Amerika,  Det ofattbara

Inte min president

postelection

Jag vet inte ens vad jag ska säga. Den där ångestklumpen i magen jag hade redan innan valet har nu växt sig så stor att jag har svårt att andas. Jag gick och la mig innan valresultatet var 100% officiellt igår och vaknade mitt i natten i ren och skär panik. Låg och grät och kunde inte somna om på flera timmar.

Jag kan inte minnas att ett valresultat har påverkat mig på det här sättet förut, liksom både fysiskt och psykiskt. Men med Donald Trump som president (har svårt att ens skriva de orden), Mike Pence som vicepresident, och dessutom en republikansk majoritet i senaten och representantshuset kan det verkligen gå hur illa som helst. Jag sörjer vid tanken på att alla de rättigheter – fri abort, gayäktenskap, Civil Rights, osv – som människor har kämpat för de senaste 100 åren kan komma att tas ifrån oss. Och att rasism och sexism nu är något legitimt, rumsrent. För att inte tala om miljöfrågan – det ska bli 35 grader här idag, i november, men den nya presidenten “tror inte” på den globala uppvärmningen. Det här är inte längre ett skräckscenario utan den amerikanska verkligheten.

Samtidigt röstade Kalifornien för att legalisera marijuana (vilket jag i princip är för, men inte som lagen som nu röstades igenom ser ut) och jag kan inte låta bli att tänka att det är ett sätt att neutralisera invånarna i den mest progressiva delstaten i USA. Det är svårt att få till en revolution när alla är för höga för att bry sig.

6 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *