• Äventyr,  Det ofattbara

    En olycka i Mexiko

    Jag tog en långhelg förra helgen och tillbringade fyra dagar med att köra enduro i Mexiko med fyra kompisar. Det var helt fantastiskt, men även jobbigt, svårt, läskigt, och utmattande. Ett riktigt ordentligt äventyr med andra ord.

    Vi körde nästan 50 mil totalt, vilket är väldigt mycket när man kör svår terräng och inga asfalterade vägar. Den sista dagen, med bara omkring 25 kilometer kvar till mållinjen, tog jag en kurva i ganska hög hastighet och hann inte se ett enormt hål mitt i banan förrän det var för sent. Körde rakt ned i hålet och både jag och hojen kastades iväg flera meter. Jag landade hårt och kunde inte röra mig över huvud taget på flera minuter.

    Jag körde sist i gruppen och mina kompisar befann sig redan långt framför mig, så jag låg där jag låg tills ett gäng mexikaner som också var ute och körde enduro stannade och hjälpte mig upp.

    Ungefär då märkte mina kompisar att jag inte var bakom dem längre, så de kom och eskorterade mig tillbaka till våra pickups. Jag blödde ganska mycket från ena handen och skrapsår i ryggslutet, och min hjälmskärm och mina skyddsglasögon hade gått i flera delar. Hade så ont i svanskotan att jag knappt kunde gå. Efter att vi hade lastat upp hojarna på flaken behövde vi fortfarande köra flera timmar norrut för att korsa gränsen tillbaka till USA och jag var inte i skick att köra. En kompis fick köra hem mig i min truck och hjälpa mig in.

    Nu har det gått två dagar och jag kan fortfarande knappt gå. Igår var svanskotan så svullen att det såg ut som jag hade en tennisboll innanför huden, men idag har det gått ner lite. Kan dock inte sova på rygg eller på sidan utan måste sova på magen, och det är svårt att sitta eller gå.

    Hade just ett videosamtal med en läkare som tyckte att jag skulle fortsätta vila och ta antiinflammatoriska, så jag avvaktar med att ta mig till sjukhuset för tillfället. Får omvärdera om det inte blir bättre.

    Försöker se det från den ljusa sidan: Jag bröt i alla fall inga ben (såvida jag inte har en fraktur på svanskotan), min hoj klarade sig hyfsat i kraschen, jag lyckades ändå köra 45 mil genom svår terräng utan några större problem, och min kontorsstol är den enda någorlunda bekväma platsen i mitt hem för tillfället så jag kan åtminstone göra mitt job.

  • Matbloggen

    Tänk att man får äta mat varje dag

    En sak jag tänker på nästan varje dag är detta: Att få äta mat flera gånger om dagen varje dag är ett sånt oerhört privilegium. Jag älskar mat och matlagning, och kan knappt förstå vilken lyx det är att varje dag få fundera ut vad jag är sugen på, och sen få LAGA OCH ÄTA EXAKT DET.

    Nu bor jag ju själv och lagar mat åt en person, så jag behöver inte ta hänsyn till någon annans matvanor än mina egna. Inga kräsna barn eller karlar, eller någon med annan diet eller smak, utan jag köper och äter bara det jag själv vill. Har sagt detta tidigare, men en av mina favoritstunder på dagen är när jag är klar med jobb och träning och ärenden och får ställa mig i köket och lyssna på en podcast medan jag lagar mat.

    Nu låter det kanske som att jag slänger ihop avancerade gourmeträtter varje dag men så är det VERKLIGEN inte. Nästan allt jag gör är enkelt och snabbt. Mina enda kriterier är att det ska vara vegetariskt och smaka gott.

    Här är några saker jag har ätit på sistone.

    SALLAD. När jag kommer hem från en resa brukar jag ha enorma cravings efter frukt och grönsaker. Det blir ofta mycket brödbaserade rätter när man är ute och roadtrippar, typ vegoburgare eller pizza. Inget smakar så gott som en efter-resa-sallad när man inte har sett en gurkskiva på två veckor.

    Ugnsrostade grönsaker. En annan craving jag har haft på sistone är ugnsbakade morötter i en riktigt oljig marinad. Grillad citron är också bland det godaste som finns.

    Varje gång jag hälsar på mina kompisar Katie och Jordan kommer jag hem med massor av färska grönsaker från deras trädgård. Det kan till exempel resultera i en varm sallad på aubergine och mangold direkt från trädgårdslandet, med pärlcouscous, avokado och halloumi. Stekt mangold är så himla gott?

    Jag lagar ofta recept jag hittar på TikTok. Här en pasta med kikärtor, spenat och za’atar. Ser kanske inte så spännande ut, men det blev otroligt smakrikt och gott.

    Jag upptäckte nyligen stekt vitkål. Hade ingen aning om att det var så gott!? Så nu har jag stekt vitkål i allt möjligt. Här i en av alla mina varma sallader (mitt bästa lunchformat) med tofu och marinerad gurka.

    Ibland blir jag sugen på pannkakor, så då lagar jag det. Serveras med lingonsylt från Ikea såklart.

    Vi kan avsluta med en kylskåpstömningssoppa där jag i princip slängde ihop allt jag hade hemma i en kastrull med buljong och kokosmjölk. GOTT.

  • Irritationsmoment

    Får man klaga över pengar?

    Det är väldigt sällan jag behöver oroa mig över pengar, och jag inser hur lyckligt lottad det gör mig. Men den här veckan har det varit en reality check efter en annan.

    Först började min bil bete sig underligt så jag lämnade in den på verkstan. Igår fick jag ett kostnadsförslag på 14 000 kronor för att laga den.

    Strax efter det ringde sjukhuset som behandlar min knäskada och informerade mig om att den magnetröntgen jag har inbokad imorgon kommer kosta mig 6 000 kronor, trots att jag har sjukförsäkring. Har ringt försäkringsbolaget som intygade att den summan stämmer.

    (För att göra hela situationen ännu bättre ska denna magnetröntgen ske klockan 21 imorgon kväll, vilket är strax innan jag brukar gå och lägga mig, och jag har numera alltså inte en fungerande bil så jag måste ta hojen dit i mörkret.)

    En av mina hojar är också på verkstan just nu och jag har än så länge ingen aning om vad det kalaset kommer kosta. Skulle tippa på att det landar någonstans mellan 3 000 och 10 000 kronor.

    Så, för att sammanfatta: Den här veckan kommer jag sannolikt att spendera omkring 25 000 kronor och inte på EN ENDA ROLIG SAK. Älskar att vara vuxen 95% av tiden, men det här hamnar verkligen under de där andra 5 procenten.

    Jag skulle även behöva gå till tandläkaren, ta katterna till veterinären för deras årliga vaccinationer samt köpa en flygbiljett från Stockholm till San Diego så jag kan ta mig hem från Sverige i juni. Men allt det får helt enkelt lov att vänta.

  • Äventyr,  Bilar och sånt

    Ett par dagar i Moab

    Nu har jag varit ute på äventyr igen, den här gången i Utah. Var där i jobbet förra veckan för att hänga på Easter Jeep Safari, ett gigantiskt Jeep-event i Moab, som lätt är en av de vackraste platserna på jorden.

    Jag skulle egentligen ha landat i Moab på måndagen, men efter ett inställt flyg fick jag och en av publicisterna som hade bjudit in mig hyra en bil och köra fyra timmar från Salt Lake City på tisdagen istället. Det gjorde inte mig något, jag roadtrippar mycket hellre än att flyga (och hade antagligen tagit hojen hela vägen om det inte vore snöstorm i SLC). Och i princip hela södra Utah ser ut såhär, med röda klippor och ökenlandskap i alla riktningar. Overkligt vackert.

    Det var SVINKALLT, minusgrader och snålblåst. Jag hade tredubbla jackor på mig. Men inne i Jeeparna var det varmt i alla fall. Här är jag och Anna, en annan av publicisterna, som även råkar vara världsmästare i jet ski.

    Jag höll på riktigt på att blåsa av den här väldigt branta klippan, men vad gör man inte för ett foto.

    Den vägen som går där nere körde jag förresten på hoj för två år sen, och det är en av de vackraste vägar jag någonsin kört. Highway 128, rekommenderas starkt om du någonsin är i Moab! Den här utkiksplatsen kan man dock bara ta sig till med ett ordentligt offroad-fordon (till exempel en Jeep).

    Dag två var det dags för nya stigar. Jag skulle hänga med på ett “trail cleanup”-projekt med organisationen Tread Lightly och Bureau of Land Management för att ta hand om och bevara utsatta områden. Massor av frivilliga dök up.

    Vi byggde staket runt tusenåriga hällristningar för att skydda dem och den ömtåliga marken runt omkring dem från skadegörelse. Jag ska skriva ett reportage om detta, så jag gick mest runt och intervjuade folk.

    Sen fick jag köra Jeep.

    Tog tillfället i akt och körde rakt igenom en liten sjö. Det var kul!

    Sista dagen (trodde vi, men istället blev vi kvar en extra dag pga ytterligare ett inställt flyg) hade vi några timmar över och passade på att köra in i Arches National Park. Kan inte ens minnas sist jag besökte en nationalpark i BIL och inte på motorcykel, men det var fint ändå. Jag tog det här fotot genom att stå upp med halva kroppen utanför takluckan i hyrbilen medan den var i rörelse, lite sketchy men det gick bra ändå.

    Så här glad var jag över att vara tillbaka i södra Utah. Jag är så otroligt sugen på att hyra släp och ta med mig alla hojar och min mountainbike hit igen i höst och stanna i minst en vecka. Moab är som en stor lekpark för alla som gillar vackra platser. Och vem gör inte det?

  • Jobbrelaterat

    Vad jag är expert på

    Peppe ställde en rolig fråga i sin blogg: “Vad skulle du kunna föreläsa om i 30 minuter utan att förbereda dig?” 

    För mig handlar det främst om två ämnen. Det första är Elizabeth Holmes och Theranosskandalen. Har tillbringat SÅ mycket tid de senaste åren med att läsa alla böcker och artiklar, lyssna på alla poddar och kolla på alla dokumentärer om det här fallet eftersom det är så sjukt fascinerande och osannolikt. Satt klistrad framför rättegångsrapporteringen strax innan jul och följer till och med ett par före detta Theranosanställda på TikTok. Kan lätt hålla låda om detta i 30 minuter.

    Det andra ämnet är, kanske inte helt otippat, min andra stora passion här i livet (ja, efter Theranos då 🙃): roadtrippande. Eftersom jag jobbar som chefredaktör på ett roadtripföretag blir jag ofta intervjuad i olika medier i egenskap av roadtripexpert. Har citerats i bland annat Wall Street Journal, Martha Stewart Living, Woman’s Day Magazine och Nerdwallet.

    Det tar ju emot att kalla sig “expert” på något, kanske framför allt som kvinna. Antar att det är det där jäkla impostor-syndromet som dyker upp med jämna mellanrum. Men en grej som nyligen fick mig att skita i jante och säga att jag faktiskt ÄR expert på detta hände för bara ett par veckor sen. Då blev jag nämligen intervjuad för en artikel i Washington Post. Vet inte om jag ens kan förklara vilken stor grej det är att se mitt namn i tryck i WaPo. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig när jag pluggade journalistik i Stockholm eller när jag praktiserade på Svenska Dagbladet i gymnasiet. Nu står jag visserligen som källa och inte byline, men ändå. I’ll take it.

    Vad är ni experter på?

  • Äventyr,  Motorcyklar

    Sista helgen i mars och första helgen i april

    För några månader sen tittade jag i min kalender och tyckte att det såg lite tomt på äventyr ut i mars och april. Tänkte att det kanske var lika bra, man måste inte göra saker exakt hela tiden. Men eftersom jag är som jag är råkade jag planera in en massa sista minuten-grejer och nu är kalendern fullpackad och jag lite halvt utmattad igen.

    Har ett par dagar hemma just nu där jag försöker göra saker som att städa, tvätta, springa ärenden och hänga med katterna. Nästa vecka bär det av igen, till Utah den här gången.

    Här är några äventyr från de senaste två veckorna i alla fall.

    För två lördagar sen packade jag hojen och styrde kosan mot Palm Springs. Där var det omkring 37 grader varmt och jag fick stanna och ta av några lager kläder.

    Hade dock ett hotellrum med pool bokat, så jag carpade eftermiddagen med rosébubbel och en god bok i skuggan.

    Nästa dag fortsatte jag norrut till Joshua Tree för att möta upp med min kompis Genevieve. Vi tog hojarna in i Joshua Tree National Park och hittade några offroad-stigar att köra runt på. Det var väldigt djup sand, men kul ändå.

    När vi skulle åka hemåt nästa dag var det måndag och storm i alla riktningar och det kändes inte så kul på motorcykel, så vi tog oss tillbaka till Palm Springs och samma hotell jag hade bott på under lördagen. Jag jobbade från hotellet medan Genevieve hängde i poolen, och sen gick vi och åt mexikanskt till middag.

    På tisdagen var det visserligen inte storm längre, men det var ändå svinkallt uppe i bergen. Jag kopplade in min elektriska jacka och tog på mig alla lager kläder men frös ändå. Stannade och åt huttrande mina pannkakor jag hade snott med mig från frukostbuffén på hotellet till lunch, och kom hem en hel dag senare än planerat.

    Den försenade hemkomsten innebar att jag bara hade ett par dagar på mig att planera nästa äventyr, som bland annat innebar att hämta upp och köra den här husbilen 35 mil norrut på fredagen.

    Jag skulle på Biltwell 100, ett ökenrace i Ridgecrest. När jag kom fram efter att ha suttit i bilköer i några timmar (så kallad Vegas-trafik – det är alltid bilköer på motorväg 15 på fredagar eftersom det är den vägen som leder till Las Vegas) parkerade jag bredvid Edy och Ace som campade i sin pickup.

    Jag jobbar ju för ett företag som ägs av världens största husvagns- och husbilstillverkare, men har trots detta inte ägnat mig speciellt mycket åt husbilssemestrande. Det här var dock så sjukt najs, hade liksom el och ett badrum med toalett och dusch och ett kök och en riktig säng hela helgen. Kommer bli svårt att tälta igen efter detta.

    På lördagen var det racedags! Ace (som råkar vara min kollega) hade fått den alldeles urbota dåliga idén att köra sin minihoj i racet, fyra mil genom hyfsat svår ökenterräng. Men det gick bra! Han överlevde.

    Andra körde mer passande motorcyklar. Detta är dock en massa Harleys, inte heller världens bästa ökenhojar. Men det är det som är kul med Biltwell 100, folk dyker upp på alla möjliga konstiga fordon. Anything goes, så länge det har två hjul.

    Ja och sen var det söndag och jag körde Jasmine (som jag döpte husbilen till) hela vägen tillbaka till San Diego igen. Alltså, det är extremt lyxigt att ha en sån här att campa i, men att köra den på Kaliforniens väldigt *intensiva* motorvägar var ganska stressigt. Till ingens förvåning tror jag att jag håller mig till att roadtrippa på motorcyklar även i fortsättningen.

  • Bra saker

    Saker som har hänt sen sist

    Alltså ni får ursäkta att jag är så dålig på att uppdatera här. Jag har mått så bra på sistone och livet har varit så allmänt fint och trevligt att det paradoxalt nog skapar en sorts spärr för mig. Liksom, får man ens prata om hur bra man mår när världen står i lågor och folk flyr för sina liv och verkligheten utanför ens egen bubbla är mörk och läskig?

    Men jag tänker också att alla kan hålla två saker i huvudet samtidigt. Vardagen pågår liksom.

    Här är några saker som har hänt i mitt lilla liv på sistone.

    Först en ytlig uppdatering, eftersom jag precis har tatuerat ögonbrynen. Min kompis Claudia som gjorde min microblading för några år sen tyckte att det var dags att testa något nytt, så vi körde nano-bryn den här gången. Är väldigt nöjd!

    En annan ytlig grej är att jag för första gången på… jag vet inte, 25 år? faktiskt gillar mitt hår just nu. Det är annars så tunt och trassligt, men sen jag slutade färga, föna och locka det i början av pandemin har det blivit lite gladare. Gillar till och med min naturliga hårfärg!? Ovan känsla. Behöver dock desperat klippa topparna.

    Jag har gjort om en del här hemma, både i sovrummet och vardagsrummet. Hade verkligen totalt tröttnat på mitt sovrum och funderade i flera veckor på hur jag kunde göra det lite trevligare utan att behöva måla om eller tapetsera. Nu har det i alla fått ett litet facelift med ljusslingor, nya textilier (ÄLSKAR den här tiger-kudden från Betsey Johnson som jag hittade på rea), nya möbler och nytt på väggarna. Dock mest i den riktningen som inte syns på bilden. Kommer kanske ett eget inlägg om detta!

    Och så har jag varit på spelning IGEN! Gick och såg Baroness spela i onsdags och det var så braaaaa. Trots att de är ett stort band spelade de på ett litet spelställe med begränsade biljetter sålda, och publiken hade fått rösta i förväg på vilka låtar som skulle spelas. Gillade verkligen detta koncept.

    Sen fick jag hänga med sångaren John Dyer Baizley lite. Vi snackade mexikansk mat (som man gör i San Diego) och så messade han mig på Instagram senare för att berätta att han hade hittat burritos. Så himla roligt/knäppt.

    Det har varit så VARMT den senaste veckan. Kanske är det därför jag mår så bra just nu? Antagligen i kombination med att vi ställde om till sommartid för ett par veckor sen. Jag har tagit vara på värmen och dagsljuset och åkt på små motorcykelturer efter jobbet.

    Imorgon ska jag och den här hojen förresten iväg på äventyr i ett par dagar. Första stoppet är i Palm Springs där det ska vara 37 grader varmt imorgon. Ska dock bo på ett hotell med pool så jag har ingenting emot hettan.

    Ni då, hur har ni det?

  • Bra saker,  Musik

    Chuck och jag, återförenade igen

    Förra helgen gjorde jag något stort: jag gick på min första inomhusspelning på två år. Har bara varit på en enda annan spelning sen pandemin började, och det var när The White Buffalo spelade på en utomhusscen för några månader sen.

    Men i lördags spelade Chuck Ragan på en liten divebar i San Diego och det GICK inte att missa. Chuck Ragan har (som ni säkert vet vid det här laget) varit en av mina topp 3 mest spelade artister på Spotify varje år sen åtminstone 2015. När jag under 2020 och 2021 fantiserade om att få gå och se livemusik igen var det Chuck jag helst av allt skulle riskera att få covid för.

    Och nu skulle han spela i San Diego, klockan 19 på en lördag, utan några förband. Jag kan verkligen inte tänka mig ett bättre upplägg än att gå och se sin favoritartist spela tidigt på kvällen och sen få gå hem och lägga sig i tid, som den tant man är. (Nu hamnade jag visserligen på efterfest med ett gäng kompisar jag sprang in i på spelningen, men det är en annan historia.)

    Och det var så bra. Jag gråter alltid när jag ser Chuck Ragan live, och så även denna gången. Sen fick jag ge honom en kram efteråt och gick runt och kände mig bara allmänt lycklig.

    Eh, har ni ens sett ett större leende någon gång? Slänger in en bonusbild på mig och Chuck från 2016. Vill ändå påstå att vi har åldrats med värdighet.

    Som om inte allt detta vore nog ska jag på en annan spelning ikväll. Goddamn Gallows och Bridge City Sinners spelar och jag står på gästlistan eftersom en av mina kompisar är tillsammans med sångaren i GG. Det var så länge sen jag stod på listan att jag helt enkelt måste gå, även om 1) det är totalt fyra band, 2) första går på kl 20:00, 3) det är mitt i veckan, och 4) jag är 35 år gammal.

    Jaja, får väl vara trött imorgon helt enkelt.

  • Helgen som gick,  Irritationsmoment

    I brist på mobilkamera

    Min mobil är fortfarande trasig – den behöver ett nytt moderkort vilket kommer ta omkring 10 dagar att fixa från Google. KUL. Under tiden använder jag min gamla mobil, men på den funkar inte kameran.

    Det här är jobbigt för mig som dokumenterar nästan allt jag gör, och har gjort det i 20 år. Jag har dessutom så dåligt minne att jag ofta måste gå igenom min fotomapp på telefonen för att komma ihåg vad jag gjorde en viss dag. Ser inte fram emot att ha ett två veckor långt svart hål i dokumentationen i mars 2022.

    Igår tog jag i alla fall storkameran med mig när jag gick till Japanese Friendship Garden i Balboa Park för att titta på de fina körsbärsträden som står i full blom.

    I söndags var jag ute och körde mountainbike med ett gäng kompisar och då fick istället min GoPro följa med.

    Det var soligt men otroligt lerigt eftersom det hade regnat en massa dagarna innan. Fick stanna och peta lera ur kedjan och hjulen med en pinne flera gånger för att cykeln ens skulle fungera.

    Ja, det var det. Hoppas att jag får tillbaka min nya mobil med fungerande kamera och moderkort snart.

  • Vardagsanekdoter

    Några grejer som inte har med krig att göra

    Några saker som har hänt de senaste dagarna som inte har med krig att göra:

    1.

    I tisdags fick jag ett sms från min hyresvärd. Någon hade rapporterat till honom att det luktade bensin från vår garagelänga och eftersom jag är den enda som förvarar fordon där antog han att det kom från mitt garage. Det visade sig att min endurohoj hade en läcka i bensintanken (det visste jag i och för sig redan, men jag hade gjort mitt bästa för att lappa ihop den).

    Så med alla dörrar öppna för att vädra ut bensinlukten fick jag försöka lösa problemet så gott det gick. Fick inte loss bränsleslangen för att kunna tömma tanken, så istället körde jag på plan b: att lägga hojen på sidan den inte läckte ifrån.

    2.

    Det pågår ett rivningsprojekt i mitt kvarter just nu så flera byggnader står tomma i väntan på att rivas. Problemet är bara att de byggnaderna nu befolkas av knarkare och gränden där mitt garage ligger är full av skumma typer. I tisdags hade några grannar ringt polisen på en av dessa skumma typer. När jag var ute i garaget kom det förbi en annan uppenbart påtänd kille och försökte prata med mig, och eftersom polisen redan var där plockade de upp honom också.

    Jag kunde inte stänga garagedörren pga bensinlukten, så där stod jag, med min hoj liggande på sidan och polisen precis utanför. Ett par personer från mataffären kom dessutom ut och berättade att samma kille just hade snattat och betett sig aggressivt i butiken. Polisen pratade med honom i kanske en timme innan de släppte honom, och då kom han direkt tillbaka till mitt garage för att försöka få mig att vittna för honom i en rättegång (eller något liknande, det hela var ganska oklart). Vid det här laget var det mörkt ute och jag var ensam i gränden, så jag stängde garagedörren, lämnade hojen på sidan och sket helt enkelt i om det luktade lite bensin. Det läckte i alla fall inte aktivt längre.

    3.

    Igår gick min mobil sönder. Den bara slutade att fungera, precis när jag skulle ringa min mamma eftersom hon fyllde år. Det slutade med att jag fick ringa från Facebook Messenger på datorn istället, men nu har det gått ett drygt dygn utan en fungerande mobil och jag har insett flera gånger om hur beroende jag är av min telefon.

    Ett ganska perfekt exempel var för en stund sen när jag åkte för att lämna in mobilen på lagning och jag hade glömt att kolla upp vägbeskrivningen på datorn innan jag gick hemifrån. Hade ju ingen mobil jag kunde kolla upp det på. Kunde inte heller lämna ett telefonnummer till mobilverkstan, så jag får hålla koll på mejlen för att veta när den är färdiglagad. Förhoppningsvis blir det någon gång imorgon för längre än så vill jag helst inte fortsätta vara isolerad från omvärlden.