Vardagsanekdoter

En lite försenad berättelse om en julklapp

I min familj har vi alltid varit såna som gillar att fira. Allt från födelsedagar till namnsdagar och till och med halvårsdagar (alltså när man fyller och-ett-halvt). Jag heter Kristina i mellannamn, och för mig är Kristinas namnsdag synonymt med tårtkalas på landet. Och min pappa mailar fortfarande och gratulerar på mina namnsdagar. Sånt tycker jag är fint, jag gillar alla anledningar till att få fira något.

I Pauls familj är det tvärtom. Vi är båda äldst i syskonskaran och har båda tre yngre syskon (en syster och två bröder dessutom). Men enligt honom verkar ingen i hans familj riktigt ha brytt sig så mycket om att fira födelsedagar.

När jag fyllde år i slutet av oktober var jag väldigt spänd på att se vad han skulle ge mig i present. Jag har inte varit tillsammans med någon på min födelsedag på hur länge som helst, och jag är själv en sån som ÄLSKAR att köpa presenter till personer som jag bryr mig om. Sådär att jag går runt hela året och gör mentala anteckningar över vad de kan tänkas behöva eller vilja ha men inte skulle komma sig för att köpa själva.

Men så fick jag… ingenting!? Eller, han gav mig en bukett blommor, men det är ju den mest opersonliga presenten någonsin. Inte så att jag bryr mig om materiella ägodelar eller vill ha något dyrt och flådigt (absolut INTE!), men däremot tycker jag att det är fint när man får något som visar att någon känner en väl och att de bryr sig. Eller? Är jag bortskämd/omogen/onormal som tycker så?

Jag fick i alla fall ett smärre sammanbrott (inte min finaste stund kanske) över att min pojkvän minsann inte älskade mig tillräckligt för att ens bemöda sig om att ge mig något när jag fyllde år. Tror aldrig att jag har sett någon få så dåligt samvete som just då. Jag fick i alla fall understrykt att födelsedagar är viktiga för mig, även om de inte är det för honom.

Men sen fick han en ganska ordentlig upprättelse genom att ge mig världens bästa julklapp. En luftrenare till min motorcykel, som han hade designat och tillverkat själv, hela grejen helt för hand. Till och med skruvarna. Det kanske inte låter så romantiskt, men det är fan den finaste presenten jag någonsin fått. SÅ himla mycket ansträngning och kärlek gick in i denna lilla grej. Ser ni vad fint den matchar motorn också? ÅH. (He DOES love me.)

DSC_0024

 

DSC_0023

5 Comments

    • Cinderalley

      Han fick en prenumeration på DicE Magazine (som han har samlat på i flera år men missat flera nummer av eftersom hans gamla prenumeration hade gått ut) och en fotobok med motorcykelbilder tagna av en fotograf vi båda gillar. Eh ja, vi gillar motorcykelgrejer 🙂

  • Karln

    Åh, har varit med i samma sits… hade lagt ner så mycket energi & omtanke på att fixa tre personliga, kärleksfulla julklappar till min dåvarande pojkvän som blev lyrisk över dessa. Jag fick en pocketbok av honom, och värst av allt var nästan att han inte fattade alls när jag blev förvånad->ledsen->rasande. Ack & ve!

Leave a Reply to Annika i Colombia Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *