Kärleken till den amerikanska motorcykelkulturen
I ganska många år nu, när folk frågar varför jag flyttade till USA, så har jag haft detta som standardsvar: Om man gillar gamla bilar och motorcyklar, punkrock och tatueringar så finns det inget bättre ställe i världen att bo på än södra Kalifornien. De här subkulturerna är tätt sammanvävda och överlappar ofta varandra, men speciellt motorcykelkulturen är så himla stark här, antar för att det går att köra hoj året runt, och har liksom en egen estetik som lätt går att känna igen som typisk Kalifornisk. Det är lite som Coachella, fast med motorcyklar.
Jag tänkte på detta när jag var och såg The Picturebooks, ett bluesigt rock ‘n’ roll/punkband bestående av två skäggiga snubbar från Tyskland, som spelade i San Diego igår kväll. Alla deras musikvideor följer ungefär samma mall: de två snubbarna i bandet kör runt på sina gamla choppers i öknen i typ Joshua Tree, gärna med nån snygg tjej som är känd från Instagram bakpå, varvat med klipp där de faktiskt spelar sina instrument. Det är 70-tal, skägg, denim, tatueringar, öken, eld och motorcyklar. Och jag ÄLSKAR det.
Det här med att vara från Europa och lajva amerikansk bikerkultur är ju ändå något jag själv är ganska välbekant med (hehe). Men den här kulturen är verkligen en av huvudanledningarna till att jag inte kan tänka mig att flytta från Kalifornien, oavsett hur åt helvete det här landet är på så många sätt och hur många uppoffringar man som svensk får göra för att stå ut med att bo här. Bara tanken på att sitta i en lägenhet i Stockholm en regnig söndag i november – när jag skulle kunna vara ute och köra hoj på en helt tom motorväg i öknen i södra Kalifornien – ger mig sån ångest att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Det är visserligen rätt mycket elitism och klubben för inbördes beundran i den här scenen, speciellt i LA. Men tar man sig förbi det som bara är yta så hittar man något annat, mer genuint: kärleken till motorcyklar, gemenskapen, friheten, vurmen för 70-talet, och kanske till viss del en vägran att växa upp och anpassa sig efter samhällets normer och förväntningar.
Idag är det exakt tre veckor kvar tills Paul och jag åker till Sverige i två veckor, och det ska bli så jäkla fint. Men jag har samtidigt en känsla av att vi kommer sakna våra motorcyklar.
Alla foton tagna av Jesse Bowen
6 Comments
CC
Så jäkla snygga bilder ?
Förstår precis vad du menar med att älska de där ihopvävda subkulurerna.
Det är ju just det som gör att vi återkommer till CA gång på gång .
Och som utökar vårt umgänge med ‘bilfolk’ för varje resa.
Det hade varit grymt att få leva det livet fullt ut för nåt år iaf?
Tills vidare får det bli på redan utstakad väg.
Och i sommar åker vi till Washington State och hänger med kompisar vi träffade på Viva för två år sedan ?
Cinderalley
Ja, du om någon fattar väl precis vad det handlar om! Vad kul att ni ska åka till Washington, det är så himla, himla fint där uppe 🙂
CC
Ja, jag känner mig väl insatt i ämnet?
Vi tar tacksamt emot dina tips för Washington.
Min mammas farbror jobbade i Snoqualmie på 50-talet så vi ska resa lite i hans fotspår. Han jobbade på sågverket som visas i Twin Peaksvinjetten☺Han är 97 nu å tycker det är så kul att vi åker.
Vi kommer även ta en tur inom Oregon. (Ska ner till Vancouver, WA och handla delar till -49 Chevan på Chevs of the 40’s)
Enl vänner är Oregon kusten finare än WA så vi kör en sväng utmed havet☺
men som sagt, ge gärna tips.
Cinderalley
Åh, låter så himla spännande! Jag har inte varit uppe i PNW så många gånger så har inte jättemycket att tipsa om. Men om ni har möjlighet att köra längs med Columbia River (som utgör gränsen mellan WA och Oregon) österut från Portland/Vancouver så är det SÅ himla fint. Finns en massa vattenfall och sånt där i krokarna också.
Helen
Vilka bilder!
Cinderalley
🙂