Att lämna sitt land och inte vilja komma tillbaka
Det här inlägget hos Linnéa (plus kommentarerna) är så intressant tycker jag. Och sorgligt. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som har hittat ett nytt land som känns som hemma till 100%, och som jag i alla fall just nu inte kan tänka mig att jag någonsin kommer att vilja flytta ifrån.
För jag längtar inte efter Sverige, alls. Snarare tvärtom. Nog för att jag gärna åker och hälsar på, men jag vill absolut inte bo i Sverige igen. Jag förstår verkligen de som känner annorlunda, det är bara inte för mig. Att lämna Sverige är det bästa jag har gjort.
Jag och Paul vill inte ha barn, så det gör nog det beslutet betydligt lättare. Jag har hela mitt liv här – mitt jobb, mina vänner, mina katter, mitt hus, min kille, mina motorcyklar och bilar. Och jag älskar södra Kalifornien av hela mitt hjärta – klimatet, närheten till havet, bergen, öknen, den storslagna naturen, att ha Mexiko precis runt hörnet, alla mikrobryggerier och restauranger, och att det alltid händer något, man hinner inte ha tråkigt. Jag kan dessutom inte tänka mig att bo någonstans där jag bara kan köra motorcykel några månader om året, om ens det. Prioriteringar.
Om jag flyttade tillbaka till Sverige skulle jag behöva börja om. Försöka hitta någonstans att bo i Stockholm (ha!), hitta ett jobb trots att jag aldrig har jobbat heltid i Sverige och inte vet vad något i min bransch heter på svenska, lära mig hur Försäkringskassan fungerar och hur man deklarerar och besiktar en bil, bygga upp ett nytt kontaktnät, och behöva vänja mig vid allt som är annorlunda från vad jag numera är van vid. Jag är helt övertygad om att jag skulle sakna San Diego så mycket att det gjorde ont.
Paul skulle nog absolut kunna tänka sig att flytta till Sverige, men jag tror inte att han inser hur svårt det skulle vara att flytta till ett land där han inte kan språket, inte känner någon, och inte känner till kulturen och traditionerna. Som en högljudd, ganska typisk amerikan som jämt småpratar och skämtar med folk han inte känner skulle han nog ha svårt att anpassa sig till ett samhälle där man förväntas sköta sitt och inte bry sig om någon annan. Och jag tror att vi båda skulle bli deprimerade av vädret ganska omgående. Till och med här mår jag fysiskt dåligt när det regnar eller är kallare än typ 15 plusgrader.
Jag vet många utlandssvenskar som romantiserar Sverige och drömmer om varma skärgårdsklippor och ljusa sommarnätter och att plocka smultron och dricka nubbe och spela kubb. Och en del av mig saknar det också. Men sen kommer jag ihåg baksidorna: myggor, getingar och regn. Och att det bara är sommar ett par månader om året. Ni vet som First Aid Kit sjunger? “Stockholm’s cold but I’ve been told I was born to endure this kind of weather.” Det stämmer inte för mig. Sverige är ett fantastiskt land på många sätt, men jag är inte byggd för evighetsvinter. Jag behöver 28 grader och solsken.
Jag saknar min familj, såklart. Men de brukar ändå komma och hälsa på med jämna mellanrum. Min mamma kommer till exempel hit om tre dagar och stannar i två veckor. Och jag törs gissa att det innebär mer kvalitetstid än vi skulle fått tillsammans ens om vi bodde i samma stad.
De första åren jag bodde i USA hade jag ständiga mardrömmar där jag var tillbaka i Sverige mot min vilja och inte kunde ta mig tillbaka till Kalifornien igen. Numera drömmer jag sällan något alls, jag tar det som ett tecken på att mitt undermedvetna känner sig harmoniskt och att jag befinner mig där jag ska.
18 Comments
Annika
Jag är inte heller intresserad. Jag bodde i Sthlm ett par år mellan min B.A. och min doktorandutbildning och trivdes inte speciellt bra med att komma tillbaka dit. Det har runnit för mycket vatten under broarna som man säger – min utbildning är dessutom såpass specialiserad att den knappt är gångbar i Sverige. Vi är inte alltid överlyckliga över allt som pågår här men vi tror inte riktigt på att Sverige skulle vara en bra lösning.
Cinderalley
Ja, håller med om vatten under broarna. Är din man svensk eller amerikansk förresten?
Annika
Amerikan
Linnea i USA
AVUNDSJUK.. och himla glad att man kanna som du gor, ger mig typ hopp.
