Äventyr,  Vardagsfilosoferande

Wild i verkliga livet

wild-starring-reese-witherspoon

Har ni sett filmen Wild? Jag såg den på planet på väg hem från Peru förra månaden och det var en sån där film som fastnade. Det är en filmatisering av boken med samma namn av Cheryl Strayed, som ensam vandrade hela Pacific Crest Trail 1995.

Sen jag såg filmen har jag blivit sjukt fascinerad av Pacific Crest Trail. Hela vandringen är 4265 kilometer lång och går från San Diego, precis vid Mexikanska gränsen, hela vägen upp till Kanada. Det är tydligen flera tusen personer om året som vandrar hela eller delar av den vägen, och gör man hela tar det ofta över 5 månader från början till slut. Ett knappt halvår av att bara gå och gå och gå, varje dag.

Jag har tidigare inte känt någon som har gjort detta och inte riktigt förstått lockelsen i det. Jag är för otålig för att vandra, det går för långsamt. Men igår började två personer jag känner den här vandringen. En kille som jag spelade i samma band som för en massa år sen och hans tjej samt deras hund ska alltså gå hela PCT de närmsta månaderna. Jag har följt deras förberedelser på Facebook och i deras blogg och det är så himla intressant.

Allt från hur man packar mat och dryck som ska räcka i ett halvår, till hur man tar hand om till exempel skräp och avföring enligt Leave no Trace-principen.

Det här med att säga upp sig, sälja allt man äger, och sen ge sig ut och vandra över en halv kontinent det närmaste halvåret? Sjukt fascinerande!

6 Comments

  • CC

    Hela familjen såg filmen för ett tag sen och barnen sa att det var en ‘mamma-film’ ;-). Och med det menade de att det där är något jag säkert skulle kunna få för mig.
    Tanken kan nog slå mig, men steget därifrån till att verkligen göra det känns alltför långt.
    Här, där jag bor, hålls årligen en tredagarsmarsch runt en av Sveriges största insjöar, men jag har ännu inte fått tummen ur att testa det.
    Så, nä, det blir nog aldrig någon marsch längs västkusten i Usa heller 😉
    Men jag imponeras stort av de som verkligen gör det.

    • Cinderalley

      Haha ja, det är ju verkligen ett äventyr i alla fall, och det brukar jag ju vara rätt peppad på. Men känns som att det bara skulle göra ont, i fötterna av att gå hela dagarna och i axlarna av att bära ryggsäck. Så jag håller mig nog till motorcykelrelaterade äventyr även i fortsättningen 🙂

  • Magdalena

    Ååh jag är så HIMLA sugen på att göra detta! Älskar att.. eh, gå. Vi önskade oss massa hiking gear i bröllopspresent för att få ännu mer motivation, så nu behöver vi bara ett tält.. och sex månaders ledigt.. tänkte i alla fall hika SF-LA innan året är slut, det är ungefär en månad.

  • Magdalena

    Ahhh jag vet… jag har precis börjat jobba i USA men inser redan hur min svenska jobbmentalitet kommer krascha med det amerikanska systemet. Vandrar in på HR ba erhm ursäkta var är mina fem veckors betald semester och sjukpenning när jag är lite förkyld?

    Ps, jag tror faktiskt detta var första gången jag kommenterade här hehe, har läst din blogg ett tag men eh hej på riktigt, nu! 🙂

    • Cinderalley

      Hehe ja. Här i San Diego kan man i alla fall trösta sig med att det är semesterväder året runt, man behöver inte långledigt för att åka till solen då liksom.

      Hej själv, vad kul att du läser! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *