När jag besteg ett berg i ökenhetta

Helgen som gick var den varmaste hittills i år – det talades om rekordtemperaturer vid kusten. Och när det är varmt vid kusten är det garanterat MYCKET varmare i öknen. Vi hade väldigt lämpligt planerat in en campingtur till Joshua Tree den här helgen. Det vill säga i öknen.

Eftersom både Paul och jag ändå gillar när det är varmt så bestämde vi oss för att åka i alla fall, trots att det varnades för temperaturer närmare 45 grader i öknen.

Vi var först i vår grupp med att anlända. Eftersom Paul aldrig hade varit i Joshua Trees nationalpark tidigare så körde vi ett helt varv genom parken, som för övrigt är ett av mina favoritställen i hela världen.

Det var omkring 38 grader varmt när vi kom fram till vår campingplats. Det var min kompis Jimmys födelsedag, och ett litet men tappert gäng hade tagit sig ut i hettan för att fira.

Efter att ha druckit några kalla öl och grillat lite så kände jag att det var dags för äventyr. Så jag klättrade hela vägen upp till toppen av den gigantiska stenhögen som låg bakom vår campingplats.

Det gick bra ända tills jag var högst uppe och tittade ner. Det skulle jag inte ha gjort eftersom jag är höjdrädd. Fick sätta mig ner en stund och försöka fundera ut ett bra sätt att ta mig ner igen utan att dö. Under tiden klättrade Jimmy och hans syster upp och gjorde mig sällskap.

Kom ner på marken igen lagom till att solen gick ner och det blev kolsvart ute. Ökensolnedgångar = ♥

Nästa morgon vaknade alla runt 6:30 och packade ihop för att bege oss hemåt igen. Det skulle bli ännu hetare den här dagen så vi ville komma iväg så tidigt som möjligt.

Vi stannade lite snabbt i Pioneertown, som är en gammal westernstad i Joshua Tree, eftersom Paul inte hade varit där innan heller.

“Free beer tomorrow”!

Och sen körde vi vidare hemåt. Två timmar på slingriga bergsvägar i 43-gradig värme… vi var lite slitna och svettiga när vi kom hem, kan man väl säga. Men värt det!