Det ofattbara,  Vardagsfilosoferande

Life’s a bitch and then you die

Alltså, är det normalt att bli så här påverkad av politik och skit som händer i världen? Jag har börjat få väldigt svårt att hantera och värja mig mot den dagliga vågen av riktigt, riktigt hemska nyheter.

Jag trodde att jag hade fått någon sorts grepp om flyktingkatastrofen här i USA, liksom lärt mig att hantera den, men i samma stund jag tänkte den tanken kom nyheten om att Supreme Court-domaren Anthony Kennedy går i pension, vilket innebär att Trump får tillsätta ytterligare en domare, vilket innebär att det nog bara dröjer något år innan abort och samkönade äktenskap blir olagliga igen. Och om Sverigedemokraterna tar makten är det väl bara en tidsfråga innan samma saker börjar hända i Sverige. And then some.

Jag mår så dåligt över detta att jag bara vill gråta. Inte sover jag heller, har vaknat med ångest vid 5-tiden och inte kunnat somna om flera morgnar i rad.

Samtidigt pågår ju livet precis som innan. Jag kollar på fotboll och glädjer mig åt tre mål och att både Sverige och Mexiko går vidare. Jag åker på festivaler och umgås med vänner och packar inför semestern.

Men minst en gång om dagen ramlar jag rakt ner i ett svart hål av hopplöshet och hjälplöshet.

Jag antar att det bästa alternativet vore att sluta gräva ner mig i nyheterna, men det är ju lätt för mig som privilegierad vit, straight medeklassmänniska att göra. De som direkt drabbas av de här händelserna kan inte välja att bara ignorera dem, alltså borde inte jag heller få göra det.

Hur gör ni för att hantera all skit som händer i världen just nu? 

14 Comments

  • Annika

    Alltså . . . såhär ser jag på saken och jag inser att alla inte är på samma våglängd men…here goes, anyway! Ja, du är vit, ja, du är priviligierad och ja, du är straight och tjänar bra med pengar. Du har alla förutsättningar i världen att jobba – om du vill! – för att förändra världen. Jämfört med de som måste hantera diskriminering, taskig ekonomi, stor familj med många olika behov, utmattning och hat dagligen så har du varje möjlighet i världen att engagera dig utanför din egen familj och sfär.

    Så förklara för mig hur det gör världen bättre och dig mer effektiv som motståndskraft om du läser nyheter tills du spyr och blir deprimerad och inte kan sova om nätterna!? Vore det inte bättre istället för att grotta ner dig i nyheterna och må skit att du väljer två saker varje dag att göra – ge pengar, ge tid, skriva ett brev, skriva på en petition, hjälpa en flykting som redan är där du är eller gå på en demonstration – och fortsätter med det tills saker och ting förändras eller vår nuvarande president är ur bilden eller vad som nu behövs. Du kommer ju inte ens orka första mandatperioden ut om du tillåter dig själv att hamna i en depression för att det är din “plikt” att läsa varenda jävla nyhet som kommer ut!?

    Jag har också dåligt samvete att jag lever i bubblan och jag gör inte tillnärmelsevis så mycket jag antagligen kunde eller borde MEN, ärligt talat ser jag ingen poäng eller att det hjälper åt något håll att bli nerdragen i internetskiten av nyheter och ständiga tweets och raseri och hopplöshet jämfört med att hitta bra grejer att jobba på? En person kan inte göra allt men alla kan göra något som hjälper i det stora hela!

    Som sagt, detta är sagt med all kärlek och med insikt om att jag är långt ifrån så effektiv på att hjälpa till som jag kunde och borde vara. Hoppas det hjälper att ändra tänket kring nyhetskrigen som pågår och att tänka långsiktigt och tillåta dig själv att skydda dig själv så du faktiskt verkligen kan hjälpa mycket och effektivt i tio eller tjugo år till om det behövs.

    Kram

    • Cinderalley

      Du har ju såklart helt rätt och tack för de hårda (men ärliga!) orden, tror att det var precis detta jag behövde höra. Jag skänker pengar och går på demonstrationer och skriver under petitioner och voluntärar, men det känns ändå inte som att något räcker. Men som sagt, ingen enda människa kan ju förändra detta själv. Måste påminna mig om det.
      Kram!

  • Sofia

    Jag mår likadant. Jag kan “inte ens” läsa de VANLIGA vardagliga nyheterna om våldtäkter, mord, kidnappningar utan att bara vilja kräkas och gråta. Ovanpå all den vardagliga misären går hela världen åt helt fel håll. Jag vet vet inte alls hur jag ska hantera mina känslor inför allt. Lyssnade på Mouna Esmaeilzadehs sommarprat. Hon berättade om en kvinna i Iran som stenades till döds för att hon bröt mot “kyskhetslagen” när hon blev våldtagen. Började gråta i bilen för att jag av panik tänker på allt allt allt som sker. Jag kan inte alls hantera världen. Jag försöker tänka att i moderna länder finns det skydd oavsett, mänskliga rättigheter (eller?? gränsen till Mexico?? No fucking human right there inte), EU osv. En liten tröst är det för mig att det finns fler som känner som oss, det finns fler som vill förändra. Och att i min lilla bubbla kan ingen nå mig. Jag älskar mitt liv, mitt lilla hem, min sambo, och inget kommer att kunna förstöra det. I slutändan är det främst dig själv du måste ta hand om, oavsett hur grym världen är. Men det är svårt att försöka vara medveten, hjälpa och tycka utan att ta illa vid sig av allt.
    Förlåt, jag är av ingen hjälp alls. Jag har ingen aning hur man ska tänka.

    • Cinderalley

      Jo, det här hjälpte visst! Jag tror att det är viktigt att veta att vi inte är ensamma. Ta hand om dig! Kram.

  • Eva

    Läs inlägget “http://minimalisterna.se/darfor-ignorerar-vi-dagsnyheter/”. Kloka och tänkvärda ord. Hoppas att det kan ge dig sinnesro! Kram

    • Cinderalley

      Intressant! Jag känner dock att det är min plikt att hålla mig uppdaterad om vad som händer i världen. Men borde hitta en bättre balans mellan för mycket och för lite nyheter. Kram!

  • Helen

    Känner också likadant men försöker hålla det ifrån mig lite mer. Tänker att om jag på riktigt tog in allt hemskt som händer så skulle jag gå under. Och jag vill inte det! Känner att jag orkar liksom inte med att gå under för något som jag inte kan vända. Omöjligt att få hela världen på rätt köl på nåt vis. Är månadsgivare för en del organisationer för 500-600 kr/månad, försöker uppfostra våra barn till goda medborgare med en sund syn på människor och olikheter, läser minimalt med nyheter, försöker vara en hygglig fru, väninna, dotter, mamma och kollega. Försöker i min lilla del av världen att ändå ha ett schysst liv på nåt vis. Hela det andra universum……det känns för stort liksom. Låter lite som att jag stoppar huvudet i sanden och kanske gör jag det? Inte mycket till hjälp från mig heller…

    • Cinderalley

      Jag förstår verkligen vad du menar och respekterar helt klart det beslutet. Jag tror att för min del brister det när jag inser att mitt eget liv är hur bra som helst, medan så många andra har det helt åt helvete – och den enda skillnaden är att jag hade turen att födas vit i ett rikt land med bra möjligheter. Det är så orättvist! GAH. Men ja. Vi gör vad vi kan och orkar helt enkelt ♥

  • Anna Nio

    Ingen kan göra allt men alla kan göra nåt – jag tror att tricket för att stå ut för dig handlar om att fokusera. Sålla ut bland allt hemskt och lägg krut på en eller två organisationer som du tycker gör gott, donera pengar eller tid eller manpower (eller alla tre) till den eller dem. Utöver det så är det viktigt att prata om det som är fel, du gör det här på bloggen och jag är säker på att du gör det med dina vänner med, och det är BRA. Annars blir det lätt kejsarens nya kläder; alla ser att nåt är fel men ingen säger nåt. Om många säger nåt så är det svårare att komma undan med det som är fel. Använda också din journalistiska röst, om det är möjligt att ta upp sånt här via ditt jobb så gör det, prata annars med dina chefer och kollegor och se om ni inte kan ändra saker så att ni KAN rapportera om Trumpland mer/skarpare/tydligare.

    • Cinderalley

      Ja, pratar med vänner om detta dagarna i ända eftersom vi är ganska många som känner likadant. Så det är bra, det hjälper. Önskar verkligen att jag kunde använda min plattform på jobbet åt att göra något vettigt, men vår CEO och ansvarige utgivare är en extrem Trump-supporter (han är en äldre, vit, rik man, så go figure) så det går tyvärr inte där jag jobbar just nu…

  • Gunnie

    Kära älskade dotter! Kommer du ihåg när du var liten och startade tidningen ”Goda Nyheter” tillsammans med Frida? Den typen av publikationer behövs mer än någonsin nu! Det behövs verkligen motvikter till allt elände, för faktum är att det finns goda nyheter också. Jag försöker fokusera på det som ger hopp istället för alla hemskheter. Det är jättesvårt, men för varje deprimerande nyhet jag läser letar jag aktivt efter artiklar som tyder på att det humana, solidariska och vettiga tänkandet i världen ändå överväger. Det är bara så synd att media av någon anledning tycker det är mer säljande att fokusera på elände och katastrofer! Jag fattar inte varför??

  • Burgschki

    Jag är i direktkontakt med fattigdom, orättvisor, slaveri, sexhandel, och så vidare. Jag bor i en militärdiktatur. Jag bodde i ett land där genital mutilation fortfarande praktiseras och korruptionen förstörde allt.

    Men programmet jag arbetar för har gett tekniskinput och förbättrat 32 olika lagstiftningar i regionen sedan 2010 (det vill säga gjort dem mer inkluderande). Bara i år gav mina kollegor input till en ny lagstiftning om gästarbetare och förbättrade den på så vis att gästarbetare får ett mycket bättre skydd i landet. Och det är bara ett av en himla massa bra resultat om uppnåtts.

    Det pågår en himla massa kamp också. Glöm inte det. Det finns så många organisationer och institutioner som gör bra grejer. Som drivs av övertygelsen att alla människor är födda med okränkbara rättigheter.

    Jag tycker du ska gå med i en C4D-grupp (communication for development) i ditt område på facebook och se till hur du kan vara med och påverka med din kompetens. Tror du skulle vara en viktig röst. Eller kolla in C4D Bangkok, massa intressanta frilansjobberbjudande för tillfället där man inte behöver vara på plats.

Leave a Reply to Gunnie Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *