• Vardagsanekdoter

    Livet och klimatångesten

    Det gör inte direkt under för klimatångesten att bo i en delstat som bokstavligen står i brand, medan motsatt kust i samma land genomgår en extrem orkansäsong och mitten av landet har rekordhetta en dag och snö dagen efter.

    Detta samtidigt som presidenten förnekar att det finns någon koppling mellan detta extrema väder och globala klimatförändringar, vägrar att hjälpa västkusten eftersom vi inte röstar på honom och dessutom påstår att det brinner eftersom att Kalifornien inte krattar sina skogar (?).

    Här i San Diego är det fortfarande ganska mycket rök i luften, men det har blivit lättare att andas. I helgen låg det fortfarande ett tjockt röklager över hela staden, sådär så att man inte såg solen. Jag behövde skingra tankarna och tog en sväng på hojen ner till Cabrillo National Monument som ligger längst ute på en udde med utsikt över Stilla havet åt ena hållet och downtown åt andra. Man såg inte ens skyskraporna i downtown för all rök, och det var så grått att det var svårt att avgöra var havet slutade och himlen började.

    Jag har förresten anmält intresse för att jobba som poll worker (röstmottagare?) på valdagen i november. Det är oftast mest äldre personer som jobbar i vallokalerna här, och eftersom de är extra utsatta nu pga covid behövs det fler unga, friska personer som ställer upp. Tänker att jag måste göra något, om Trump blir omvald vore det katastrof för klimatet (och för demokratin och för ungefär en miljon andra saker). Det FÅR inte hända.

  • Litteraturbloggen

    Världens mest jämställda land?

    Jag lyssnade just klart på Cissi Wallins bok Allt som var mitt. Har så många känslor och tankar men har ingen att diskutera den med eftersom den är på svenska och handlar om något som hänt (och händer) i Sverige, så nu ventilerar jag lite här istället.

    Jag hade lite koll på den här historien tidigare, visste att Cissi Wallin i samband med #MeToo öppet namngav och anklagade “mediemannen” Fredrik Virtanen för att ha våldtagit henne. Mycket mer än så hade jag tydligen inte lyckats snappa upp härifrån, ungefär så långt ifrån medie-Stockholm det går att komma.

    Efter att ha läst Klubben av Matilda Gustavsson var jag i alla fall mer medveten än innan om hur mycket makt svenska mediemän har och vilka jävla svin många av dem är. Wallins bok bekräftar detta ytterligare, dessutom från den drabbades perspektiv. Jag pendlade mellan så många olika känslor medan jag lyssnade på denna: ilska, ångest, uppgivenhet, mer ilska.

    Jag tror på Wallin och beundrar verkligen hennes mod och styrka. Hon är villig att riskera fängelse för att berätta sin egen historia. Det är jävligt mycket mer än man kan säga om alla fega chefer, mediepersonligheter och uppdragsgivare som förekommer i boken. Är speciellt chockad över alla kvinnor som kommit till mediemannens försvar.

    Har ni läst? Vill väldigt gärna höra åsikter om denna från folk som bor i Sverige och kanske har följt hela fallet lite närmare.

  • Sverige vs. USA

    Att vara 100% väderstyrd

    Jag har känt mig rätt nere de senaste dagarna, har varit så trött att jag har sovit 10 timmar om nätterna och bara allmänt känt att livet är lite väl hårt just nu.

    Men idag är det inte lika mycket brandrök i luften och jag såg faktiskt en skymt av både solen och en blå himmel när jag släppte ut Steve i morse. Kände mig som en ny människa plötsligt.

    Jag har ju funderat en del på om det kanske inte skulle vara dags att lämna USA och flytta hem till trygga, stabila Sverige istället. Men här någonstans insåg jag vad jag väl egentligen redan visste: Jag kan inte ens gå två dagar utan klarblå himmel och solsken utan att vara på gränsen till att bli deprimerad.

    Att flytta till Sverige med de förutsättningarna känns ju som en utomordentligt dålig idé.

    Det är mycket nu. Bränder, värmerekord, pandemi, politiskt kaos, rasism, polisvåld, presidentval, osv osv osv… Men, eh, det är i alla fall inte kallt och regnigt?

  • Helgen som gick

    Stranden och apokalypsen

    Det råder ganska ordentlig apokalypsstämning i San Diego just nu. Vi brukar i vanliga fall vara ganska skonade från större skogsbränder här, men nu brinner det rätt rejält bara några mil öster om stan.

    Hela himlen är så tjock med brandrök att man inte ens ser solen, det är svårt att andas, och när jag satt ute på altanen och läste häromdagen regnade det hela tiden aska över mig. Nu håller jag mig inomhus istället.

    Detta i kombination med pandemin och att det var runt 40 grader varmt hela helgen gör verkligen att det känns som att slutet är nära.

    Men strunt i detta nu. Vi hade långhelg och, som sagt, extrem värmebölja. När man inte kan åka någonstans (pga av ännu extremare värme och bränder i alla riktningar) finns det bara en sak att göra: åka till stranden.

    Det var jag, Andy, Alexis och Alexis hund Mouth. Mouth är min favorithund (efter Steve då såklart), han är 16 år gammal och så himla gullig. Jag ska vara hundvakt åt honom om några veckor och ser verkligen fram emot att ha två gamla gubbhundar här hemma i ett par dagar.

    Kolla vad GULLIG. Jag hade varit smart och införskaffat ett par såna här paraplyer som man fäster på stolen för att vi skulle slippa bli helt solbrända. Det var förresten rätt mycket folk på stranden (inte helt oväntat), men de flesta var bra på att hålla avstånd så det kändes ok ändå.

    Alexis hade med sig sin paddleboard som Andy och jag fick testa. Jag har bara gjort detta en gång innan och mindes att det skulle vara vingligt. Men det gick bra. Tror ändå att jag håller mig till att skaffa en kajak.

    Senare på kvällen hade brandröken börjat svepa in över stan och solen var bara ett knallrött klot bakom all rök, så Andy och jag bestämde oss för att gå och titta på solnedgången. Det var fint men ganska kuslig stämning?

    Detta var i söndags och jag har inte sett solen sen dess, nu är himlen helt täckt av tjock, grå rök. Om man ska se något positivt (?) med detta är det i alla fall inte lika olidligt varmt.

  • Listor

    En fredagslista

    Lånar en liten lista från Hej Hej Vardag.

    Humör idag?

    Är på ganska gott humör. Det är fredag, högsommar och långhelg. Så länge jag håller mig borta från Twitter eller nyheterna kan detta nog bli en rätt trevlig dag.

    Vad gör du exakt just nu?

    Har precis ätit lunch (ugnsrostade grönsaker med pärlcouscous och burrata, fint ska det va) och nu ska jag göra klart lite jobbgrejer. Sen är det helg!

    Dagens planer

    Tänkte ta en halvdag på jobbet och sen göra ingenting i några timmar. Kanske läsa en liten bok och dricka ett litet glas rosé på altanen? Senare ikväll ska jag och Andy hem till Katie och Jordan och äta middag på deras altan.

    Helgens planer

    Vi har som sagt långhelg här pga Labor Day, så måndag är en röd dag. Det är dessutom Andys födelsedagshelg eftersom han fyller år nästa vecka. Det ska dock bli snorvarmt, så inga av våra vanliga planer kommer funka speciellt bra (hajka, cykla, åka på en liten roadtrip). Det slutar nog med att vi hänger på stranden/i havet så mycket som möjligt istället.

    Vad ser du mest fram emot i helgen?

    Jag vet inte, bara att vara ledig kanske? Jag älskar ju egentligen värme, det är bara så svårt att göra något när det är 37 grader ute. Och det kommer vara så sjukt mycket folk på stranden, vilket jag egentligen helst undviker. Önskar att jag hade en pool.

    Vad var det roligaste som hände i veckan?

