10 år senare, plus V-Day i öknen

Idag är det Alla hjärtans dag. Den här dagen för exakt 10 år sen lämnade jag in min skilsmässoansökan till San Diego Family Court, vilket kanske är det bästa exempel som finns på exakt hur romantiskt lagd jag är (dvs 0 på en skala från 1-10).

I år firade jag istället V-Day genom att tillbringa helgen i öknen med ett gäng kompisar för andra året i rad. Fin liten tradition detta.

På lördagen var det omkring 30 grader varmt, vilket är väldigt mycket när man är klädd i motocross-utrustning och utövar en fysiskt ansträngande aktivitet, så vi satte kurs mot ett område där vi visste att det fanns höga klippor. Annars är det så öppet i öknen, det är i regel svårt att hitta skugga.

Vi hade en stor grupp med blandad erfarenhetsgrad, så ibland får man stanna och vänta på varandra. Det är rätt skönt, speciellt när det är så varmt. Man kan passa på att dricka vatten.

Här är ungefär halva gänget. Vi hittade ett övergivet tåg man kunde klättra upp på med utsikt över tomma sandslätter i alla riktningar.

När vi var färdigkörda för dagen svalkade vi oss med BLL (eller ok, det var nog bara jag) och hundhäng. Det här är Rusty.

Nästa morgon vaknade jag först av alla, precis innan soluppgången. Det var kallt, så jag hängde i mitt lilla tält under dubbla sovsäckar och väntade på att det skulle bli ljust och varmt igen.

Frukost är som bekant dagens bästa mål, och jag gör inga undantag bara för att jag råkar ha sovit på marken. Det blev overnight oats med yoghurt, banan, hallon och blandade frön och nötter.

Det var Superbowl Sunday, så ungefär halva gruppen åkte hemåt. Vi som inte bryr oss så mycket om sport åkte ut på nya äventyr istället, på jakt efter väderkvarnar.

När jag kom hem några timmar senare var jag så slut att jag kraschade i säng klockan 20 och sov i 11 timmar. Upphör aldrig att förvånas över hur kul man kan ha med en gammal pickup, en gammal endurohoj och ett gäng kompisar ❤️