Tillbaka i havet

Jag har börjat känna att jag behöver ägna mig mer åt “self care” på sistone, för att inte helt falla ner i ett djupt mörkt hål av ångest. Det är så jävla mycket som händer på en gång i USA just nu (pandemi med 200 000 döda, ekonomisk kris, out of control konspirationsteorier, valår, bränder, klimatförändringar, polisvåld, slutet på demokratin osv osv osv), plus att jag dessutom gjorde slut med A förra veckan.

I alla fall. Self care ser ju olika ut för alla, jag är inte direkt lagt åt hållet att jag kan göra avslappnande grejer (typ meditera) utan att bli mer stressad av det, så jag behöver hitta andra aktiviteter. Så i sista sekunden anmälde jag mig till “sunrise wakeboarding” varje onsdag framöver. Idag var första tillfället.

Klockan 06:45 börjar det, så jag klev upp strax innan 6 imorse, drog på mig en wetsuit och åkte ner till stranden. Var egentligen bara halvpeppad på detta eftersom jag hade föreställt mig att det skulle vara kallt och jävligt, plus att jag helst inte kliver upp ur sängen medan det fortfarande är mörkt ute.

Men det var så himla fint! Vattnet var varmare än luften, och jag älskar verkligen att börja morgonen med att åka båt. Och för all del att bli släpad på en bräda efter båten. Ramlade en gång eftersom jag var väldigt rostig, men det var så varmt i vattnet att jag liksom bara låg där och njöt medan båten vände om?

Sån bra self care, detta. Även om det var molnigt så det inte blev mycket till soluppgång.