    Hände det något roligt den här veckan? Jag kan inte komma på en enda grej. Eller jo, jag fick hem ett par nya byxor som jag hade beställt och de var helt perfekta.

    Veckans fundering

    Jag försökte verkligen hålla detta inlägg positivt, men i princip det enda jag funderar på just nu är att det känns som att ett nytt inbördeskrig är på gång i USA. Alltså, som att det redan har börjat. Och att det kommer bli ännu värre ju närmare valet vi kommer. Ughh. Men nu fokuserar vi på något roligare. HELG! SOMMAR!

    Vad gjorde du för exakt ett år sedan?

    Den här helgen förra året körde jag motorcykel genom Oregon och Washington. Tänker mycket på den resan. Jag hyrde en gigantisk Harley och körde runt själv i ett par dagar, utforskade nationalparker och Oregons kust och det var så himla fint. Tror jag behöver åka på fler soloresor.

  • Vardagsanekdoter

    Five Peak Challenge avklarad

    Om det var någon som väntade på en uppdatering om hur det har gått med vår Five Peak Challenge (utgår från att ni har suttit som på nålar), så kan jag meddela att den härmed är avklarad!

    I söndags tog Andy och jag oss upp till den femte och sista toppen, Pyles Peak. För att komma dit behöver man gå via toppen av Cowles Mountain, så vi fick lov att göra den hajken igen.

    Här kommer fotobevis:

    Topp 1: Cowles Mountain. 485 meter över havet och en hajk på 4,8 km.

    Topp 2: Kwaay Paay. 363 meter över havet och en hajk på 3,7 km. Här glömde jag dock att ta ett foto med toppmarkören, så denna selfie får duga.

    Topp 3: North Fortuna. 393 meter över havet och en hajk på 7,4 km.

    Topp 4: South Fortuna. 333 meter över havet och en extremt brant hajk på 8 km.

    Sist men inte minst, topp 5: Pyles Peak. 420 meter över havet och en hajk på 9,6 km (via Cowles Mountain).

    Vi gjorde alla dessa på vardagseftermiddagar (förutom Pyles Peak, den var för lång för att hinna med innan solnedgången så vi gjorde den en tidig söndagsmorgon istället) och det har känns så himla skönt att få komma ut ur huset och röra lite på sig efter jobbet.

    Nästa steg får bli att hitta någon annan aktivitet att ägna oss åt, eller i alla fall andra vandringsstigar.

  • Djur,  Irritationsmoment

    Senaste nytt på djur- och grannfronten

    I fredags upptäckte jag till min stora chock att Steve hade en massa blod på huvudet och tassarna. Det visade sig att han blödde ur ena örat, så jag ringde genast veterinären som sa åt mig att komma in. De konstaterade att han hade en öroninflammation, så nu måste jag hälla en vätska i örat på honom en gång varannan dag. Han hatar det så mycket, stackarn.

    Det är verkligen alltid något med den här hunden. Är det inte ögon som smälter eller bukspottskörtelinflammation eller dåliga njurar eller allergier så är det tydligen detta. Var hos ögonspecialisten med honom igår också eftersom hans syn verkar ha blivit sämre, han går in i stolsben och trottoarer betydligt oftare än tidigare.

    Så här är det ju att adoptera ett gammalt gubbdjur. Det är en emotionell investering (och ekonomisk, det är inte direkt gratis att springa hos veterinären en gång i veckan), men när han är frisk och glad känns det så himla mycket värt det. I princip allt jag vill här i livet är att göra Steve glad.

    Andra djurnyheter: Imorse klev jag upp och gjorde min vanliga morgonrutin, men det var något som fattades. Kunde inte komma på vad det var förrän jag såg det här hålet i nätet som sitter för mitt köksfönster och insåg att jag inte hade sett till katterna på hela morgonen. I vanliga fall sitter de och spinner bredvid mig i sängen när jag vaknar eller sitter på badkarskanten och vill dricka vatten medan jag borstar tänderna.

