Fastlane to Flagstaff, dag 3-4

På lördagen vaknade vi i Flagstaff och hoppades att det hade slutat snöa. Det hade det visserligen, men det låg fortfarande tjockt med snö på marken och på alla bilar utanför vårt hotellfönster. Vi väntade tills temperaturen ute steg från en minusgrad till tre plusgrader (yay), sen borstade vi bort en decimeter snö från hojarna och började färden söderut. Vi hade efter en del om och men tagit det trista men nödvändiga beslutet att inte försöka ta oss till Grand Canyon pga vädret. Det var svinkallt, trots att vi hade 100 lager kläder på oss.

Sakta men säkert ändrade landskapet karaktär och värmen steg med 10-15 grader ganska snabbt. När vi närmade oss Sedona var vi plötsligt omringade av gigantiska röda klippor, det var så sjukt mäktigt. Vägen mellan Flagstaff och Sedona, 89A, har tydligen blivit utnämnd till en av USAs “most scenic highways” och det var lätt att förstå varför. Inga bilder gör det rättvisa.

Väl framme i Sedona stannade vi i en park för att ta lite bilder på en av alla red rocks. Man kände sig ganska liten på jorden i jämförelse.

Sen körde vi över den här gamla bron, och kände oss tvungna att vända och köra tillbaka igen så vi kunde klättra ner och fota den.

SÅ FINT.

Röda berg och gröna dalar så långt ögat kunde nå.

En liten flod rann bakom oss också, nere i dalen.

Vi körde vidare till downtown Sedona för att äta lite mat samt skala av några lager kläder, eftersom det vid det här laget var ganska varmt. Här ser ni min GoPro på styret också, ganska praktiskt så man kan fota medan man kör.

Sen var det dags för nästa äventyr, Cathedral Rock. Det framgår kanske varför den heter det.

Vi bytte om till hajkkläder och knallade upp halvvägs för berget. Genevieve satte upp sitt stativ medan jag tog selfies.

Hade vi haft lite mer vatten och bättre vandringskläder hade vi nog försökt ta oss nästan upp till toppen, men nu nöjde vi oss med den här platån med utsikt över allt omkring oss.

Metafotograferande.

Så mycket fint i alla riktningar.

När vi kände oss klara med att titta på röda berg körde vi vidare till en liten gift shop vi hade sett längs vägen. De hade en massa roliga grejer till salu, men vi hade inte riktigt plats att släpa hem något så vi nöjde oss med att fota våra hojar framför de här snygga skyltarna istället.

Sen var det dags att försöka ta oss till Camp Verde där vi skulle tillbringa natten innan solen gick ner. Så här fint var det ute då.

Vi hade bokat ett litet Airbnb-hus någon halvtimme från Sedona. Vi blev genast förälskade i både huset och gården det låg på.

Damen som ägde gården hade en massa djur som hon hade adopterat. Vi fick träffa hennes häst, Rusty, som var så mager när hon räddade honom att ingen trodde att han skulle överleva mer än ett par dagar. Nu är han dock helt hälsosam och väldigt tillgiven. Ett gäng gulliga hundar hade hon också.

Nästa morgon var det dags att påbörja färden hemåt, vi hade över 70 mil framför oss. Eftersom Genevieve bor i Orange County skildes vi åt efter ungefär halva vägen och jag körde söderut mot San Diego. Jag råkade hamna på en väg jag aldrig kört förut, men som nog är min nya favorit. Inga bilar, inga människor, inga byggnader, inga avfarter. Bara 13 mil av perfekt asfalt och fantastisk natur som övergick från åker till öken till sanddyner.

De här sanddynerna var helt surrealistiska, det var som att befinna sig i ett månlandskap. Och inte en människa eller bil i sikte. Sånt fint avslut på en helt perfekt helg. Vi lyckades inte ta oss till Grand Canyon den här gången, men men. Det får bli nästa gång helt enkelt.

Fler bilder finns på Instagram under hashtaggen #fastlanetoflagstaff.