Här kommer Costa Rica-bilderna… varning för djur!

Eftersom jag har sagt att jag ska lägga upp bilder från Costa Rica ett tag nu är det väl lika bra att få det gjort. Jag och Stacey var alltså i Costa Rica i fem dagar för ett par veckor sen. Om det är någon som läser här som mot förmodan inte gillar djur så kan jag avråda från att läsa vidare. Mina foton från den här resan består till kanske 90% av bilder på djur vi träffade. Bästa sortens semester!

Vi landade i Liberia sent på tisdagkvällen och blev upphämtade på flygplatsen av Staceys kompis Mickey och hennes mamma Dawn, som båda bor i Nuevo Arenal i nordvästra Costa Rica. Nästa morgon åkte vi direkt till deras veterinär och hämtade upp en kattunge!!!

Det här är Mickey. Både hon och Dawn är stora djurälskare och fostrar kattungar och hundvalpar för adoption. Mickey bor dessutom på en gigantisk ranch full av olika sorters djur. HEAVEN!

Här är huset vi bodde i på Mickeys ranch…

Och här är utsikten från baksidan. Mickey har 6 hundar och 8 katter som följer efter henne vart hon än går. Här är några av dem. Den stora sjön heter Laguna de Arenal och har en ganska fascinerande historia. Nuevo Arenal betyder alltså “Nya Arenal”. Gamla Arenal ligger på botten av sjön, som är artificiell och skapades på 70-talet för att generera hydroelektricitet. Eftersom man dränkte hela staden skapades Nuevo Arenal som ett sätt att omlokalisera lokalbefolkningen.

Någonstans bakom molnen ligger även en stor vulkan som vi aldrig lyckades se eftersom det var för molnigt hela resan.

Förutom katter och hundar har Mickey även: hästar, kor, höns – och minikor! Kolla vad gulliga.

Vår första hela dag i Costa Rica regnade det oavbrutet, så vi hoppade in i vår lilla sketna hyrbil och körde till La Fortuna någon timme bort.

Där fanns det nämligen hot springs! Så vi satt i alldeles varmt mineralvatten och drack öl mitt i det tropiska regnet. Fint!

På väg hem till Mickey igen stannade vi på en restaurang med den här utsikten för att köpa två flaskor vin att ta med oss. Är det semester så är det!

Nästa dag hade vi siktet inställt på att se ett vattenfall! Vägarna i Costa Rica är de sämsta jag någonsin sett. Asfalterade vägar är ovanligt, de flesta ser istället ut så här. Grus och lera och djur på vift överallt. Man får tuta så flyttar de (förhoppningsvis) på sig.

På grund av extremt dåliga vägar och ganska dålig väder tog det jättelång tid att ta oss till Tenorio Volcano National Park. För att komma till vattenfallet fick man hajka genom regnskogen i en halvtimme eller så. Jag har aldrig sett så mycket grönska som i Costa Rica.

Vi gick ner för en trappa och så öppnade sig plötsligt djungeln…

…till detta! Rio Celeste heter floden som har det här vattenfallet, den är känd för sitt turkosa vatten.

Något av det finaste jag har sett! Det här råkade för övrigt vara samma vattenfall som jag la upp en bild på innan jag åkte hit, bara av en slump.

Efter vattenfallet var vi helt utsvultna och hittade ett helt tomt hotell (eftersom det var lågsäsong) med en liten restaurang. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårt att vara vegetarian här, men istället åt jag så himla god mat hela resan!? Detta får man om man beställer “Typical food” – ris, bönor, hemmagjord ost, salsa, sallad och kokbanan. Och så en liten öl på det.

När det var läggdags såg det ut såhär i Staceys rum. Inte så mycket plats för henne…

Så vi flyttade katterna till mitt rum istället! Bästa sovsällskapet.

Nästa dag var det dags för mig och Stacey att ge oss ut på egen hand för första gången, utan Mickey. Stacey körde och jag navigerade.

Vi skulle till Monteverde på en zipline tour, plus att jag skulle hoppa bungee jump. På parkeringplatsen stod en ensam häst och betade.

Sen åkte vi 14 olika linbanor i mestadels ösregn. Tur att det var varmt!

Vid ett tillfälle skickades vi ner till marken från en hög plattform med hjälp av ett rep. Inget för höjdrädda detta!

Det roligaste på hela touren var detta: en Tarzan-lian!

När det var dags för mig att hoppa bungee jump så började det ösregna och åska och blixtra, så guiderna tyckte inte att det var någon bra idé att hoppa. Så vi fick köra ner till Monteverdes lilla by och ta in på ett hotell över natten, istället för att åka tillbaka hem till Mickey som vi hade tänkt. Och tidigt nästa morgon infann vi oss på Monteverde Extremo Park igen, och så fick jag äntligen hoppa!

Här kan ni se videon med hoppet om ni vill.

Efter bungee jumpingen körde vi raka vägen tillbaka till Mickeys ranch igen. Det var vår sista dag i Costa Rica och vi ville gärna hänga med Mickeys hästar lite. Hon har ett sto, en hingst och ett litet föl.

Jag fick rida hingsten eftersom jag är en van ryttare. Mickey var ganska nervös eftersom hon själv aldrig har vågat rida den här hästen – han är ung och ny under sadeln – men det gick hur bra som helst. Fölet och alla hundarna följde efter oss under hela turen.

Efter ridturen satte vi oss på altanen och tog ett glas vin. Jag fick en pytteliten kattunge i knät.

Sen tog Mickey med oss på en tur i sin dune buggy runt sina ägor.

Det låg kor och latade sig mitt i vägen.

Och så här fin var utsikten.

Sen var vi tvungna att ta oss tillbaka till Liberia ca två timmar bort eftersom vi skulle flyga hem igen nästa morgon. På ett ställe hade halva vägen täckts av ett lerras.

UFO zone. Oooookej.

Vårt hotell för natten låg vägg i vägg med ett casino, så vi tänkte att vi lika gärna kunde spela bort de sista av våra colónes. För mig gick det snabbt, men Stacey vann en massa pengar istället.

Och så nästa morgon flög vi hem igen. Vi hade egentligen planerat att ta oss till stranden en dag också, men allt tog mycket längre tid än planerat eftersom vägarna var så dåliga. Så det får väl bli nästa gång istället. Tur att vi har gott om stränder här hemma! (Och sorry för megalångt inlägg.)