    Men nu hade de alltså brutit sig ut. Jag fick först lite panik innan jag insåg att Ninja och Turtle är två fega innekatter som inte alls är redo att rymma och leva på fri fot. Jag öppnade ytterdörren och Turtle sprang genast jamande in i huset.

    Ninja hittade jag någon minut senare under huset. Vet inte hur länge de hade varit ute, men är 100% säker på att det var Ninja som gjorde hålet och sen utövade grupptryck på Turtle tills hon följde med på äventyret.

    Till mitt försvar vill jag i alla fall säga att anledningen till att jag inte märkte att de var borta först är att jag knappt har sovit på två nätter. Mina närmaste grannar har dammsugit och flyttat runt möbler mellan klockan 22 och 02 de senaste nätterna och eftersom vi delar en papperstunn vägg har detta hållit mig vaken. Måste ta ett snack med dem om att det inte är ok beteende. Ni kanske förresten minns den här grannen från tidigare inte ok beteenden. Så vi får se hur det går. Katterna är hemma och välbehållna i alla fall.

  • Jobbrelaterat

    Jobbet går bra i alla fall

    Sist jag skrev något om mitt jobb var i början av juni, mitt under den största arbetslöshetsvågen i USA. Då hade runt 30 miljoner amerikaner förlorat sina jobb pga pandemin och allt var kaos. Mitt jobb varslade ett gäng personer och vi som var kvar fick tre gånger så mycket att göra.

    Sen dess har det blivit betydligt bättre, i alla fall i min lilla bubbla. Alla som varslades har blivit återanställda, och jag fick en efterlängtad befordran. Har inte skrivit något om detta eftersom det känns konstigt att skylta med hur BRA det går för mig medan jag har mängder av vänner och bekanta som inte har jobbat sen i mars när allt stängde ner.

    I alla fall. Under de senaste veckorna har vi haft våra årliga performance reviews. Jag inser nu att jag aldrig har haft ett heltidsjobb i Sverige och inte vet om man gör sånt där? Alltså har som ett utvecklingssamtal med sin chef en gång om året?

    Jag hade i alla fall ett sånt samtal med en av personerna jag är chef över häromdagen och vi pratade en del om det här med work-life balance. Jag som är svensk har en helt annan filosofi kring arbete än många (de flesta?) amerikaner jag har jobbat med.

    I USA är det extremt vanligt att folk jobbar fler än 8 timmar om dagen. Det finns ingen lagstadgad semester, många yrken går inte att försörja sig på även om de är på heltid för att den federala minimilönen är så låg, och det anses vara tecken på ambition att dyka upp först på morgonen, gå hem sist på kvällen och aldrig ta ledigt. Allt detta är såklart skit, speciellt det där med att inte ta semester.

    Men jag är så glad att jag har den svenska mentaliteten kring hur viktigt det är att vara ledig liksom inrutad i mig från födseln. Jag är helt övertygad om att det gör mig till en bättre chef än någon som står med piskan och räknar antal arbetstimmar istället för avklarade arbetsuppgifter, eller likställer ambition/arbetsmoral med att halvt jobba ihjäl sig.

    Det hjälper helt klart att jag jobbar på ett företag med rimliga arbetsvillkor. Vi har hyfsat flexibla arbetstider och obegränsat med semestertid, och företagsledningen uppmanar oss ofta att utnyttja detta. Det går kanske inte att ta fyra veckors ledigt på raken mitt i sommaren, detta är trots allt fortfarande USA. Men på tidigare jobb har jag haft 10-15 semesterdagar om året (inklusive sjukdagar), och det känns både orimligt och dåligt för hälsan.

    Världen står i brand, men det går i alla fall bra på jobbet. Känner mig tacksam för detta i princip varje dag. (Även tacksam för gulliga kollegor, se bild ovan.)

  • Listor,  Litteraturbloggen

    Kulturlistan i augusti

    Det här året är så jäkla konstigt. April var så lång att den kändes mer som tre månader, men mellan maj och augusti gick tiden så snabbt att jag inte förstår var den tog vägen. Nu är det plötsligt SEPTEMBER? Ja herregud.

