Livet och lyckan

När det tar slut

Vet inte riktigt hur jag ska säga detta, så nu drar jag bara av det här plåstret. Paul och jag har gjort slut. Eller, vi har bestämt oss för att ta en paus. Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden, kanske hittar vi tillbaka till varandra och kanske gör vi det inte. Det här är i alla fall vad vi behöver just nu.

Jag vet att det har kommit som en chock för många i vår närhet som på något sätt tyckte att vi var det perfekta paret. Och det var vi kanske, på många sätt. Men inte alls på andra. Vill inte gå in på för många detaljer här eftersom det är personligt och jag inte vill hänga ut någon. Det enda som är viktigt just nu är att vi fortfarande älskar varandra och kommer att göra allt vi kan för att fortsätta vara vänner. Jag tror att vi kanske till och med kommer att vara bättre som vänner än som par. 

Jag är allmänt ledsen, och lite stressad över att behöva hitta någonstans att bo. Men bortsett från det logistiska känns det… okej. Jag har aldrig haft ett så här långt förhållande förut och trodde aldrig att jag skulle ha det heller. Det känns inte som ett misslyckande att det har tagit slut, snarare är jag stolt över att vi lyssnar på våra egna och varandras känslor och fattar ett moget beslut. Jag har ett extremt behov av ensamtid och har alltid trivts med att vara singel och bo själv. Paul är fortfarande min bästa vän och det här hade varit betydligt svårare om vi bråkade och hatade varandra. Det gör vi inte. 

På lördag sticker Katie och jag iväg på en roadtrip genom Kalifornien i en dryg vecka. Det kommer väldigt lägligt. Jag vet inget bättre sätt att rensa huvudet på än att köra hundratals mil på motorcykel. När jag kommer hem igen har jag förhoppningsvis en bättre plan för hur mitt liv kommer se ut framöver. Just nu har jag ingen aning. 

15 Comments

  • Anna Nio

    Vad tråkigt, men otroligt skönt att ni är överens och både kan och vill vara vänner fortfarande. Det svåraste med att göra slut är ju inte att relationen är över, det är om man blir så osams att man förlorar personen helt och hållet. Kramar!

  • Helen

    Alltid tråkigt när man går skilda vägar men ni verkar vuxna nog att ta vara på det som är bra mellan er. Önskar lycka till med att leta boende. Ha det så härligt på roadtripen!

  • Annika

    Himla trakigt och sakert pa nagon niva fortfarande en sorgeprocess men hoppas ni kan fortsatta vara vanner. Bra boende tror jag inte blir sa svart att hitta (billigt boende pa ratt stalle ar forstas varre…).
    Kram

  • Jenny

    Tänker att det är himla mycket modigare att våga lämna varandra än att stanna kvar. All styrka till dig, hoppas att det löser sig med boende och liknande, hejar på dig.

  • Annika

    Åh så tråkigt att höra! Trodde nog också att ni var det ”perfekta paret”, men det är så mycket man inte vet genom internet.
    Hoppas att ni båda kommer ut okej på andra sidan och hoppas att du hittar en bostad som funkar snart så du kan få den nya vardagen på plats.
    Kram!

  • Peppe

    Åh vad tråkigt, men bra gjort! Ingen gör lättvindigt slut utgår jag från. Alltså bäst så här. Om du behöver några nätter i LA får du ALLTID sova hos oss. KRAM

  • Ingrid

    Oavsett hur rätt man vet att det är att dela på sig så är det alltid tungt och sorgligt att behöva inse att man har nått vägs ände. Jag relaterar till mycket du berättar på din blogg om dig själv som t ex frivillig barnlöshet och stort behov av ensamtid, har själv lämnat flera relationer med riktigt bra personer som inte riktigt funkat och jag är faktiskt stolt över det. Numera är jag gift och särbo (!) och det funkar fantastiskt, det bästa av två världar liksom. Poängen är nog att du kan få allt du vill, på vilket sätt du vill och att du är värd det också. Saker och ting har en tendens att ge sig med tiden och sanningen har man alltid med sig i magen, det gäller bara att vara modig nog att lyssna på den. Heja dig, det kommer att bli bra! ♥

Leave a Reply to Anna Nio Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *