Litteraturbloggen

The Dreamers

En grej som har hänt under den här karantänen är att jag blir stressad av nästan alla filmer och tv-serier. Kan kolla på Disney/Pixar-filmer (se Onward om ni inte har sett den ännu, den var himla fin) och Gilmore Girls, men that’s it. Fick på riktigt en panikattack för några veckor sen när jag råkade se en trailer för Matt Damon-rullen Contagion. Så nu håller jag mig helst borta från TV över huvud taget.

Däremot har jag inga problem med böcker, inte ens såna som handlar om dödliga virus. Satt hemma och läste exakt hela dagen i lördags, och större delen av dagen i söndags också. Läste ut två böcker på två dagar. Det är ungefär så här jag drömde om att det skulle vara att vara vuxen när jag var liten och plöjde flera böcker i veckan: att få läsa ostört i hela dagar i sträck. Men som vuxen är det väldigt sällan jag faktiskt gör det.

I alla fall. Jag läste ut The Dreamers av Karen Thompson Walker i helgen. Jag har ju en viss förkärlek till apokalypslitteratur, och den här hade en före detta kollega rekommenderat som en favorit i genren. I The Dreamers börjar ett dödligt virus spridas i en liten stad i Kalifornien. De som smittas somnar och börjar drömma märkliga drömmar. Vissa dör, andra fortsätter bara sova.

Boken är skriven på ett lågmält, poetiskt sätt som skapar en kontrast mellan det som faktiskt händer och sättet det berättas på. Jag sparade flera citat, dels vackert skrivna meningar och dels sånt som satte ord på det som händer i verklighetens Kalifornien (och resten av världen, men det här här jag befinner mig) just nu.

Medan jag satt i soffan och läste den här boken hörde jag helikoptrar som cirkulerade ovanför och ambulanssirener på gatan utanför. Men för det mesta är det alldeles tyst. Om jag inte läste nyheterna eller tittade ut mot mataffären bredvid mitt hus och såg folk som köade med munskydd och två meters mellanrum skulle jag lätt kunna glömma att det pågår en pandemi där utanför. Det här tycker jag fångas väldigt väl i The Dreamers, hur verkligheten liksom ändå bara pågår och hur snabbt man vänjer sig vid “the new normal.” Spännande hur en roman skriven innan allt detta började ändå lyckas sätta fingret på så mycket.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Om ni också känner för att läsa apokalypslitteratur mitt i en pågående apokalyps (eller nä, det var kanske lite väl pessimistiskt) kan jag även rekommendera följande:

Har ni rekommendationer på liknande böcker (pre- eller postapokalypsskildringar som INTE är sci-fi eller typ Mad Max/steampunk) så får ni gärna säga till.

0 Comments

Leave a Reply to Cinderalley Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *