Högar av tvätt, hundar och RuPaul’s Drag Race

Är nu inne på vecka… fyra tror jag (?) av att bara vara hemma ensam och inte träffa någon. Den första veckan var ganska jobbig. Jag saknade mina vänner och fysisk närhet och behövde verkligen en kram. Men de senaste veckorna har det blivit mycket enklare. Jag har till och med börjat gilla det. Alltså, jag har ett väldigt stort behov av ensamtid i vanliga fall, och nu har jag totalt gett mig hän åt den sidan av mig själv.

Innan igår hade jag inte träffat en människa eller pratat med någon (annat än via videosamtal) på två veckor. Jag är ganska säker på att jag aldrig tidigare har gått två veckor utan att umgås med en enda person. Om jag inte regelbundet läste nyheter eller gick ut med hunden och såg folk i mask överallt skulle jag inte ha en aning om vad som pågick i världen. Här hemma i karantänen känns det mesta ganska… trevligt?

Det har gått så pass långt att jag har börjat oroa mig en smula över hur det kommer gå för mig att återvända till samhället när detta är över. Kommer jag vara så pass folkskygg vid det laget att jag hellre bara fortsätter att sitta hemma ensam? Jag har uppenbarligen inte ett så pass stort socialt behov som jag trodde.

Igår tillbringade jag dock hela dagen hemma hos min bästis Katie och hennes man Jordan. Jag hade slut på rena handdukar, lakan och strumpor och behövde verkligen tvätta, och det finns ingen tvättstuga där jag bor. Så alternativen var att antingen gå till en laundromat eller hem till Katie. Katie och Jordan har precis som jag isolerat sig och inte träffat någon de senaste veckorna, så det kändes som ett betydligt mer säkert alternativ. Plus att det var Katies födelsedag. Så vi tillbringade exakt hela dagen på soffan tillsammans med fyra hundar och maratonkollade på den senaste säsongen av RuPaul’s Drag Race.

Vi har en stor kompisgrupp som brukar samlas hemma hos K och J varje vecka och titta på det senaste RPDR-avsnittet när en ny säsong pågår, men det har vi av förklarliga skäl inte kunnat göra med den nuvarande säsongen. Det var i alla fall fint att få känna sig lite normal för en dag.

Nu är det tillbaka till ensamheten som gäller för mig. Klagar dock inte.