Den inre crustaren

När jag flyttade till USA för drygt 6 år sen var det egentligen inte tänkt att jag skulle bli kvar här mer eller mindre permanent, så allt jag hade med mig när jag kom hit fick plats i en enda resväska. Sen dess har jag på något vänster lyckats samla på mig tillräckligt med prylar för att fylla ett hus på tre rum och kök + garage ganska mycket till bredden. Poängen är i vilket fall som helst att jag lämnade en hel del grejer i Sverige. Alla mina skivor och böcker, till exempel, har sen 2008 legat i kassar och kartonger i min pappas källare och samlat damm.

Men förra veckan fick jag en hel flyttkartong på posten från min käre far med alla mina gamla LP-skivor och kassettband. Problemet var bara att jag varken har ägt en kassettbandspelare eller en vinylspelare på flera år, så jag beställde genast en hyfsat prisvärd vinylspelare från Amazon. Och idag kom den!

Mina vinylskivor består till ungefär 90% av gammal crustpunk som inte finns på Spotify och som jag därför inte har hört på hur länge som helst. Så nu sitter jag här och lyssnar på Acurseds “Livet är den längsta vägen till helvetet” och känner mig som 15 år med dreads i nacken igen. På ett bra sätt.

PS. Pappa, kan du skicka mina cd-skivor och sjutummare också pretty please!? 🙂