Cinderalley
Det blir bra det här ska du se! Kram!
helenschki
Känner precis som du. Inte att jag vill stanna i Afrika hela livet, möjligen kan jag flytta tillbaka till berlin. Men Sverige, tycker det är så svårt att vänja sig vid Sverige ifall en varit borta såpass länge.
Cinderalley
Ja, jag håller med. Jag känner inte alls att jag passar in i Stockholm eller Sverige längre när jag är där och hälsar på.
Peppe
Jag känner precis som du (trots att vi har barn). Jag vill stanna här och aldrig flytta tillbaka vare sig till Finland eller Sverige. Jag skulle i och för sig ha det mycket lättare karriärmässigt i Norden, men byta ut allt de du skriver om om Södra Kalifornien känns helt omöjligt.
Cinderalley
Ja, man blir verkligen bortskämd, trots allt som är åt helvete med det här landet också.
Anja
Kanner precis samma, inte for att jag vill stanna just har i Nottingham resten av livet men att flytta tillbaka till Sthlm skulle verkligen kannas some att ga ett steg bakat. Skulle ha samma problem att hitta boende och jobb dessutom. Alskar staden Stockholm, mina vanner och familj saklart, men det Svenska kapitlet ar over.
Cinderalley
Ja, precis så känner jag också. Vet du var du skulle vilja bo om du flyttade från Nottingham?
Anja
Pacific North West 🙂 for naturens skull, Paris for mina tonarsdrommars skull, Berlin for kulturens skull eller kanske nan helt annastans eller helt enkelt lyckas med konststycket att kunna spendera livet som aventyrare! Kanns some att en forandring haller pa att mogna men jag kan inte riktigt fokusera pa den an…
Cinderalley
Åh, låter fint ju! Jag önskar ibland att jag ville bo i någon annan stad, bara för att få uppleva något nytt. Men det vill jag inte, San Diego är bäst haha.
Jenny
Det har ar precis hur jag tanker. Skulle aldrig vilja flytta harifran. Nar folk fragar mig om det finns sant jag saknar i norra Europa sa tanker jag att jo, kanske vissa mat saker, men det ar ju liksom inget man kan fa skickat hem pa posten (och sa finns ju IKEA.) Vanner och familj ar val det man saknar for det mesta, men som tur sa hjalper det iaf lite nar man har skype. Innan sa sa Robert att han skulle nog kunna tanka sig flytta till Sverige/Finland for ett tag, men nu tycker han inte det langre. Som tur ar, for jag tanker inte flytta harifran. Naa…alla ar inte fodda till att usta daligt vader. Alltsa, det ar ju kallt bara det ar under 20 grader har!
Cinderalley
Ja, idag åt jag till exempel tunnbröd med lagrad prästost samt filmjölk till lunch. Det går ju att hitta allt möjligt här bara man orkar. Jag skulle nog inte ens kunna bo någon annanstans i USA, mest med tanke på vädret. Möjligen Hawaii, men där skulle man väl få island fever ganska snabbt…
Jenny
Har tankt pa samma sak, kan inte tanka mig flytta ifran Kalifornien. En av vara basta vanner bor i Texas just nu och vill att vi ska flytta dit, men liksom…utanfor Austin sa finns TEXAS, pa riktigt. Inget man vill uppleva! + vadret da sa klart.
CC
Va härligt att ha hittat hem på andra sidan pölen!
Älskar ju att turista där borta och hade gärna testat några år.
Men jag är nog för familjekär för att dra for ever…
Ann
Många USA/Kanada svenskar som pratar om detta just nu verkar det som. Själv känner jag inte alls att jag VILL bo i Sverige. Precis som du säger så tror jag också att många romantiserar skärgårdsklipporna etc. Då mina vänner här frågar mig om inte jag saknar Sverige så säger jag, absolut, men mest mina vänner och min familj, samt vår familjs landställe. Men Stockholm klarar jag bara inte av längre. Har inte varit i Sverige alls sedan 2013, mest för att jag inte haft tid till att resa och jag prioriterat att vara med min mans familj, billigare och jag älskar verkligen Bozeman. Men det betyder inte att jag inte skulle vilja spendera lika mycket tid med min familj. Med facetime och skype och alla andra möjligheter att kommunicera nuförtiden så blir det enklare att leva på två olika delar av denna planet 🙂
Roligt att du quota First Aid Kit och deras “Stockholm’s cold but I’ve been told I was born to endure this kind of weather”, den brukar alltid min man säga då han menar att jag klarar av att uthärda de kalla vintrarna i Alaska haha 🙂