Att slippa lindrigt undan

Jag vet inte hur pass stor spridning detta har haft i Sverige, men i USA just nu diskuteras det väldigt mycket rasfrågor under hashtaggarna #crimingwhilewhite och #alivewhileblack. Det startade som en reaktion på speciellt tre väldigt uppmärksammade händelser de senaste månaderna där vita poliser har skjutit eller på annat sätt dödat svarta män/pojkar: Michael Brown, Eric Garner, och Tamir Rice (som bara var 12 år), och sedan sluppit undan åtal och andra lämpliga konsekvenser.

Mitt bidrag till #crimingwhilewhite (även om jag till hundra procent håller med den här Jezebel-artikeln om att det är en hashtag som bidrar till att skifta fokus från svarta människors problem till vita människors privilegier—därmed inte sagt att dessa inte också bör uppmärksammas och problematiseras, om än i EN ANNAN DISKUSSION. Se disclaimer nedan*) är följande:

Igår var jag och min motorcykel på väg hem från en helg i Palm Springs, och mot slutet på den dryga 20 mil långa resan kan jag möjligen har gasat på lite väl ordentligt för att jag var trött och bara ville komma hem. Ungefär 3 kilometer hemifrån blev jag då stoppad av en motorcykelpolis, som hävdade att jag körde 146 kilometer i timmen på en 110-väg (kan varken bekräfta eller dementera detta).

Polisen hade dock förståelse för att jag bara försökte ta mig hem efter en så pass lång resa och lät mig slippa undan utan varken böter eller varning, och dessutom utan att ha kollat så att jag hade registreringsbevis och försäkring. Det enda han sa var något i stil med: ”Försök hålla koll på hastighetsmätaren i fortsättningen”.

Och missförstå mig inte, jag är extremt tacksam för att ha sluppit undan en förmodligen mycket dyr hastighetsböter, och polisen i fråga var väldigt trevlig. Men ju mer jag har tänkt på det, desto mer övertygad har jag blivit om att jag absolut inte hade sluppit så lätt undan om jag inte hade varit en vithyad tjej. Hade jag till exempel varit en svart man hade polisen säkert bara tagit upp sitt tjänstevapen och skjutit mig på fläcken. Det verkar lite vara så den amerikanska polisen opererar numera.

*Jag tycker alltså att det är superviktigt att prata om white privililege även utifrån ett vitt perspektiv, men inte på bekostnad av att prata om svarta människors verklighet utifrån ett svart perspektiv. Det blir lite som när man försöker prata om saker som främst drabbar kvinnor, till exempel våldtäkt, och det alltid ska komma några jäkla snubbar och bara ”men viiiii dåååååå?”. Dessa snubbar uppmanas ofta att starta en egen blogg eller rörelse för att uttrycka sina åsikter istället för att åka snålskjuts på diskussioner rörande kvinnors problem. Så det gör jag nu, använder min egen blogg som forum istället för att hijacka Twitter-diskussionen. Slut på disclaimer.