Här blir det inga hus köpta
Paul och jag fick ganska nyligen för oss att vi skulle köpa hus. Vi behöver ett större garage, och det vore trevligt att inte slänga pengar i sjön genom att betala av någon annans huslån istället för vårt eget. Alltså, vi har ju pratat om det i några år, men nu bestämde vi oss för att det var dags. Så vi fick lånelöfte och skaffade oss en mäklare och gick på sju husvisningar bara förra veckan.
Problemet är bara att det är svindyrt att köpa hus i San Diego, och de områden vi har råd att köpa i ligger långt bort från jobb och kompisar och restauranger och saker som händer. Och det skulle vi väl kunna leva med. Men eftersom vi inte har en speciellt stor handpenning att lägga skulle våra månadskostnader dessutom bli minst dubbelt så stora som de är nu. (Lägger man mindre än 20% som kontantinsats behöver man en extra försäkring som kostar några tusenlappar i månaden.)
Och även om vi väl rent teoretiskt har råd att betala dubbelt så mycket som vi gör nu så skulle vi behöva ändra vår livsstil ganska drastiskt. Den största delen av våra pengar (förutom hyra etc) går till att göra roliga saker: äta ute, bo på hotell, åka på weekendresor, gå på festivaler, köpa fler motorcyklar. Det är ju en enorm lyx och ett privilegium att kunna leva så, men vi har ju valt att inte skaffa barn just för att vi gillar att kunna göra vad vi vill. (Eller ja, det finns såklart fler anledningar till att vi inte vill ha barn, men det här är en stor bidragande faktor.) Det här skulle vi dock inte ha råd med om vi köpte hus.
Så efter att ha funderat på detta i några dagar har vi sagt till mäklaren att vi nog avvaktar tills vidare. Vi bor billigt i ett område vi älskar, så att byta bort detta mot att betala dubbelt så mycket och bo långt bort i ett sämre område känns som en konstig grej att göra.
Förra veckan: Vi måste köpa hus NU!
Den här veckan: Vi kanske köper hus om ett år eller två?
Lite antiklimax, men så kan det vara ibland.
Ni som äger era bostäder, har ni behövt flytta långt från stan och betala mer i månaden? I så fall, känner ni att det är värt det?
5 Comments
Johanna
Å fattar verkligen dilemmat!
Vi betalar mkt mer i månaden nu än vi gjorde när vi bodde i lgh i stan, men jo, känner absolut att det är värt det. En rätt stor del är dessutom amortering och alltså inte enbart en ”kostnad”. Det känns inte långt till stan (typ 20 min med buss, fem med bil). Har dock ångest över att renoveringarna vi gjort kostar så mkt samtidigt som vi nu ska vara föräldralediga (sånt privilegierat problem, jag vet). Hus är dyrt och mkt att rodda med, men alldeles underbart.
Lycka till!!
A
Jag flyttade till grannorten 2 mil från staden jag bodde i när vi köpte hus eftersom hus i min hemstad är så dyra. Det var värt det för mig men nu bodde vi i lägenhet tidigare så jag hade kanske känt annorlunda om jag redan bott i hus med trädgård innan, även om jag bara hade hyrt det. Jag tror det viktigaste är att trivas där du bor, inte att äga ditt boende. Jag saknar närheten till allt men trädgården vi har nu väger upp det och det är väl det viktigaste, att känna att även om läget inte är perfekt så har det här huset så mycket annat som mitt förra boende saknade. Typ skriv en lista på för och nackdelar med två boenden och jämför. Nu vet jag inte hur bostadsmarknaden ser ut i USA men finns det någon möjlighet för er att köpa något som ni renoverar och sedan kan sälja med vinst för att sedan ha råd med ett bättre hus?
Läsken
Jag har ägt mina bostäder sedan jag slutade plugga så jag har inte så mycket att komma med när det gäller att kraftigt öka sina kostnader för att flytta långt från stan. Däremot flyttade jag från en lägenhet i Stockholms innerstad till en villa i Vallentuna (drygt tre mil utanför stan) när jag var 29 år. Själva bostadssituationen upplever jag som bättre utanför stan. Man får verkligen sjukt mycket mer utrymme, garage etc. Däremot är det ett stort problem att det är så svårt att träffa sina vänner. Att åka in till stan är oftast inga större problem så länge man kör bil. Då är man inte på en knapp halvtimme men ska man åka in för att dricka öl får man antingen åka kommunalt i en dryg timme eller lägga en tusenlapp på taxi. Att få vänner att komma ut till oss är inte heller så lätt. Vi flyttade i samband med att vi fick barn. Hade vi inte haft barn hade jag aldrig orkat bo så långt från vänner, restauranger etc.
Helen
Vi bor i en villa utanför Lund/Malmö. Flyttade dit 2001 så det har blivit ett tag. Vi trivs väldigt bra och har renoverat huset och dessutom byggt till det. Det kostar en hel del pengar såklart men man gör det till sig själv. Vi har 2 barn och de är nog en del av anledningen till att vi bor i hus. Om vi inte hade dem skulle jag nog kunna tänka mig att bo i stan. Fast även om man bor i lägenhet så är ju hyran rätt hög, åtminstone om du vill bo i ett någotsånär bra område. Men om ni idag trivs med ert boende som dessutom är billigt så kanske ni ska försöka bortse från att ni betalar någon annans huslån? Det är ju ganska mycket frihet att ha pengar till “lyx-saker” som hotell, restaurang och motorcyklar, eller hur?
Annika
Våra månadskostnader är bara marginellt dyrare än när vi bodde i hyreslägenhet. Även om huspriserna är dyra i Sverige är det ju sjukt förmånliga villkor med låga räntor och ränteavdrag osv.
Jag tycker LÄTT att det är värt det, men jag har ju alltid velat bo i hus och ha en egen trädgård osv. Hatar verkligen att bo i lägenhet. Sen gillar jag själva grejen att det är VÅRT hus, det känns så himla mycket mer värt att göra grejer, typ tapetsera om eller måla eller olika typer av fix än när det är någon annans som man hyr.
Men alla har ju olika prioriteringar, det är svårt att jämföra sig med någon annan!
Men alltså… har man en mäklare när man ska KÖPA i USA? I Sverige har man ju en för att sälja, inte för att köpa.