Grattis på födelsedagen, Ninja

Två bra saker är att jag nu är hemma i San Diego igen, och att min nacke känns betydligt bättre än igår. Resan gick smidigt, förutom att jag behövde kliva upp klockan 3:30 på morgonen och inte var nådigt trött på flygplatsen. Men sov på planet så det är bättre nu.

Hann i alla fall hem precis i tid för att fira min förstfödda, som fyller 14 år idag. Ja, min katt Ninja alltså. Har haft henne i 13 år, och det har sannerligen inte varit en dans på rosor. Jag älskar den här katten, men hon är alldeles för smart och ondskefull för att det ska vara lätt att leva med henne.

Hon följer mig vart jag än går i hemmet och kräver saker av mig. Hon förstör mina möbler och väggar. Hon utövar grupptryck på min andra katt och får henne att hitta på sattyg också. Varje gång jag går in i badrummet kommer hon springande och terroriserar mig tills jag vrider på kranen så hon kan dricka vatten. Om hon tycker att jag har sovit tillräckligt länge på morgonen sätter hon sig och drar klorna längs spegeln i mitt sovrum tills jag vaknar och blir arg. Hon bits.

Men hon är också väldigt kelig och rolig. Så fort jag sätter mig i soffan kommer hon och lägger sig på mitt bröst och spinner. Varje gång jag kommer hem möter hon mig i dörren. Och om jag är ledsen kommer hon och tröstar.

Ni som har katter vet väl hur det är. En ständig kamp, men också fyllt av kärlek.