Matbloggen

Snacks är den viktigaste delen av en roadtrip

En grej med mig är att när jag är ute och gör saker, till exempel roadtrippar, behöver jag äta konstant. Halva min packning brukar bestå av olika snacks och ibland hela måltider (brukar alltid ha något jag kallar för en emergency sandwich med mig), och äter jag inte något minst varannan timme får jag blodsockerfall och kan inte hantera livet längre.

När jag reser själv är det inte ett speciellt stort problem, då stannar jag helt enkelt och äter så ofta jag behöver. Men när jag reser med andra är det ibland knepigare. Jag brukar behöva varna nya reskamrater för detta. Jag är i regel ganska lätt att resa med, är oftast glad och är bra på att hantera motgångar. Men om jag börjar bli grinig eller trött eller mörk i blicken är det dags att få i mig något att äta.

Om jag yttrar orden “Jag är hungrig” har vi max 30 minuter på oss innan det är fullt katastrofläge.

Alla mina kompisar är medvetna om detta, och det finns en hel del stående skämt om vad som händer när Sanna blir hangry.

Jag tänker på detta just idag eftersom jag om exakt en vecka kommer vara på väg till Nya Zeeland för en 12 dagar lång semester med en annan person. Som jag visserligen har rest mycket med tidigare och som vet vad han har att förvänta sig (se konversation från igår kväll ovan). Men just därför sitter jag här och googlar olika nyzeeländska snacks för att veta vad jag har att vänta mig i nödproviantväg. I USA har jag utvecklat ett system som fungerar när det gäller roadtrip-snacks, vilket behövs eftersom amerikanska snacks i regel är oätliga (obs, min åsikt).

När jag var ute och roadtrippade på min brorsas hoj i Sverige i somras var jag så lycklig att jag nästan grät varje gång jag stannade på en bensinmack för något att äta och det fanns ostmackor! kanelbullar! Kexchoklad! Keso med nötter och bär! osv!

Bensinmacksutbudet i USA kommer inte ens i närheten av det i Sverige.

Har som sagt dålig koll på utbudet i Nya Zeeland, men ser fram emot att lära mig mer när vi väl är på plats.

2 Comments

  • Emelie

    HAHA! Hej från en annan med samma ämnesomsättning ? Känner igen mig 100%. När jag och min sambo åkte Trollstigen på MC var allt han behövde göra när jag tappade orken och humöret att stoppa nån form av snack i handen på mig, utan ett ord. Bra med folk som känner en/är förvarnade.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *