Livets förgänglighet
För ett par år sedan blev jag vän med en kille, vi kan kalla honom D, via Instagram. Vi hade ett gäng saker gemensamt och han var snäll och rolig, så vi hängde ganska mycket, gick på spelningar, körde motorcykel, drog upp i bergen och åkte snowboard och sånt. Han uttryckte vid ett par tillfällen att han hade mer än vänskapskänslor för mig, men jag var tydlig i att jag inte var intresserad av honom på det sättet. Så jag presenterade honom för min kompis T istället, och de började dejta. I början var de världens bästa par och verkade genuint lyckliga tillsammans.
Men efter några månader började en annan sida av D komma fram. Han var extremt svartsjuk och visade tydliga tendenser på att vara kontrollerande och aggressiv. T är en sån person som inte tar någon skit från någon, och vi som befann oss i deras närhet fick se en del ganska hetsiga gräl och diskussioner.
D:s kontrollbehov blev värre och värre, och till slut fick T nog och gjorde slut. Både hon och jag bröt all kontakt med D efter det. Detta var för kanske två år sen.
Vi har pratat om D lite då och då, och någon enstaka gång sprungit in i honom på en festival eller spelning. Men inte mer än så.
Igår morse fick jag ett sms från T. Hon hade just fått veta att D hade tagit livet av sig kvällen innan.
Han hade en son i 7-årsåldern och en hund.
Det är så oändligt sorgligt när människor som så uppenbart har svåra problem att fungera normalt inte får den hjälp de behöver.
Vila i frid, D. Jag hoppas att du är fri från dina demoner nu.
One Comment
Johanna
Usch vad sorgligt! 🙁