Peru 2: Colca Canyon

Dagen efter vårt motorcykeläventyr blev vi upplockade på hotellet i Chivay klockan 7 på morgonen av min familj som hade hyrt en minibuss för att åka upp till Colca Canyon över dagen. Colca är känt för sina kondorer, en typ av jättelika gamfåglar som flyger över ravinen tidigt på morgnarna, och det ville vi ju inte missa.

Själva färden gick upp för pyttesmå kringelikrokiga bergsvägar med extremt dåligt underlag, och bussen skakade och lät så mycket att vi trodde att den skulle falla sönder. Men det höll oss vakna i alla fall, och tack och lov för det med den här utsikten.

Efter någon timme var vi ända uppe vid Colca Canyon. Vi såg visserligen bara någon enstaka kondor, men det gör inte så mycket. Det var så fantastiskt vackert där uppe att inga ord gör det rättvisa. Antagligen det mest storslagna jag har upplevt. Naturen alltså!? Vilken jäkla grej.

Ungefär så här såg det ut:

Mitt ben var för övrigt ganska rejält svullet och Paul var ganska rejält sjuk. Men vi bet ihop ganska bra den här dagen. (Sen blev det dock värre.)

Jag vet att jag tjatar om detta, men Colca Canyon är alltså den näst djupaste ravinen i VÄRLDEN. Dubbelt så djup som Grand Canyon! Jag var såklart tvungen att se till att detta verkligen stämde. Life on the edge, baby!

Eftersom detta är något av en turistfälla fanns det förstås en massa folk som sålde saker också. Allt var väldigt fint och nästan gratis.

Sen åkte vi tillbaka ner för berget igen, och stannade lite här och var på vägen. Till exempel i en liten by där det fanns en tam lama som hette Esmeralda och en fågel av en större sort som man kunde ta kort tillsammans med.

Nya kompisar!

Efter detta åkte vi – 8 vuxna och 2 barn – hem till en familj som bodde i en annan liten by i bergen för att äta en traditionell hemlagad peruansk middag. Men det får bli nästa inlägg.