Litteraturbloggen

Bilingual and ready to mingle

Har i några år funderat på att joina NaNoWriMo, National Novel Writing Month, för att få tummen ur och faktiskt skriva något ordentligt. Men jag har ett problem som sätter käppar i hjulet – förutom då att jag inte har några idéer eller tid att skriva, ehrm – och det är att jag inte kan bestämma mig för vilket språk jag ska skriva på.

Svenska är mitt modersmål, jag har pratat svenska betydligt längre än engelska, och jag kan fler ord på svenska. Men jag pratar och skriver på engelska varje dag, på jobbet, hemma, med vänner. Jag tänker på engelska, och känner ganska ofta att jag har lättare att uttrycka mig på engelska, i alla fall i tal. Men jag skriver nog bättre på svenska.

Problemet med att ha två språk ständigt närvarande, i alla fall för mig, är att jag inte känner att jag är speciellt bra på något av dem. Min svenska har definitivt blivit sämre sen jag flyttade till USA, och min engelska bättre. Med resultatet att jag har två språk jag behärskar hyfsat bra, men inget som känns helt klockrent att välja framför det andra.

Det är lite av samma anledning som jag aldrig har lyckats börja använda Twitter ordentligt. Kan inte bestämma mig för vilket språk jag ska skriva på.

8 Comments

  • Ulf

    Theodor Kalifatides började skriva på svenska när han flyttade till Sverige. Hans språk är fantastiskt, när han skriver på svenska. Jag har ingen aning om hur han skriver på grekiska. Om nu NaNoWriMo är en engelskspråkig grej, prova det!
    Det enda raka är att prova sig fram, du behöver inte veta från början vad som är rätt.
    Kör på och lycka till!

  • Jenny

    Jag upplever det lite annorlunda, jag tycker att engelska ar “mitt” sprak, eftersom jag anvander det hela tiden, tanker pa det spraket och ar hur kass som helst pa alla andra sprak 😀 I jamforelse med engelskan. Tycker jag glommer gramatiska regler och sant hela tiden pa alla andra sprak. Sant dar som ar ganska viktigt anda 😀

    • Cinderalley

      Ja jag får googla grejer hela tiden när jag skriver på svenska för att kolla upp så att det inte låter helt tokigt, engelskan ligger definitivt närmare till hands ofta…

  • Annika

    Det där är jättesvårt! Jag tänker att man ändå har mer nyanser och känsla för sitt modersmål. Men vanan kan ju sätta krokben. Jag får ibland googla översättningar nu när jag flyttat tillbaka till Sverige, särskilt när jag ska skriva saker på jobbet, efter att haft spanska som jobb- och vardagsspråk de senaste åtta åren.

    • Cinderalley

      Ja, jag tänker på det ibland, att jag skulle vara så himla lost om jag flyttade hem till Sverige igen eftersom jag aldrig har jobbat på svenska. Vet inte hur man formulerar sig, speciellt eftersom mycket i min bransch (webbdesign) har en egen terminologi som jag nog inte skulle kunna översätta utan att gå någon sorts kurs haha.

  • JuliaJ

    Lite off topic, men om svenska-engelska! Jag känner att jag ibland kan vara typ psyko när jag tänker på svenska för jag är så van med engelska nu och är det språk jag pratar mestandels och det språk jag tänker på. Men ibland så stannar jag upp och försöker prata/tänka i mitt huvud på svenska för att få en annan “nyans” av tex mitt mående eller tanke och det blir så sjukt? Känns nästan löjligt, som en är en annan person där inne som tänker på svenska haha vet inte hur jag kan förklara det bättre utan att det låter helt skumt!! Men anyway, du verkar apgrym och jag hoppas du får en braig helg :’)

  • Anna

    Ledsen för att jag gräver upp en massa gamla inlägg att kommentera på men har egentligen bara tid att läsa bloggar på helger och ibland inte tid att kommentera ens då, oavsett hur intressant jag tycker något är (som det här med språk!). Jag känner igen mig i det här med tvåspråkighet som egentligen innebär… nospråkighet? Efter 4 år i England och 3 år i internationell miljö i Berlin var mitt sociala språk 100% engelska. Småprata funkade inte på svenska, alls. Men inte heller var jag särskilt fantastisk på att uttrycka mig på engelska i skrift.
    Numera jobbar jag på svenska, med svensk text till och med, och jag tycker min skrivna svenska är funktionell och korrekt om än inte särskilt vacker. Min svenska konversation har förbättrats oändligt men engelskan har lidit av det. Jag tänker fortfarande på engelska men min fina brittiska BBC-accent har försvunnit. Däremot läser jag fortfarande till 90% på engelska och jag tror det är det som verkligen påverkar skriftspråket. Just nu skriver jag på en historia som utspelar sig i Sverige, i min hemstad – men jag skriver den på engelska. Lustigt nog funkar det bättre. Jag hittar lättare formuleringar och jag tror det beror på mina engelska läsvanor. Det jag vill komma till är att det är svårt, det där. Man kan nog aldrig ha två språk man behärskar flytande och inte känna att man förlorar något på båda – eller?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *