Amerika,  Det ofattbara

What a time to be alive

Ja alltså det var väl ingen som direkt förväntade sig att allt skulle vara bra/som vanligt igen bara för att 2020 var över, men det som hände i Washington, D.C. igår var ändå värre än jag hade kunnat föreställa mig.

Ett kuppförsök på USA:s kongress av beväpnade högerextremister pga konspirationsteorier spridda av deras ledare, tillika USA:s president, Donald Trump, mitt under en global pandemi.

Kan ni tänka er om någon hade skrivit exakt den meningen för fem år sen? Det hade låtit som en långsökt plotline i en dålig actionrulle.

Det är så sjukt när man tänker på det hur mycket som har ändrats bara det senaste året och vad som nu är det nya normala, speciellt här i USA.

Igår morse satt jag i ett videomöte med min närmaste kollega, A, som råkar bo mitt i D.C. Hon flyttade dit i somras under BLM-protesterna för att kunna demonstrera varje dag. Jag och min chef och min chefs chef, som också var med på mötet, försökte förgäves få A att stanna hemma under oroligheterna, medan hon bokstavligen satt och snörade på sig combatkängorna för att ge sig ut på gatorna. Bara någon timme senare kom de första rapporterna om att Trump-anhängare hade stormat Kapitolium (igen, sån sjuk mening att skriva??).

Jag satt klistrad framför nyheterna och Twitter i ungefär 7 timmar igår. Det var så sjukt att se allting hända i realtid.

A kom hem några timmar senare, oskadd tack och lov. Hon berättade att alla Trump-anhängare hon träffade hade varit trevliga mot henne eftersom de utgick från att hon var en av dem (det var hon INTE). Hon tog ett gäng foton på galenskaperna som redan känns historiska.

Säger detta för kanske femhundrade gången de senaste fyra åren: WHAT A TIME TO BE ALIVE.

4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *