Amerika,  Äventyr,  Motorcyklar

340 mil genom Kalifornien

Jag kom hem från min 340 mil långa solo-roadtrip genom Kalifornien i lördags och fy satan vad sliten jag har känt mig sen dess. Har sovit 10-11 timmar varje natt sen jag kom hem och igår gick jag på massage för att mjuka upp mina stackars muskler. Man är verkligen inte 29 år längre, haha!

MEN vilken resa det var. Om ni har hängt med på Instagram har ni väl redan hört mig beskriva allt jag gjorde i detalj, men om inte kommer här en liten sammanfattning.

Jag började hela kalaset med två nätter i Santa Barbara på Babes Ride Out, ett motorcykelcamping-event för kvinnor, som råkar vara mitt bästa event på hela året.

Inga av mina San Diego-kompisar ville gå i år, så jag åkte dit ensam. Men det visade sig gå hur bra som helst eftersom jag sprang in i typ 50 personer jag kände. Tillbringade större delen av helgen med dessa finingar.

Sen bar det av norrut. Den första dagen körde jag drygt 30 mil på Pacific Coast Highway i ÖSREGN och snålblåst. Alltså det var verkligen så miserabelt. Min hoj drog in vatten genom luftrenaren och hackade sig fram de sista milen. Men fick i alla fall ett typ 10 sekunders regnuppehåll någonstans i Big Sur så jag kunde ta den här bilden. Det var ju otroligt vackert alltihop, trots att jag knappt kunde se någonting för allt regn. Tur att jag har kört den här sträckan flera gånger tidigare.

Nästa dag var vädret betydligt trevligare. Ganska kallt, men klarblå himmel. Jag körde över Golden Gate-bron, vilket är något jag har velat göra på hoj hur länge som helst. Har bara kört bil på den tidigare. Sen jobbade jag mig långsamt upp längs kusten. Highway 1 är otroligt kurvig så det tar sin lilla tid. Men utsikten är helt oslagbar nästan hela vägen.

Ju längre norrut man kör, desto mer börjar de turisttäta kuststäderna ersättas med ödsliga, dimmiga sträckor som känns som tagna ur en sagobok. Sen befinner man sig plötsligt mitt i en redwood-skog. Jag körde både Avenue of the Giants och genom Redwood National Park och såg de största träd jag någonsin sett. Betalade även 5 dollar för att köra min hoj genom ett träd.

Norra Kalifornien är också full av knäppa roadside attractions, som denna gigantiska Paul Bunyan-staty.

Jag tillbringade en natt i Oregon, mest för att kunna säga att jag hade kört genom hela Kalifornien, från botten till toppen. Sen körde jag söderut igen, fast inåt landet.

Jag älskar broar, och tog en omväg på en helt öde grusväg för att se den här. Ni vet tågbron i den där scenen i filmen Stand by Me? Det är denna. Den var avstängd med taggtråd och i extremt dåligt skick, nästan alla plankor var genomruttna och höll på att falla sönder. Men jag vågade mig ut för ett foto ändå. Inte mitt smartaste move kanske, men jag överlevde i alla fall.

Sen åkte jag vidare mot Lassen Volcanic National Park. Hela vägen genom nationalparken hade varit stängd i flera dagar pga snö, och jag var väldigt nervös över att jag inte skulle kunna ta mig dit. Lassen var en av huvudanledningarna till att jag ville köra hela vägen upp till toppen av Kalifornien, så det har varit väldigt surt. Men jag hade verkligen tur, för parken öppnade igen bara några timmar innan jag kom dit. Det låg fortfarande rätt mycket snö på marken, men det kändes mest lite spännande.

Ja och så fortsatte jag söderut och hittade både Muffler Men och en Uniroyal Gal, såna här enorma fiberglasskulpturer som finns längs vägarna lite här och var i USA. Måste alltid stanna och fota när jag ser en.

Det här var verkligen ett äventyr. Fick uppleva alla sorters väder, från regn och snö till sol och ökenvärme. Den kallaste temperaturen jag körde i var 4 grader och den varmaste var 37 grader. Såg kust och hav och berg och skog och vulkaner och broar och knäppa attraktioner och nationalparker och sjöar och öken. Kalifornien är en fantastisk delstat och jag är så glad att jag har fått uppleva så mycket av den.

10 Comments

  • Hanna

    Så fantastiska bilder! Och då har jag bara sett några stycket här på bloggen, kan tänka mig vilka underbara vyer du åker förbi. Coolt att göra genom ett träd 🙂

  • Agnes

    Sån otrolig resa! Vet du varför skulpturerna finns? Jag menar är det ren konst? Eller används de som reklam? Aldrig sett det tidigare

    • Sanna

      Bra fråga! Muffler Men och Uniroyal Gals började i reklamsyfte längs vägarna i USA, på 60-talet tror jag, för att locka folk att stanna vid en restaurang eller bensinstation eller vad det nu är. De brukar ofta hålla något i händerna som är relevant för stället de gör reklam för. De finns rätt många Muffler Men utspridda över USA, jag såg flera när jag körde Route 66 förra året. Uniroyal Gals är lite mer sällsynta, det här var första gången jag såg en IRL!

  • Julia

    Alltså näää, det här inlägget… din resa… det låter som en film. För mig, umebo, kör inte motorcykel, är rädd för nästan allt i hela världen… hur kan sådana här saker, sådana resor vara på riktigt? Jag älskar Stand by me. Glad att du är OK, men tack för bilden! <3

Leave a Reply to Helen Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *