Vardagsanekdoter,  Ytligheter

6 dagar senare

Nu har det gått 6 dagar sen operationen, så det är kanske på sin plats med en liten uppdatering. Det har varit både bättre och sämre än förväntat, på olika sätt.

Bra:
• Jag har inte haft ont, alls. Blev hemskickad med starka smärtstillande som jag tog de första två dagarna, sen bytte jag till vanliga huvudvärkstabletter i ett par dagar och nu tar jag ingenting. Eller jo, någon sorts naturläkemedel som ska hjälpa mot svullnad, men jag är skeptisk till om det gör någon skillnad. (Blev hemskickad med det också.)

• Jag har såna fantastiska vänner? Det visste jag ju redan, men de har verkligen gått above and beyond för mig den här veckan. Sarah tog hand om mig det första dygnet, hon matade mig med soppa och bytte mina förband. Katie har skjutsat mig till flera läkarbesök, handlat mat åt mig och flyttat på min bil för att undvika böter. Paul har tagit hand om Steve hela veckan. Och säkert 10 andra personer hör av sig regelbundet för att se hur jag mår. Blir alldeles gråtmild av allt detta (och planerar att köpa flera flaskor champagne som tack).

Mindre bra:

• Har svårt att andas. Jag var förberedd på att genomleva motsvarigheten till livets jobbigaste förkylning, men det är svårt att understryka exakt hur otrevligt det är att inte kunna andas genom näsan, och att inte heller kunna snyta sig.

• Nätterna är värst. Det här med att inte kunna andas genom näsan gör att jag knappt sover. Vaknar varannan timme eller så av att munnen är så torr att det gör ont. Jag saknar att sova flera timmar i sträck, är så himla trött.

• Jag ser ut som något ur en skräckfilm. Har två enorma blåtiror som ändrar färg varje dag och skiftar mellan neongult och mörklila. Näsan, kinderna och pannan är täckt av vit kirurgtejp. Jag har inte lämnat hemmet på flera dagar av den här anledningen.

• På grund av tejpen och nästäppan har jag även svårt att prata ordentligt.

Allt det här är saker jag var förberedd på innan, och även om en vecka just nu känns som väldigt lång tid så rör det sig faktiskt bara om några dagar. Jag tror och hoppas att det kommer kännas värt det på andra sidan, men vill samtidigt vara ärlig med hur jobbigt detta är.

Jag har ungefär samma inställning till lidande efter skönhetsingrepp som till baksmällor: Om jag är dum nog att jag dricker så mycket att jag blir bakis nästa dag så förtjänar jag att lida för det, eftersom det är mitt eget fel. Nu har jag betalat dyra pengar för något som i grunden handlar om fåfänga, så jag är beredd att stå mitt kast även här.

Imorgon får jag ta av bandagen och stödskenan jag har på näsan, och min kirurg påstår att jag kommer att “breathe like you’ve never breathed before” vilket jag ser enormt mycket fram emot. Ser även fram emot att faktiskt få se hur min nya näsa ser ut för första gången. Nervöst!!!

2 Comments

  • Gunnie

    Du får ju tycka det är jobbigt även om ”det är ditt eget fel”. Hoppas det vänder nu så att du får sova ordentligt! Och tänk så omtumlande och spännande att få se din nya näsa, inte bara för dig själv, utan för oss andra också!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *