Nostalgi,  Vardagsfilosoferande

Ung och punk

Förra veckan kom P, alltså mitt ex som jag bodde tillsammans med i flera år, förbi med en stor flyttlåda full av saker jag tydligen hade lämnat hemma hos honom när jag flyttade ut.

När jag gick igenom lådan var den full av väldigt nostalgiska saker, till exempel alla mina gamla blandband som jag inte kan förmå mig att göra mig av med. Inte för att jag har en kassettbandspelare eller något sätt att lyssna på dem. Men själva grejen med att personer från mitt förflutna har spelat in de här banden åt mig? Valt låtar med någon sorts betydelse, och placerat dem i en särskild ordning?

Jag är kanske för sentimental för mitt eget bästa, men får liksom ont i hjärtat av tanken på att bara slänga de här banden. Trots att jag under de tre år de har legat i någon garderob hemma hos P inte har ägnat dem en enda tanke.

Men i alla fall, i den här lådan låg även ett par skokartonger fulla av gamla foton, och dessa har jag faktiskt både saknat och letat efter. Jag släpade runt på en kamera och fotade allt jag gjorde och framkallade bilderna långt innan jag hade en blogg eller sociala medier.

De här fotona är ungefär från högstadiet till mitten på gymnasiet, skulle jag tippa. Från 1999 till 2004, något sånt. Mina mest extrema punkår, då jag inte såg riktigt klok ut. Hade nitjacka och tuppkam och hängde på Plattan och gick i demonstrationer och spelade i punkband och åkte på festivaler och träffade några av de bästa vänner jag någonsin haft. Och som fortfarande finns kvar i mitt liv, så här mer än 20 år senare.

Någon gång kanske jag scannar in alla de här bilderna, men här är i alla fall några favoriter. Tänk att vara ung och punk igen.

5 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *