Vardagsfilosoferande

Den svenska, den franska och den amerikanska flaggan

Det är mycket snack nu om Paris och lämpliga sätt att visa sin sorg eller sitt medlidande på. Jag tillhör den grupp som helst inte ändrar min profilbild på Facebook till en fransk flagga. Jag har egentligen inga problem med de som har ändrat sin profilbild, jag förstår att det är ett enkelt sätt att visa solidaritet på, och jag förstår också att en attack i Paris drabbar många europeer och amerikaner hårdare emotionellt än en attack i Beirut. Det är enkel psykologi, även om det för all del inte betyder att det är rätt.

Det jag har problem med är alltså inte själva aktionen—jag är helt övertygad om att det franska folket behöver det stöd de kan få just nu—utan med flaggan i sig.

I Europa inbillar jag mig att det råder ett lite annorlunda klimat gällande flaggor än det gör i USA. Jag vet att det gör det i Sverige. Jag har ett mer komplicerat förhållande till den svenska flaggan än den amerikanska, eftersom den svenska känns mer förknippad med hat. Den amerikanska flaggan har ett så nära band till den amerikanska identiteten, och är i vardagssammanhang någorlunda politiskt avdramatiserad (jämfört med till exempel sydstatsflaggan). Så länge du inte bränner den är det socialt accepterat att sporta en Star-Spangled Banner på allt från kläder och accessoarer till varumärken och produktförpackningar, oavsett din hudfärg, nationalitet och politisk åskådning. De som gör en poäng av att bära eller visa upp den svenska flaggan tycks däremot nästan uteslutande vara så kallade Sverigevänner (obs! kod för rasister).

Jag vet inte hur de fransmän som inte röstar på Front National känner inför sin flagga. Jag vet inte heller hur de som bor i delar av världen som har koloniserats av Frankrike känner inför den franska flaggan. Men oavsett är det något så politiskt laddat i att visa upp en nations flagga, även om det bara är som profilbild på Facebook. Som Lulu Nunn skriver i The Independent:

“Flags are politically and historically charged symbols (just look at the infamous and aptly self-styled Isis flag itself), symbolising states and representing influence, power, segregation, borders, nationalism and identity – some of the most commonly held reasons for armed conflict. It’s important, before overlaying a flag on your smiling face, to think about this.”

Obs att jag inte håller med om allt i artikeln, men just detta sätter ord på ungefär hur jag känner.

En av Pauls kompisar som är möbelsnickare kom över häromdagen med en present åt mig. En stor svensk flagga som han gjort i trä och som är tänkt att hängas på väggen. Och det var ju en väldigt fin gest. Men bara tanken på att hänga en svensk flagga på väggen får det att krypa i mig av obehag.

Tur att den går att vända på så att den ser ut som ett upp-och-nedvänt kors istället.

flagcross

 

12 Comments

  • Annika

    Hm, jag förstår tanken. Jag ändrade min profilbild till den franska flaggan – som jag har mycket lite anknytning till – i solidaritet helt enkelt. Det kändes som det enklaste sättet att uttrycka tydligt att jag kände mig drabbad av det som hänt. Jag förstår känslan av att vi skulle varit lika berörda av Beirut eller Syrien i allmänhet – men jag känner att vad som än gör att vi KÄNNER något utanför oss själva och vår egen sfär är bra. Amerikaner som sympatiserar med fransmän är mycket bra med tanke på allt franskhat som också var en del av vardagen efter 9/11. Och det säger jag som nån som själv har varit rikligt irriterad på fransmännens arrogans i det förflutna 😉 .

    Själv har jag ett mycket mer komplicerat förhållande till den amerikanska flaggan. Det skulle vara svårt för mig att ha den någonstans och det beror på att för mig symboliserar den sen många år tillbaka sympati för den amerikanska militärmakten/armén och oavsett hur mycket jag faktiskt älskar landet kan jag inte vara för dessa krafter och muskel-utrikespolitiken i samband med dem. Men det beror nog lite på vilka kretsar man rör sig i hur man relaterar till flaggan kanske. Svenska flaggan skulle jag inte heller använda som dekoration men den känns inte fullt så laddad för i den småstad där jag växte upp var den en naturlig del av födelsedagsfiranden, högtidsdagar och studenten.

    • Cinderalley

      Intressant hur olika det kan vara! Minns inte var du bor någonstans? Men jag kan förstå att folk utanför USA har ett mer komplicerat förhållande till den amerikanska flaggan, den är nog avdramatiserad för mig för att jag har bott här så pass länge. Sveriges flagga förknippar jag dock fortfarande med rakade skallar och Ultima Thule…

      • Annika

        Bor här i San Diego sen 2 1/2 år – och har varit i USA i 20 år 🙂 . Jag har tidigare bott i Ohio, Indiana, Massachusetts, Colorado och Sydstaterna – North Carolina och Tennessee samt tillbringat en del tid i Georgia.

        Det är mest i Colorado, Mellanvästern och Sydstaterna flaggan alltid känts kopplad till det militära och de konservativa grupperingarna. Jag tror aldrig jag haft amerikanska vänner eller bekanta på någon av de här platserna som dekorerat med flaggor eller varit för dem. Men som sagt, det där beror nog helt på vilka stater i USA man bott i och vilka kretsar man rört sig i så detta är ju helt baserat på MIN amerikanska upplevelse. Det är ett stort land…

        • Annika

          Eller… jag ska inte säga att INGEN varit för den. Jag har amerikansk ingift familj som har varit soldater eller är veteraner och bekanta som definitivt är kopplade till det militära och som jag respekterar mycket! Och de deltar ju också i ceremonier där flaggan ingår och där de säger att de är “proud to be an American” osv. Men det första yttrandet menade jag väl snarare från att jag identifierar mig med en kultur av akademiker som pratar flera språk, reser och forskar etc. och där är det väldigt ovanligt. Liksom ingen del av “min” subkultur. Sorry om det lät snorkigt!!!!! Jag uppskattar verkligen dina tankar om det här och att läsa om ditt amerikanska liv och din upplevelse – just för att den är annorlunda från min!

          • Cinderalley

            Ja jag fattar absolut vad du menar. Jag misstänker att min känsla är färgad av min umgängeskrets, både i Sverige och här, där nästan alla är alternativa, vänster och uttalade antirasister. Där används den amerikanska flaggan mest som ett stilmässigt uttryck för amerikana snarare än den laddade nationalistiska symbol jag anar att den representerar på andra håll. Min lilla bubbla är nog ganska insnöad på det viset, och det är intressant att höra andra perspektiv. Tycker inte alls att det låter snorkigt 🙂

  • Ulf

    Intressant vad en tygbit kan skapa för känslor och reaktioner. Men så är ju inte flaggan vilken tygbit som helst.
    Jag är mer inne på Annikas linje (känsla) än din, Sanna. USA:s flagga symboliserar ofta ett militärt överlägset och ofta självhävdande system, medan den svenska för mig mer symboliserar midsommar och födelsedagar. Och då och då ett idrottslag. Samt alltid i aktern på båten.
    Visst finns det skinnskallar och nationalister och högerextrema som försöker kidnappa den svenska flaggan. Men man ska inte låta dem göra det.
    Lika lite som man i någon slags missriktad välmening – man vill inte vara rasistisk – inte skulle hissa svenska flaggan på en skolavslutning, bara för att alla som går på skolan inte är födda i Sverige eller känner sig svenska. Det handlar ju bara om att skolan råkar ligga i Sverige.
    Så jag fortsätter att hissa svenska flaggan på födelsedagar och namnsdagar (inkl (Su)sanna-dagen, på båten, och känner mig allt annat än högerextrem

    • Cinderalley

      Ja, kan förstå det perspektivet också. Min erfarenhet av svenska flaggan är nog ganska färgad av att ha växt upp som punkare i en invandringstät förort och storstad, där de som hade svenska flaggor på kläder och väggar var de som spöade upp mina kompisar och kallade oss rasförrädare. Det är exakt samma arga unga vita män som idag röstar på Sverigedemokraterna, som jag också nära förknippar med den svenska flaggan.

  • Maja

    En väldigt intressant diskussion!
    Jag håller med dig ang. Svenska flaggan. Skulle aldrig kunna bära den eller dyl. Ännu mindre hänga den på väggen. Däremot så tycker jag de kan vara fint med en sådan där träflagga man har på bordet vid födelsedagar för att ge en kitsch/retro feeling.
    Men ja de väl just det att den är i ett så givet sammanhang då. Lite som jag tror Annika och Ulf är inne på. Om man sätter den i sammanhanget – upphäftad på väggen i ett tonårsrum omges den ju av en helt annan känsla.

    • Cinderalley

      Ja, kontext är ju förstås viktigt. Som utlandssvensk känner jag också att jag skulle komma undan med svenska flaggor lite här och där av sentimentala skäl, men jag vet inte. Det känns fortfarande inte rätt!

  • Louise Pettersson

    Oh så tråkigt det är egentligen när jag tänker tillbaka. Jag är uppvuxen på en skärgårdsö där flaggan hissades vid samtliga högtider (detta var på 80-talet). När jag var ca 14 hade vi inte råd att ha kvar huset på ön och flyttade in till ett lägenhetsområde i en förort. I den skolan jag gick i var vi mångkulturellt berikade. Vid flera tillfällen debatterades det om flaggan skulle hissas vid högtider och det beslutades dessvärre att flaggan inte längre fick hissas. Vilket skapade väldig irritation från oss som faktiskt satte ett värde av att kunna hissa flaggan i enlighet med tradition. Detta eftersom traditioner från övriga kulturer firades. De skapade en klyfta, en klyfta som inte hade behövts.
    Tror det beror på vad man har för erfarenheter som skapar de åsikter vi har som människor. Hur man blivit ”behandlad”. Det finns ofta en anledning till varför man tycker som man tycker och är som man är. Jag tycker det är ofantligt tråkigt att de flesta länder kan stolta bära upp sina flaggor utan problem medan Sverige är så rädda och ”kuvade” över sin och sina traditioner. Ett land som våra förfäder skapat med bara händerna och gjort till vad de är idag. Ganska barnsligt egentligen.

  • Jenny

    Tanker likadant kring flaggor och har fatt forklara det at Robert en del ganger. Har ofta funderat pa hur det skulle se ut om jag hade en Finsk flagga i hemmet, och det kanns ratt obehagligt, da Finland ar ocksa sadar “harligt” rasistisk och nationalistisk nar det galler flaggan. Kanns ju lite sadar, nar man kanner att man vill utrycka sin utlandska identitet ibland.

  • Anna

    Det här är nog något som är väldigt färgat av individuella erfarenheter. Jag växte upp i en småstad och precis som Annika och Ulf förknippar jag främst den svenska flaggan med högtidsfiranden: midsommar och födelsedagar till exempel. Men vi hissade också flaggan till vardags, bara för att det var sommar. Grönska, doften av rosor och hav samt svenska flaggan – det är sommar för mig. Med det sagt så hade vi i vår stad också starka motsättningar mellan nynazister och indvandrare – det var två större grupper som regelbundet slogs mot varandra på helgerna. Jag kan tänka mig att de som var inblandade i det har ett helt annat synsätt på flaggan.

    För mig är den amerikanska flaggan istället betydligt mer kontroversiell. Jag förknippar den med imperialism, konservatism, självgodhet och en skrämmande brist på förståelse för omvärlden.

    Lustigt nog kopplar jag inte ihop den brittiska flaggan med imperialism. Union Jack känns rätt neutral för mig, som utlandssvensk. När jag bodde i England gjorde det mig dock obehaglig till mods när jag såg folk hänga England-flaggor från fönstren. Det har jag alltid förknippat med English Defence League och Ingluhhhhnd-skrålande huliganer. I motsats till det så kändes Skottlands och Wales flaggor som helt acceptabla uttryck för samhörighet inom en minoritetsbefolkning. Jag kan tänka mig att för dem, och för före detta kolonier, så känns inte Union Jack särskilt neutral.

    Som avslutning: https://www.youtube.com/watch?v=uEx5G-GOS1k 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *