Sverige vs. USA

Äta kakan och ha den kvar

En grej jag har hört från massor av utlandssvenskar genom åren är hur mycket de saknar Sverige. Inte nödvändigtvis så pass mycket att de är redo att flytta hem igen, men tillräckligt för att det ska skapa en tomhet i dem. Jag har inte alls kunnat relatera till detta—när jag flyttade till USA var jag så himla less på att bo i Sverige att den där saknaden liksom aldrig infann sig.

Jag integrerade mig själv i det amerikanska samhället så pass väl att jag har flera bekanta här som nog inte ens vet att jag inte är amerikan. Min svenskhet är såklart ingenting jag håller hemligt, men inte direkt något jag påannonserar heller.

Men nu, nästan 10 år senare, har den börjat krypa sig på, den där tomheten. Jag kan komma på mig själv med att sakna framförallt Stockholm så mycket att det gör ont. Inte så att jag vill flytta tillbaka, för jag älskar Kalifornien och kan inte tänka mig att bo någon annanstans. Men jag förstår plötsligt den där expat-paradoxen där man trivs alldeles strålande i sitt nya land men ändå känner en djup saknad för sitt hemland. Det där med att vilja äta kakan och ha den kvar.

Det går kanske över igen, jag vet inte. Men jag har bara varit i Sverige tre gånger på 10 år och det är inte ens i närheten av tillräckligt. Helst skulle jag åka till Stockholm minst en gång om året, men jag vet inte hur jag skulle lyckas få ihop det med mitt nuvarande jobb.

Under tiden ägnar jag mig åt att göra hypersvenska saker där jag befinner mig. För några veckor sen bakade jag till exempel semlor, vilket jag bara kan minnas att jag har gjort en gång tidigare i hela mitt liv. Och nu i helgen funderar jag på att gå på ett stort svenskt Valborgsfirande här i San Diego. Fram tills ganska nyligen hade jag nog aldrig kommit på tanken att frivilligt vilja fira en svensk högtid tillsammans med en massa främlingar, men nu låter det plötsligt ganska lockande.

Om jag var rik skulle jag köpa en lägenhet i Stockholm och ett hus i San Diego och säsongspendla mellan båda.

Brb, ska bara vinna på lotto.

10 Comments

  • annak

    Ja manga verkar sakna det, pratar ofta om det och åker dit, medan andra märks det knappt att de inte är födda i USA, åker aldrig till Sverige och har typ glömt hur man pratar svenska ens. Vissa är ju väldigt nostalgiska och/eller traditionsbundna (jag är motsatsen) och saknar allt sådant som har med deras barndom och uppväxt att göra och även högtider och sådant. Sedan tänker jag att det kanske också kan bero lite på varför man flyttade. T. ex. om man flyttat pga jobb, kille eller om orsaken till att man flyttade verkligen var för att man inte trivdes eller var nyfiken på ett nytt land.
    Av nyfikenhet, hur kommer det sig att du skriver blogg på svenska?

    • Cinderalley

      Många anledningar! Jag har bloggat sedan innan jag flyttade till USA och det hade varit konstigt att byta språk bara sådär, jag bloggar på engelska på andra ställen, plus att jag behöver skriva på svenska någonstans för att inte tappa språket.

  • CC

    Gillar din ide med dubbla boende.
    Skulle gärna tillbringa vintern i OC, Ca och sommaren på mitt kära Chevyhill i Småland ?
    För många blir väl svenska traditioner som viktigast när de flyttar utomlands.
    Precis som nysvenskar vill fira sina traditioner i Sverige.

    • Cinderalley

      Ja, det låter ju helt fantastiskt! Jag är i allmänhet ganska ointresserad av traditioner/högtider, både svenska och amerikanska. Men ibland smyger sig nostalgin på…

    • Cinderalley

      Det blir väl iofs lätt så att man börjar romantisera landet där man inte befinner sig för tillfället…

  • A.

    För mig tog det också en sådär sju år av utlandsboende innan jag blev en riktigt expat-svensk med hemlängtan, men oj vad den slog till då. Jag bakar semlor, fixar midsommarmiddag, bakar kanelbullar, går till Svenska kyrkans events… De första åren undvek jag aktivt andra svenskar, jag hade ju flyttat för att få nya upplevelser, men något är det som väcker den där längtan förr eller senare. Jag har funderat rätt mycket på varför. Kanske insikten om att Sverige faktiskt är ett riktigt bra land att bo i? Allmän sjukvård, hög levnadsstandard, det är rent och fint och alltid nära till vacker natur. Och inget är bättre än en riktigt fin svensk sommar. Att jag är född i Sverige har också format min personlighet och mina värderingar betydligt mer än jag först förstod. Värderingar och tankesätt som är självklara för mig och dem jag växte upp med är inte alltid det för britter och tyskar t ex.

    Jag har faktiskt påbörjat det där med dubbla boenden så smått – har ett jobb som är platsobundet, har skaffat ett ställe i Sverige (jag är långt ifrån rik men som tur är härstammar jag från glesbygden och priserna är följaktligen rimliga) men bor fortfarande utomlands (i Centraleuropa så det är inte alltför långt att pendla). Rekommenderas om det går!

    • Cinderalley

      Exakt, jag håller med om allt detta. Och vad fint att du har lyckats kombinera hemlängtan med att bo utomlands, så inspirerande!

Leave a Reply to Annika Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *