Hundar, motorcyklar, mordhot och natur

Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Ni är så vettiga och har så smarta saker att säga, även när ni inte nödvändigtvis håller med mig. Jag uppskattar den här platsen – och er – så himla mycket. Ville bara säga det.

Nu vidare till något helt annat. Här kommer några bilder från helgen som gick.

En lite märklig bieffekt av hela covidgrejen är att min kompis Katie har börjat köpa kattsand åt mig. Jag försöker undvika butiker och hon handlar mat i en butik som säljer kattsanden mina katter använder och brukar därför passa på att plocka upp en förpackning åt mig varje gång hon handlar. Så ibland får jag ett sms som säger “I have kitty litter for you” och då åker jag hem till henne och hämtar den. Detta skedde i fredags. Satt i solen i Katies trädgård och hängde med hennes hundar medan hon ägnade sig åt trädgårdsarbete.

Sen lagade hon mat till mig med nästan uteslutande grönsaker från sin egen trädgård (allt utom löken och sparrisen). Jag åkte hem efter några timmar och kom på nästa dag att jag hade glömt att ta med mig kattsanden hem. Jaha ja.

På lördagen letade jag upp en ny hajk jag aldrig hade gjort innan. Har fortfarande så himla ont i ena knät att jag inte kan gå så långt, men den här var bara runt 4 km och det funkade fint. Stannade halvvägs och åt min medhavda lunch med utsikt över en liten sjö. Det var soligt och perfekt temperatur. Här mådde jag gott.

Och titta vilken fin stig. Älskar naturen.

Sen var det söndag och jag åkte på en liten motorcykeltur med Katie och Dylan. Det är lite knepigt att åka någonstans just nu eftersom det ligger snö i bergen åt alla håll. Så vi höll oss längs med gränsen till Mexico och åkte till ett av våra favoritställen, den här övergivna järnvägen i Jacumba.

För flera år sen fanns det gott om tågvagnar man kunde klättra upp på och in i, men nu är de flesta avspärrade, och ytterligare några tillhör en sekt som håller till här ute, innanför grinden till vänster i bild. När vi körde in och parkerade här kom en skäggig man ut genom grinden och sa att om vi körde off-road i det här området skulle han vara tvungen att döda oss. Han sa att han hade “begravt” flera personer som brutit mot den regeln tidigare. Allt det här sa han med en väldigt lugn och sansad ton, så vi bara, “Okej, ska inte köra off-road, trevligt att träffas!” och sen försvann han in igen.

De allra äldsta tågvagnarna är fortfarande öppna dock, så vi gick på upptäcksfärd. Katie och jag har varit här så många gånger tidigare att det inte var något nytt, men det var Dylans första gång.

Sen körde vi hemåt igen och det var den helgen.