Sverige vs. USA

Fjärde juli och hemlängtan

I lördags var det 4th of July, ett ypperligt tillfälle att reflektera över vilket skitland USA är på många sätt och vis. Jag har fått svårare och svårare på senare år att förlika mig med (aka försöka ignorera) USA:s historia, de ofantliga brott som begicks mot framför allt landets ursprungsbefolkning och under slaveritiden, och som ligger till grund för hur dessa delar av befolkningen behandlas även idag.

Tänker mycket på detta i mitt jobb som redaktör för en resetidskrift, att nästan alla platser vi skriver om egentligen har haft ett annat namn och en annan historia som har utraderats tillsammans med det folk som en gång bodde där.

Tänker också på det när jag besöker nationalparker och nationalmonument, eftersom många av dessa platser fortfarande betraktas som heliga av Native Americans.

Fattar att det inte funkar för alla oss som har problem med de mörka delarna av USA:s historia att liksom gå runt och bära detta på våra axlar hela dagarna, man måste ju kunna leva sitt liv i samhället som det ser ut idag också. Problemet är bara att det just nu plötsligt verkar ha blivit socialt accepterat att försvara slaveriet och brotten mot ursprungsbefolkningen. Se till exempel: Trumps fjärde juli-tal vid Mount Rushmore (ett monument som Lakota Sioux-stammen kallade för Tȟuŋkášila Šákpe, eller the Six Grandfathers).

Äh, men det var inte alls detta jag egentligen tänkte skriva om (men these days har jag svårt att sluta ranta när jag väl börjar), utan om att fjärde juli-helgen i år har fått mig att sakna Sverige så mycket att det gör ont. Så här i pandemitider lever jag mycket på gamla minnen, och enligt Timehop var jag i Sverige så här års för både ett och tre år sen.

I söndags satt jag vid havet och tittade på folk som åkte båt och vindsurfade och kände en så djup saknad för sommar-Sverige att jag började gråta. Bara sådär.

Vad jag inte skulle ge just nu för att få hänga på klipporna i skärgården med min familj eller titta på solnedgången från vårt sommarhus eller promenera genom Visby med Ida och Vilda eller hänga på en takterass med utsikt över hela Stockholm med kompisar.

Nu vet jag i och för sig inte om jag faktiskt skulle vilja vara i Sverige just nu med tanke på att det inte verkar göras speciellt mycket åt pandemin där heller. Och vill verkligen inte flyga. Men i en perfekt värld utan virus. Då skulle jag helst av allt vara i Sverige hela den här sommaren också.

Kanske nästa år.

16 Comments

  • Sara

    Är pisseväder just nu så du kan vara glad du slipper det. 😉
    Lite nyfiken på det du skriver, att Sverige inte verkar göra så mycket åt pandemin. Är det den bilden du har fått från media eller mer rapporter hemifrån från familj och vänner? Eller mer att den väg Sverige valt skiljer sig från andra länders och inte innehåller så mycket tvång? Tycker det är spännande med svenskar utomlands och hur deras uppfattning av pandemin i Sverige är!

    • Cinderalley

      Min uppfattning kommer från en blandning av rapporter i internationella medier och samtal med familj och vänner i Sverige, där ungefär hälften verkar gilla Sveriges approach och den andra hälften tycka att det inte görs tillräckligt. Men ska jag vara helt ärlig försöker jag fortfarande förstå vad det är som faktiskt görs? Ingen verkar ha ett bra svar på detta, får mest luddiga kommentarer om “personligt ansvar”? Det vore ju FANTASTISKT om detta funkade (det skulle det ALDRIG göra i USA), men eh, jag vet inte? Har jag bara dålig koll? 🙂

  • Annika

    Här känns det som att myndigheterna försöker göra något mot pandemin (även om insatserna inte är lika hårda som de är i Danmark eller Norge), men att medborgarna inte bryr sig nämnvärt. De första månaderna så tog de flesta det på hyfsat allvar, man träffade inte folk i någon större utsträckning och det var rent omöjligt att boka hemleverans av mat. Nu mitt i sommaren så är det som att alla slutat bry sig och ingen orkar ta det på allvar för folk träffas, går på stan, ligger på stranden och så vidare. Jag är inte bättre själv, även om det tog 3 månader så hälsar jag numera på mina föräldrar och träffar kompisar.
    Med allt detta sagt så verkar det på nyheterna som att pandemin är hyfsat stabil i Sverige för tillfället som tur är, men det hade kanske sett bättre ut om vi haft tagit det hela på större allvar.

    • Cinderalley

      Ja, det är den här uppfattningen jag har också, att de flesta verkar leva sina liv ganska mycket precis som vanligt? Men att svenskar inte är välkomna i typ Norge eftersom det är så många som dör? Men om läget är stabilt är det ju bra förstås.

      • Annika

        Med stabilt menar jag mest att sjukvården tolererat mängden patienter utan att kollapsa, och att det nu verkar gå neråt i mängden IVA-fall. Men smittan har ju fortfarande varit stor och fortsätter vara stor eftersom folk är folk och inte tar situationen på allvar.
        Det är många som har dött och det är många som fortsätter dö, men så som jag uppfattat strategin Sverige har är att man strävat efter flockimmunitet vilket ju bara uppnås om tillräckligt många utvecklar antikroppar. Det i sig är ju dock en väldigt stor risktagning eftersom ingen ännu kan säga definitivt om det faktiskt kommer bli någon varaktig immunitet av att bli sjuk.

        Jag har ingen aning om exakt vad planen har varit mer än att tvångsåtgärder inte uppskattas, och jag är inte säker på att någon svensk faktiskt vet det heller. Men någon någonstans tyckte att detta var en bra approach och som Löfven så känt sa, lagt kort ligger. Nu kan vi bara vänta och se vart det hela kommer sluta.

  • Gunnie

    Åh, vad jag önskar att du hade kunnat komma hit i sommar. Sommaren här är inte helt sig lik utan Sanna!
    Angående Sveriges sätt att hantera pandemin, så tillhör jag den kategorin som tidigare tyckt att det har varit ganska vettigt. Eller skulle ha kunnat vara det, om inte människor hade varit så dumma i huvudet. Nu börjar jag tycka att det kanske skulle ha behövts lite strängare restriktioner, kanske mer krav på munskydd och striktare krav när det gäller trängsel på kommunala färdmedel och offentliga platser. Men nu har jag lite tappat tron på ”människors eget ansvar”. När det blir värmebölja så invaderar man stränderna, när man släpper på flygrestriktionerna så köar folk för att få åka på charterresor! Och väl på plats på semestermålet, så upptäcker man att bufférna inte är lika överdådiga som man hade förväntat sig! Och gråter ut i kvällspressen, för att dom minsann hade betalat för ”all inclusive”! Sådant får mig att tappa tron på mänskligheten! Men det är ju egentligen en stor del av förklaringen till pandemins uppkomst och utbredning! Folk!

  • Steph

    Som finländare är jag också förskräckt över Sveriges strategi. Eller kanske avsaknaden av den när vi gått in för en helt annan strategi med betydligt färre dödsfall. Vi har också stängda gränser mot Sverige och fortsätter med det vilket känns helt okej. De som är finländska medborgare så får komma hem men annars är det stängt.

    P.s tack för en intressant blogg.

    • Jess

      Fast finska medborgare är ju välkomna till Sverige, och kan således ta med sig smittan ändå? Jag vet att ni har någon krav/rekommendation på karantän efter att man kommer från Sverige men är det verkligen något som efterlevs? Jag har sett en hel del som åker hem till Åland och tillbaka igen, och även uppe vid norra gränsen? Likadant med gränsen Norge/Sverige. Men de personerna kanske generellt är bra på att sätta sig i självkarantän!

  • Jess

    De flesta dödsfall i Sverige har varit personer över 70 varav väldigt många har varit på ålderdomshem där smittan spridits. Det är förstås jättesorgligt, men det resultatet kommer sig väl mest av de bristande rutiner och framförallt resurser (både material och personal) på ålderdomshem och inom hemtjänsten. Min uppfattning av hur smittan hanterats i många verksamheter inom just äldreomsorgen är att det har varit katastrofalt, man har inte haft möjlighet att göra annat än att bara låta de som insjuknar isoleras på sina rum och vara sjuk tills de tillfrisknar eller dör, särskilt tidigare under våren när IVA var överbelastat.
    Men äldreomsorgen i Sverige har generellt, pandemi eller inte, ingen större vårduppgift eller möjligheter till hälso- och sjukvård vilket kanske är något som borde ses över oavsett i min mening.
    Det är framför allt det, och bristerna i resurser på sjukhus och IVA runt om i Sverige, som jag tycker har varit “bristen” med den svenska strategin. Men sanningen är väl att smittor som sprids till äldre oftast inte kommer från att “unga” personer umgås i parker och på uteserveringar.
    Det jag sett från rapporteringar runt om i USA är att det är ” lika många ” som numera, i sommartider, struntar i restriktionerna där? Det kanske inte stämmer, men jag tycker mig ha läst många artiklar om fullpackade stränder och städer (och stater) där i stort sett ingen bär mask (som du väl nämnde också) osv, så då kanske det inte är någon större skillnad i resultat huruvida man har “allmänna rekommendationer” som här i Sverige eller mer tydliga restriktioner.
    Det blev väldigt långt nu hehe, men jag upplever absolut att det finns många i Sverige som inte förstått/brytt sig om nivån av pandemi och särskilt nu under sommaren (och särskilt på ställen i Sverige där det inte varit någon utbredd smitta, tex i delar av södra Sverige), och de genier som åker på charterresor vet jag inte ens vart man ska börja att gräva i.

    • Cinderalley

      Ja, ska kanske förtydliga att jag alltså inte på några vis påstår att USA hanterar detta bättre än Sverige. Det är kaos här och hälften av landet (inklusive presidenten) verkar fortfarande tro att pandemin är en “Democratic hoax” och alltså inget man behöver oroa sig för eller försöka skydda sig själv eller andra från. Det finns inga restriktioner på en nationell nivå, utan det är upp till individuella guvernörer eller borgmästare. Det enda andra landet jag vet som gör ett lika dåligt jobb som USA är Brasilien.

      Därmed inte sagt att jag tycker att den svenska strategin funkar heller. Eller, som sagt, är fortfarande osäker på exakt vad den svenska strategin går ut på. Men det här med personligt ansvar verkar ju bara funka till en viss gräns.

  • Tea

    Hej!
    Först och främst så vill jag säga att jag tycker din blogg är otroligt intressant att följa, ditt liv är väldigt olikt mitt men jag uppskattar verkligen de välskrivna inläggen och fina bilderna.

    Jag är nyfiken på hur du “rättfärdigar” att bo i USA när du inte verkar ha svårt för dess historia och styre. Oavsett vem som styr så är ju USA ett av världens mest kapitalistiska samhällen där orättvisorna är så många och stora att de inte kan listas. Jag vet att du nämnt tidigare att området du bor i är mer liberalt, men jag tänker att som helhet så har jag fått uppfattningen att landet inte representar dina värderingar. Det finns ju otroligt många positiva saker med landet också, och det var väl lite dessa som jag var intresserad av att veta mer om. Kort och gott, vad det är som gör att du vill bo kvar.

    Jag vill verkligen inte uppfattas som anklagande utan jag är genuint nyfiken på dina tankar gällande detta, och jag anser absolut inte att du egentligen behöver rättfärdiga någonting alls. Jag tänkte mer hur du resonerar kring det själv.

    Stay safe och ha det bra!

    • Sanna

      Hej! Tack, vad snällt sagt. Och detta är en bra fråga som jag tänker mycket på själv. Ska försöka formulera en bra förklaring och svara i ett eget inlägg!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *