Irritationsmoment,  Litteraturbloggen

Onekligen en otrevlig läsupplevelse

Som ni kanske vet vid det här laget läser jag mycket deckare, speciellt svenska sådana. Det känns lite som att varannan person i Sverige sadlar om och blir deckarförfattare, så med tanke på kvalitet vs kvantitet har jag i allmänhet rätt låga förväntningar på de här böckerna. Ofta är de ganska dåligt skrivna.

Något som gör mig glad är dock när jag hittar en deckarserie jag gillar och kan bingea hela serien. Några favoriter: Åsa Larsson, Hjort och Rosenfeldt, Kepler, Maria Adolfsson, och Tove Alsterdal.

Men det är möjligt att jag är lite yrkesskadad. Jobbar ju som redaktör och har otroligt svårt för böcker som är dåligt redigerade. Det är egentligen värre än när de är dåligt skrivna.

Jag tar upp detta nu eftersom jag just, för fem minuter sen, läste ut en deckare som egentligen inte var dåligt skriven. Däremot skulle en uppmärksam redaktör behöva gå igenom hela manuset med en röd penna ett par gånger.

Boken heter Befriaren och är skriven av Tina N. Martin. Helt ok deckare rent handlingsmässigt. Hade kunnat få en trea i betyg. Men nu blev det en tvåa av den här otroligt irriterande anledningen: författaren överanvänder orden “givetvis” och “onekligen” till en så extrem grad att det till slut började klia i mig när jag såg dem dyka upp i texten. Jag blev allergisk.

Ni får ursäkta bildkvaliteten oven, jag fotade av skärmen på min läsplatta med mobilen som en riktig boomer. Poängen är i alla fall att på en sida användes ordet “givetvis” tre gånger på två paragrafer. Oförlåtligt!

10 Comments

  • Anna Nio

    Gud, sånt där gör mig galen också. Bara att använda samma, “utstickande” ord (inte enklare ord som du, jag, var, när, osv) i två på varandra efterföljande meningar gör att jag blir störd.

    • Sanna

      Ja, precis! De här orden sticker verkligen ut, och när man väl har börjat lägga märke till det går det inte att stänga av. Det påverkar läsupplevelsen!

  • Helen

    men så irriterande! Lite som när man pratar och ibland fastnar i vissa ord….liksom 🙂 Liksom är ett ord jag vet att jag överanvänder när jag pratar. Försöker tänka på det för tycker själv att det är störigt!

    En del av fröjden med att läsa din blogg är att den är välskriven. Inte stavfel eller röriga meningar. Alltid fint!
    Och inte massa givetvis 🙂

    • Sanna

      Tycker att det är HELT annorlunda i talspråk än i en förlagsutgiven roman dock!

      Åh tack snälla, det här betyder mycket för mig eftersom min svenska har blivit så dålig, jag anstränger mig verkligen här haha.

  • Ulf

    Instämmer helt och hållet – sådant kan göra en galen och helt förstöra läsupplevelsen.
    Jag läste Carl Bildts “Mina Krig” i vintras. Den verkade helt sakna redaktör, så även om innehållet var intressant så var det ett elände att läsa. Dels var det en massa sakfel (som t.ex. att USA lämnade Afghanistan i augusti 2022 eller att Folkpartiets/Liberalernas förre partiledare hette Lennart Björklund), dels var det språket. Han använde säkert “givetvis” alltför ofta (jag är inte säker på det), men framför allt använda han “förvisso” flera gånger per sida. Och en massa andra tokigheter och stavfel.
    Jag skrev till Bonniers och påpekade detta. De beklagade, de hade noterat det och dragit in upplagan och gett ut en ny. Som kompensation fick jag en annan valfri bok (eller den nya upplagan av Bildts bok, men den hade jag ju redan läst) och valde en, som det visade sig, läsupplevelse: “Fri” av Lea Ypi, om hennes uppväxt i Albanien när diktaturen faller. Mycket välskriven och mycket intressant.

    Sen vill jag gärna instämma med Helens kommentar ovan, det är en fröjd att läsa dig!

  • Linda

    Håller med. Hittar även ofta stavfel, ofullständiga meningar (t.ex. ord som saknas mitt i) mm. när jag läser – även i böcker av etablerade författare som borde ha korrläsare. Jag korrläser ofta rapporter på jobbet så är kanske yrkesskadad. Blir det för många fel eller om språket är dåligt så förstör det verkligen hela läsupplevelsen. Synd.

  • Cattis

    Som självutnämnd språkfacist har jag full förståelse för din frustration och på ett högre plan irriterar den här typen av urvattnande av språkbruk mig något enormt. Faktum är att jag slutat läsa flera böcker som varit dåligt skrivna för jag blir så otroligt förbannad ha ha.

  • Al

    Jag läste precis ut Song of Achilles och tyckte väldigt mycket om den, FÖRUTOM förekomsten av det du nämner ovan. Varje gång författaren beskrev händer var de “calloused”, “with callouses big as olives” osv, vilket säkert fastnade i mitt minne extra väl eftersom det var ett nytt ord för mig. Det nämndes säkert tio gånger (i en inte särskilt tjock bok). Värst av allt var dock de otaliga gånger som hon beskrev gravida unga kvinnors kroppar som “swollen with seed”… UÄH, det hade räckt med en gång! Man börjar ju undra varför författaren fastnar vid just dessa ord?

Leave a Reply to Helen Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *