El Diablo Run 2015, dag 1-3

Jag har ju tjatat om våra motorcykeläventyr i Mexico ett tag, så nu tänkte jag äntligen få upp lite bilder. El Diablo Run är alltså en 5-dagars motorcykelcampingtur som börjar i södra Kalifornien och går genom Baja California från San Felipe till Ensenada och sen tillbaka till USA igen. Den här festivalen har rykte om sig att vara ganska extrem, och inget för the faint of heart… Men jag är ju rätt hardcore (haha, not) så jag tänkte att vi kör ba.

Resan började för vår del i San Diego, när vi mötte upp vårt gäng tidigt torsdag morgon för att köra de 40 milen ner till San Felipe. Vårt gäng bestod av mig och 8 snubbar, varav 3 var närmare 60 och hade kommit hela vägen ner från Washington state.

Vi fick stanna ganska många gånger och tanka, eftersom två personer i vårt gäng (varav en var min kille) hade pyttesmå bensintankar som bara rymde knappt 4 liter. Det kommer man inte så himla långt på, även om det ser coolt ut.

Här är en liten kort filmsnutt från ett av bensinstoppen. När man är mitt ute i ingenstans i den mexikanska öknen och det inte finns några bensinstationer i närheten får man stanna på sidan av motorvägen. Och har man tur passerar det ett helt gäng motorcyklister som också är på väg till El Diablo Run….

Väl framme i San Felipe såg det ut så här. Motorcyklar, strand och klarblå himmel så långt ögat kunde nå.

Det här lite det här jag menar med att EDR är “extremt”. Folk som kör motorcykel på stranden till exempel. Men ja, what happens in Mexico stays in Mexico... och hamnar på sociala medier dårå.

De som inte hade tur att få en sån där palapa satte upp tälten direkt på stranden. Vi hade hotellrum, vi känner oss lite för gamla för att sova på stranden när man kan ha en säng och rinnande vatten…

Killen på den här hojen hade kommit ända från Ungern!!! På en gammal chopper! Den har EU-plåtar, men det ser man kanske inte så tydligt här. Han hade alltså tagit en båt över någonstans och sen kört solo genom typ hela Sydamerika. DET är fan hardcore.

Vi hittade min kompis Stacy som hade med sig en hängmatta, och Paul provsatt hennes hoj.

De närmsta tre dagarna såg ut ungefär så här. Coco loco-drinkar och motorcyklar. På stranden i Mexico. I 40 graders värme. Kan tänka mig värre semestrar ändå.

Så var det dags för lekar också. Bikerlekar alltså. Som denna, ett så kallat co-ed slow race, som går ut på att en tjej med en kille bakpå hojen ska köra så långsamt som möjligt. Den som är sist med att sätta ner fötterna vinner!

Hittade lite San Diego-folk som stod och var fina.

Nästa “lek” hette Circle of Death. Den gick ut på att köra så snabbt som möjligt runt en stor sand lot… Inte helt lätt, och inte helt safe heller. Men det är ganska typiskt EDR. Ingen dog dock!

Här är en liten videosnutt på detta också:

Hittade en rosa enhörning.

Och så gick solen ner. Det fina med San Felipe är att det ligger på östkusten av Baja California, så solen går inte ner i havet som vi är vana vid i Kalifornien. Istället får man se världens finaste soluppgångar. Om man är vaken alltså. Vilket vi inte var…….

Tror att det här var sista kvällen i San Felipe. Våra kompisar hade hyrt en fiskebåt och varit ute och fiskat hela dagen, så de gjorde ceviche och grillade åt alla som ville komma förbi på kvällen. Jag åt quesadillas i vanlig ordning. Inte alltid helt lätt att vara vegetarian på såna här tillställningar. Jaja. Nästa dag bar det av till Ensenada, men det får bli ett annat inlägg.