Djur,  Irritationsmoment

En lång berättelse om varför jag är arg på vår granne

Nämen man kanske skulle bli lite bättre på att blogga igen? Vi kan börja med detta…

Vår närmaste granne är en gammal tant som vi kan kalla för Ada. Ada är omkring 85 och ganska rejält senil. Hon bor helt ensam i huset bredvid vårt och är fysiskt pigg och väldigt pratsam. Därför kommer hon väldigt ofta över till oss för att prata av sig. Paul som är världens snällaste låter henne hållas, trots att hon är ganska elak, men bara så länge hon låter bli att säga rasistiska saker eller skvallra om våra andra grannar. Gör hon något av detta får hon gå hem till sig igen.

Alla som bor i vårt område vet att Ada ofta beskyller sina grannar för allt möjligt otrevligt. Till exempel har hon påstått att en av våra kvinnliga grannar har antastat hennes katt sexuellt (katten dog för övrigt förra året efter att någon hade “förgiftat” honom, i alla fall enligt Ada), vilket är helt absurt. Vidare har hon anklagat en manlig granne för att ha stulit pengar från henne och sen stuckit till Mexico med sin flickvän. Mannen ifråga är gift sedan länge med en annan man, och skulle dessutom aldrig stjäla pengar från en gammal tant. Men så här håller det på. Den enda som Ada verkligen gillar är Paul. Han ger henne alla våra pantburkar, och hon kommer förbi och lämnar påsar med gammal mat på vår veranda när vi inte är hemma. (Vi slänger allt eftersom hon med största sannolikhet har grävt fram det ut någon sopcontainer.) En gång hade hon ställt en ölburk på vårt staket, och när vi kollade datumet hade den gått ut för typ 10 år sen.

Ada är alltså i vanliga fall en ganska jobbig granne, men nu har hon eventuellt överträffat sig själv. Hon har nämligen skaffat katt igen. Två små kattungar. Och det här gör mig så himla förbannad, främst av två anledningar.

Ett, de här katterna kommer antagligen att leva i närmare 20 år. Och det finns liksom inte en chans att den här tanten kommer att leva i 20 år till, så jag vet inte riktigt vad hon har tänkt ska hända med katterna när hon dör eller blir för gammal för att ta hand om dem.

Och två, kattungarna är bara några månader gamla och redan utekatter. Jag ser dem hela tiden eftersom de klättrar in på vår tomt. Vilket jag dock inte har något emot, jag älskar kattungar och vill helst bara ta in dem och låta dem få bo hos oss istället. Men de är alldeles för små för att gå ute redan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vill inte ringa animal services eftersom det finns så många hemlösa katter att det redan är omöjligt att hitta nya hem till alla, och jag tror liksom inte att hon aktivt missbehandlar dem. Jag tror inte heller att det skulle hjälpa att prata med Ada eftersom hon inte lyssnar eller kommer ihåg något man säger. Så än så länge ställer jag bara ut vatten åt kattungarna och håller tummarna för att de är kastrerade och vaccinerade, samt hoppas att detta inte händer.

neighbor-kitten

4 Comments

  • Madde

    Hej!

    Jag har läst din blogg länge och älskar den och hur du skriver, men detta är första gången jag kommenterar. Alls på en blogg ens.
    För det första så förstår jag att du blir arg och less på din granne när hon har ett sådant extremt beteende och när hon utsätter katter för eventuell fara. Det jag däremot reagerar på är att det låter som att damen ifråga eventuellt lider av en demenssjukdom. Beteendet stämmer in med paranoia/misstänksamhet och hon låter lite lätt utåtagerande. Nu har ju jag visserligen ingen aning om hon kanske har varit såhär hela livet (elaka människor existerar ju tyvärr) eller om det är något som kommit på ålderns höst så att säga. Vet heller ej hur det fungerar i usa med äldrevård osv, men jag tänkte om det kanske finns någon myndighet att kontakta? För det låter inte som att den damen bör bo själv. Som sagt, jag har ingen aning om någonting egentligen, det är bara mina tankar. Ber om ursäkt för den röriga kommentaren, klockan är mitt i natten och jag borde ha sovit för längesedan!

    • Cinderalley

      Hej och tack för kommentaren! Ja hon är helt klart om inte 100% dement så i alla fall väldigt förvirrad. Men så vitt jag vet finns det ingen allmän äldrevård i USA, så har man inte pengar – eller släktingar med pengar – vet jag ärligt talat inte om det finns så mycket att göra. Jag tror ändå att hon klarar sig helt ok eftersom hon är i så bra skick fysiskt. Hon kommer över till oss med burkar och sånt som hon inte kan öppna på egen hand. Så vi håller ett öga på henne, även om det från mitt håll är en smula motvilligt…

  • Annika

    Struligt! Egentligen är det kanske som Madde säger synd om den gamla tanten mest men jag får också spel när djur får lida på det viset. Och ja, nja, skulle det bli riktigt illa kanske man kan ringa myndigheterna men äldrevården är ju inte precis bra här i landet så beroende på hennes tillgångar och försäkringar så kan det mycket väl vara så att hon har rätt till väldigt lite omvårdnad…

    Men kanske bra att kissarna får vana på att komma till er trädgård för extra mat och sånt för då kan du ju hålla ett öga på dem (förutsatt att du ahr tid och ork till det förstås). Hoppas de klarar sig igenom den första tiden som utekatter iallafall tills de växt till sig lite. Hur har ni det med coyotes i ert område?

    • Cinderalley

      Jo det är ju synd om henne, men jag vet inte om hon själv är medveten om detta. Hon verkar må rätt bra ändå. Och jag håller helt klart koll på kissarna. Vi bor precis bredvid en canyon där det finns coyotes, vilket är huvudanledningen till att jag inte låter mina egna katter gå ut. Förhoppningsvis håller sig de här kattungarna borta från den också…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *