Det hjälper att klaga

Idag är det soligt och klarblå himmel för första gången på hur länge som helst och av detta har jag dragit slutsatsen att det hjälper att klaga, så jag fortsätter väl med det. Men först en liten tillbakablick på sist det var regnuppehåll (om än inte blå himmel), nämligen i måndags, vår allra sista dag på julsemestern.

Det var visserligen risk för regn hela dagen, men efter klockan 14 gick regnrisken ner till ynka 10% så Paul och jag chansade och tog ut hojarna på en sväng. Vi hade inte kört hoj på flera veckor pga regn, sjukdom och resor så det här var välbehövligt för sinnesfriden. Men först var vi tvungna att åka och tanka och fylla på luft i däcken. (Tur att det inte syns på bilden hur jäkla skitig Eve of Destruction är, hon behöver ett bad!)

Vi körde till havet!

Närmare bestämt till Cabrillo National Monument, en liten nationalpark längst ute på en udde i centrala San Diego. Där har man den här fina utsikten.

Och ser himlen ut så här måste man ta en selfie, det är reglerna.

Sen åkte vi till vår bästa veganska black metal-restaurang Kindred för lite comfort food. Paul beställde en Soul Crush med hemmagjord vegansk kycklingfilé och mac & cheese. När vi hade ätit färdigt messade några kompisar och sa att de var på baren vägg i vägg med Kindred så vi gick över och hängde med dem en stund, sen åkte vi hem och avslutade semestern med ett par avsnitt av Shameless. Inte så tokigt för en måndag!