Irritationsmoment

Syrsornas hämnd

Hej från mig och Steve.

Jag tror jag har nämnt i förbifarten här att jag har haft problem med syrsor här hemma. I flera månader har jag haft en invasion av syrsor som bor i köket, under mitt kylskåp. Jag har egentligen inget emot syrsor, tycker inte att de är äckliga eller så, men problemet är att de för ett sånt JÄVLA liv.

De senaste veckorna har det blivit värre och värre. Syrsorna börjar föra oväsen (“sjunger” känns för generöst, “skriker” är nog mer lämpligt) på kvällen och sen slutar det inte förrän någon gång på morgonen. Jag har varken kunnat vistas i köket kvällstid eller kunnat sova på nätterna. Även med öronproppar hör jag det oavbrutna skrikandet. Min hyresvärd kom hit och sprejade insektsgift för ett tag sen, men det gjorde ingen skillnad.

Förra veckan gick jag runt och var stressad och lättirriterad i flera dagar utan att jag kunde komma på varför. Men sen insåg jag plötsligt att det var på grund av syrsorna. Det har varit så jobbigt att vara hemma och höra på det där eviga skrikandet att jag har utvecklat någon sorts PTSD. Om jag går ut på kvällen och kommer hem hör jag syrsorna så fort jag närmar mig ytterdörren och får ett omedelbart stresspåslag. De har drivit mig till vansinnets rand på ett väldigt påtagligt sätt, sådär så att det kliar i hela kroppen.

Mitt kylskåp är stort och inklämd i ett tight utrymme, så jag trodde inte att jag skulle kunna dra ut det själv, utan gick runt och väntade på att jag skulle få besök av någon som kunde hjälpa mig. Men eftersom det är coronatider har jag väldigt sällan besök och till slut fick jag helt enkelt nog. Ni vet de där historierna om mammor som lyfter bilar för att rädda sina barn? Jag kände mig som en sån när jag uppbringade alla inre krafter och flyttade på kylen själv häromdagen. Jag höll verkligen på att helt förlora förståndet. Det är en märklig känsla att liksom känna hur man faller djupare ner i ett svart hål av galenskap och dessutom veta exakt varför.

Så ja, i alla fall, jag sprejade sjukt mycket insektsgift under kylen, gick verkligen helt bärsärk, Terminator-style.

Nästa dag började jag i vanlig ordning känna mig spänd och stressad framåt kvällen, runt den tiden syrsorna vanligtvis börjar skrika. Men så var det… helt tyst? Och har varit tyst sen dess?

Jag började på riktigt gråta av lättnad när jag insåg att jag inte skulle behöva genomlida en hel kväll eller natt till med det där oerhört påfrestande oväsendet.

Och nu har det varit tyst i flera dagar. Jag sover på nätterna. Jag sätter inte ens på musik som jag annars brukar på kvällarna eftersom jag njuter så pass mycket av tystnaden. Att komma hem på kvällen och INTE höra syrsorna genom ytterdörren har också varit en befrielse.

Om de kommer tillbaka nu så vet jag inte vad jag gör. Det finns en risk för att jag bränner ner hela köket då. Så ni kan väl hålla tummarna för att de är borta på riktigt.

5 Comments

  • Annika

    Skönt att de verkar borta! Förstår att det verkligen kan driva en helt till vansinne. Skulle tipsa om att verkligen totalrengöra, skrubba med klorin och typ… lut? (eller något annat skitstarkt) där bakom kylskåpet. Tänker om de har lagt ägg som överlever giftattacken och kläcks längre fram. (Har verkligen ingen aning om hur syrsor fungerar, lägger de ens ägg?)

    • Sanna

      Ja, verkligen bra tips! Jag vill egentligen inte dra ut kylen och kolla hur det ser ut under den nu, eftersom jag föreställer mig att det är som ett slagfält av döda syrsor. Men borde väl bara göra det och få det överstökat.

  • Agnes

    Vilken mardröm! Jag som fick panik över svartmyror i köket i mitt barndomshem 😀

    Steve är ju det sötaste man sett – den tungan är för charmig! Och vad pigg han ser ut 😀

    • Sanna

      Har haft problem med myror också, men de är i alla fall tysta 😀 Och ja, visst är han gullig? Han verkar piggare nu än någonsin!

Leave a Reply to Gunnie Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *