrän jag stod i båset med valsedeln i handen. I vanlig ordning stod det mellan Feministiskt initiativ och Miljöpartiet.
Jag har röstat rosa i de två senaste riksdagsvalen, men hur mycket jag än skulle vilja ha Gudrun som statsminister så ligger nog många av mina åsikter just nu mer i linje med de gröna. Och enligt Aftonbladets valkompass valde jag nog rätt i alla fall.
Hur som helst känns det väldigt viktigt att göra precis vad som helst för att se till att Sverigedemokraterna får exakt så pass lite makt som det bara går. Jag skrev på Instagram tidigare idag att min största fasa är att mina små systerdöttrar, som har en pappa från Peru, ska växa upp i ett samhälle byggt på hat och rädsla. Det är för hemskt för att ens kunna föreställa sig, och därför röstar jag, trots att jag inte bor i Sverige eller har några planer på att flytta tillbaka.
4 Comments
Annika i Colombia
Men precis så! Det känns vansinnigt obehagligt, i allmänhet och dessutom i synnerhet med tanke på våra framtidsplaner som innefattar Sverige. Då blir min man anhöriginvandrare och min son en “utlandsfödd”. Såna som SD hatar. Jag röstade igår, nu håller jag tummarna jättejättehårt.
Pia
Hej! Apropå absolut ingenting, men jag har för mig att du för länge sen hade ett citat av Willy Kyrklund här på din blogg. Hur löd den?
Freedomtravel
Jag vet knappt vad jag ska rösta på, men jag ska i alla fall rösta av just den anledningen att SD inte ska få min röst.
Andrea
Go girl abroad! Jag har nästan exakt likadant resultat 🙂