Hej då januari, kommer inte att sakna dig

Varför är januari alltid årets längsta månad? Det här året känns redan som att det har pågått i flera månader men på något vänster är det fortfarande januari? Eller är det bara jag?

Hittills det här året har det varit mycket stress och sjukdom och elände i min närhet, familj och vänner som går igenom obeskrivligt svåra saker, plus förra veckans väldigt stressiga jobbsituation. Det har också regnat nästan oavbrutet, vilket inte direkt gör läget muntrare.

Jag har hunnit läsa 12 böcker den här månaden, och majoriteten av dem var riktigt dåliga. Har aldrig gett så många 1:or och 2:or i betyg tidigare.

Så för att hedra årets längsta och (hittills) värsta månad kommer här de sämsta böckerna jag läste i januari.

Mannen som sökte sin skugga och Hon som måste dö av David Lagercrantz

Den här månaden har jag som bekant läst ikapp alla Millennium-böcker som en förberedelse för att läsa Karin Smirnoffs nya, och det var verkligen inte ett helt angenämt projekt. Mannen som sökte sin skugga, bok nummer 5 i serien, var så dålig att jag nästan häpnade. Själva idén var intressant, men boken var som att läsa ett synopsis över en spännande deckare. Den beskrev handlingen, men genom hela boken satt jag bara och väntade på att den skulle börja. Sen var den slut.

Hon som måste dö var väl kanske snäppet bättre, men första halvan hade samma synopsis-perspektiv. Stör även ihjäl mig på att exakt alla karaktärer är så ytliga och klichéartade, speciellt kvinnorna. Mikael Blomkvist är den enda som känns någorlunda utvecklad.

Jaja, ser ändå fram emot att läsa Karin Smirnoffs del i serien. Hoppas att hon lyckas rädda den en smula.

Betyg: 1/5 och 2/5, respektive

The Lost Apothecary av Sarah Penner

Var väldigt peppad på att läsa den här boken eftersom den har fått höga betyg på Goodreads och handlingen lät lovande: En kvinnlig apotekare på 1700-talet har dedikerat sitt liv åt att sälja gift till kvinnor som vill ha ihjäl sina män. Tvåhundra år senare upptäcker en kvinna på besök i London något som leder henne till att undersöka apotekarens historia, och vi får följa berättelsen ur tre olika perspektiv.

Det känns ju nästan omöjligt att misslyckas med en roman på de här premisserna, men den här författaren har ändå lyckats skriva en av de sämsta böckerna jag har läst på länge. Någon som recenserade boken på Goodreads skrev följande: “This concept needs to be confiscated from Sarah Penner immediately and given to literally any other writer.”

Betyg: 2/5

Still Missing av Chevy Stevens

Den här läste jag ut i går och blev genast sur över att jag slösat bort värdefull lästid på ytterligare en dålig bok den här månaden. Hittade den genom en TikTok-video där någon rekommenderade bladvändare och jag borde väl egentligen sluta lyssna på random TikTok-rekommendationer och bara följa folk jag vet har liknande boksmak som jag.

Men i alla fall, den här handlar om en kvinna som blir kidnappad av galen man som håller henne fången i en stuga. Inte direkt en originell plot, och valet av berättarperspektiv är obegripligt (kvinnan återberättar hela historien för en psykolog, som inte säger ett ord genom hela boken). Sen kommer det en “twist” på slutet som jag mest himlade med ögonen åt. Vill man läsa en inlåst-i-ett-rum-bok är Room tusen gånger bättre.

Betyg: 2/5

Äh jag vet inte, kanske är det bara jag som är grinig och ställer för höga krav. Vi kan slänga in den bästa boken jag läste i januari också, för att göra det här inlägget lite mindre negativt:

The Heart’s Invisible Furies av John Boyne

Det här är en rolig, sorglig, hjärtskärande och varm generationsroman som sträcker sig från 1940-talet till nutid genom en mans berättelse. Om att vara gay i Irland på 1900-talet, eller gravid och ogift för den delen, och den katolska kyrkans makt över hela samhället. Det här hade kunnat vara en femma, mitt enda klagomål är att den var ungefär 100 sidor för lång. Så nära att vara en perfekt roman, och oavsett är den mycket läsvärd.

Betyg: 4/5