Motorcykelroadtrip till Kanada, dag 4-5
På den fjärde dagen låg vi ganska rejält efter i planeringen och var tvungna att fatta någon sorts beslut. Paul tänkte först att han skulle köpa en bättre begagnad Harley i Salt Lake City, men det visade sig vara nästan omöjligt på grund av Kaliforniens väldigt strikta lagar kring fordonimport. Så till slut blev det detta istället: en hyrhoj från Eaglerider. Det var inte billigt, men vi delade på kostnaden alla fyra eftersom ingen ville att Paul skulle behöva åka hem.
Så här glada var vi över att ha hittat en lösning! Detta var för övrigt precis innan det började storma ganska ordentligt, lagom till att vi kom ut på motorvägen.
Vi stannade i Ogden norr om Salt Lake City för att äta lunch med våra kompisar Collin och Renee som precis hade flyttat dit från San Diego. Vi skulle egentligen bott hos dem två nätter tidigare, men saker och ting gick som bekant inte som planerat. Nu fick vi i alla fall gömma oss hemma hos dem tills det slutade regna.
Sen hade vi ytterligare en lång eftermiddag och kväll av motorcykelåkande framför oss. Vi behövde nämligen ta oss ändå till Jackson, Wyoming, 40 mil norr om Odgen, och vi kom inte iväg förrän omkring klockan 16.
Vi stannade bara för att tanka och för att dra på oss fler lager med kläder. Det var varmt medan solen var uppe, men så fort den gick ner blev det svinkallt. Det var i alla fall en himla fin väg, speciellt de sista kanske fem milen där vi körde högt uppe på en slingrig bergsväg med en forsande ström nere i dalen precis bredvid. Jag klickade in mig i Katies hjälm genom våra bluetooth-mikrofoner och skrek något euforiskt om hur vackert det var, och hon svarade med “I KNOW, I’M GONNA PUKE!”, vilket är Katie-språk för att något är fantastiskt. Hade det inte varit så mörkt och kallt hade vi helt klart stannat och fotat.
Sista fotot jag tog den här dagen innan det blev mörkt: Katies hjälm till vänster och min till höger. Det hjälper tydligen att ha en stor vindruta frampå hojen, jag klarade mig undan de flesta insektsattackerna.
Sen var det plötsligt onsdag och 4th of July och vi hade en hyfsat kort dag (bara 25 mil!) framför oss. Vi lämnade Jackson (där Paul av en händelse hade sprungit in i en barndomskompis i mataffären klockan 23 kvällen innan – liten värld!) och körde norrut.
Hit! Till Grand Tetons National Park. Det var som att befinna sig i en oljemålning, hela bakgrunden ser liksom fake ut? Och när vi stannade och åt lunch stod det ett rådjur och betade fridfullt precis utanför fönstret. Kände mig som en karaktär i en Disney-film hela dagen.
Rolig grej: Namnet “Grand Tetons” kommer av att bergen ser ut som bröst. The Grand Teton betyder “det stora bröstet”. Kan säga att många skämt som uppstod under den här resan handlade om tetons. Vi är mogna på det viset.
Sen lämnade vi de stora brösten i backspegeln och körde vidare till nästa destination…
…nämligen Yellowstone National Park! Det här var en av Katies favoritgrejer på hela resan. Hon är uppvuxen i södra Kalifornien och tycker att granskog och grönska är väldigt exotiskt. För mig påminde det väldigt mycket om Sverige. Vi hittade i vilket fall som helst ett vattenfall. Den som sa “don’t go chasing waterfalls” hade fel. Leta ALLTID efter vattenfall.
Okej, det här var exotiskt. Yellowstone (som tydligen är världens äldsta nationalpark och lika stor som Södermanland, enligt svenska Wikipedia) är mest känt för sina gejsrar. Vi lyckades tajma in det här utbrottet hos gejsern Old Faithful, som ungefär var nittionde minut sprutar 20 000 liter kokande vatten rätt upp i luften, sån sjuk grej.
Yellowstone är även fullt av varma källor och andra spännande naturfenomen. Man får akta sig så man inte trampar utanför de markerade stigarna och bränner ihjäl sig.
Den här dagen såg vi en hel massa vilda djur, bland annat en älghona, en varg, en väldans massa rådjur, en örn och så detta – vilda bisonoxar! Denna stod och betade vid sidan av vägen och verkade inte bry sig om oss när vi körde förbi på våra högljudda hojar. Men lite senare kom det två bisonoxar knallande på vägen precis bredvid oss i motsatt riktning. Det var lite nervöst. De här djuren är gigantiska. 600 kilo muskler. Men de verkade precis lika nervösa som vi och fortsatte bara gå. Jag vågade dock inte fota.
Till slut kom vi i alla fall fram till vår destination för dagen: Gardiner, Montana. Det här var utsikten från vårt hotellrum. Kullarna i bakgrunden är utkanten av Yellowstone. Det hela hade varit väldigt idylliskt om inte kvinnan som jobbade i receptionen hade kläckt ur sig något extremt rasistiskt när vi checkade in. Hon trodde väl att eftersom vi är vita var vi på samma sida. Det gick INTE hem hos mig kan jag lova.
Eftersom det var 4th of July var nästan allt stängt, men vi lyckades hitta en öppen restaurang och åt en god men alldeles för dyr middag innan somliga (jag) stupade i säng, medan andra (Paul, Katie och Jordan) satt på altanen och tittade på fyrverkerierna över ån halva natten.
5 Comments
Agnes
Hej! Tack för en bra blogg. Min favorit för tillfället till och med 🙂 En fråga av ren nyfikenhet: Jag minns att du berättade att din kille och hans pappa reste jättelångt för ett tag sedan för att köpa något slags fordon (jag har dåligt minne så jag kommer inte ihåg mer än så), men var det samma hoj som han ansträngde sig så för att få tag på som nu gick sönder på er resa? Hoppas inte!!
Cinderalley
Hej! Åh, tack snälla! Väldigt uppmärksamt av dig. Nej, detta var inte samma hoj — han har sammanlagt fyra stycken. Den hojen han körde ända till Virginia för att köpa är en Harley från 1942, så den hade inte funkat för den här långa resan. Fast det gjorde iofs inte hans “nya” hoj heller, ha…
CC
Vilken häftig resa ni gjort. Så avundsjuk.
Och så fantastiskt vackra landskap!
Gubben har en idé om att vi ska åka kust till kust när han fyller 50. Å då ska vi inte åka raka vägen utan tänk mer EKG-kurva?
Ska bara lyckas ta tjänstledigt i 3 månader först?
(Han kommer va rätt busy innan dess för hotroden ska visst va klar till 50årsdagen oxå???)
Cinderalley
Åh men det vore ju en himla spännande resa! Hur långt är det kvar till 50-årsdagen? 🙂
CC
Ja, det blir nog en häftig resa!
2.5år (?), så det närmar sig. Det blir till att skruva dygnet runt?
Men de flesta delarna ligger på hyllan och väntar och Hemin är renoverad?