Lite ohämmat skryt bara
Igår höll San Diego Press Club sin årliga Excellence in Journalism Awards-middag, och kolla, jag vann något! Magasinet jag jobbar på vann i vanlig ordning i en hel massa kategorier, men det här var första gången jag fick vara med på ett hörn (för en artikel jag skrev som del i det här reportaget i vårt maj-nummer).
Nu när jag är en *prisbelönt journalist* är det kanske värt att söka det där New York Times-drömjobbet i alla fall då?
12 Comments
Honey
Grattis! Och ja, sök! Gört! (tycker jag du skulle ha gjort även utan pris)
Cinderalley
Tack, och ja, det skadar väl inte att försöka antar jag!
Johanna
Grattis!!
Cinderalley
Tack!
Helen
Vad kul! Tjusig plakett ju! Grattis!
Cinderalley
Supertjusig! Tack 🙂
Anna Nio
Sök, sööök, det lät som världens koolaste jobb, ju. Plus att du skulle passa perfekt för det, eftersom du är både rastlös, modig, nyfiken och äventyrslysten. Och grattis till priset, värsta balla grejen ju! 😀
Cinderalley
ÅH bästa kommentaren, tack snälla! Jag tar väl och ansöker då 😉
Anja
yes! Grattis!!
Cinderalley
TACK!
emma
Jag är inte så bra på engelska så jag fattade inte riktigt vad drömjobbet handlade om, kan du inte förklara lite närmare vad det handlar om? (och drömjobb ska man ALLTID söka, man ångar bara det man inte gjorde etc!)
Cinderalley
Håller absolut med om att man ångrar det man inte gjort!!! Så här: New York Times gör varje år ett stort resereportage på temat “52 ställen du måste besöka i år”. Det brukar i princip vara skrivet av 52 frilansare (som alla skriver en kort artikel var), men nu vill de anställa en enda journalist som ägnar hela nästa år åt att resa till alla 52 ställen på listan och skriva om dem. DRÖMJOBB.