    Detta är i alla fall månadens kulturskörd:

    Filmer jag har sett

    Det blev en film den här månaden. I lördags såg Andy och jag The Big Short, en oscarsbelönad film från 2015 med Brad Pitt, Steve Carell, Ryan Gosling, Christian Bale med flera. Hade aldrig ens hört talas om denna förrän jag började lyssna på boken den bygger på. Handlar om vad som ledde till finanskrisen 2007-2008 och de som blev snorrika genom att satsa mot bostadsmarknaden. Det här låter ju JÄTTETRÅKIGT men både boken och filmen var på något vänster ändå väldigt spännande, och jag lärde mig en massa om subprimelån och annat jag hade noll koll på innan. Rekommenderas! (Fast som alltid var boken bättre än filmen, om man nu måste välja bara en.)

    Böcker jag har läst

    Tio böcker har jag hunnit med i augusti. Dessa var bäst:

    The Overstory av Richard Powers. Den här boken handlar om…. träd. Vilket (precis som med The Big Short) kanske inte låter så spännande, men denna var FANTASTISK. Otroligt språk och så många olika berättelser som vävs samman. Fick en helt ny uppskattning för naturen. Betyg: 5/5

    Dear Edward av Ann Napolitano. En 12-årig pojke är den enda överlevande i en tragisk flygkrasch och vi får följa hans liv efter kraschen parallellt med de sista timmarna på planet. En fin och sorglig berättelse. Betyg: 4/5

    Disappearing Earth av Julia Phillips. Denna utspelar sig på Kamchatka, en subarktisk halvö längst österut i Ryssland omgiven av tundra och vulkaner. Handlar om två barn som försvinner och hur detta påverkar ett gäng olika människor. Väldigt intressant inblick i en kultur och plats som jag inte visste någonting om innan. Betyg: 4/5

    The Water Dancer av Ta-Nehisi Coates. Otroligt vackert skriven roman som väver samman magisk realism med en berättelse om slaveri i Virginia. Den handlar om minnen, familj, historia och frihet. Betyg: 4/5

    TV-serier jag har kollat på

    Hade egentligen tänkt stryka den här frågan eftersom jag i princip har slutat kolla på TV. Har sagt upp alla mina streamingtjänster eftersom jag inte använder dem. Förutom Netflix, eftersom jag och Paul fortfarande har ett delat konto där som han betalar för. Men jag kollade faktiskt på en serie den här månaden: Our Planet. Eller hade den på i bakgrunden i alla fall. Bara djur och fantastisk natur och inga människor så långt ögat når, det är på den nivån jag har lagt mina tv-tittarambitioner.

    Poddar jag har lyssnat på

    Inget nytt här, men jag lyssnade i alla fall på tre ljudböcker den här månaden. The Orchid Thief av Susan Orlean, The Big Short av Michael Lewis samt Mindhunter av John E Douglas. De två första var bra, men jag gillade inte Mindhunter alls. Vet inte varför jag envisas med true crime, jag är egentligen inte speciellt intresserad av seriemördare och sånt. Störde mig också på polis-macho-mentaliteten genom hela denna. Insåg inte att den var skriven 1996 förrän alldeles för sent.

    ***

    Vad är det bästa (eller sämsta) ni har läst, sett eller lyssnat på den här månaden?

  • Amerika,  Det ofattbara

    All things considered we’re basically fucked

    Ska vi kanske ta och sammanfatta läget i USA just nu? Ungefär så här ser det ut:

    • Drygt 180 000 personer har dött från Covid hittills i USA. Omkring 1000 personer dör varje dag. Kongressen/presidenten gör ingenting.

    • Hurricane Laura (en av de värsta stormarna någonsin i USA enligt CBS) sveper genom södern den här veckan och har hittills dödat minst 6 personer och förstört tusentals hem och byggnader. Det här är dock bara början på orkansäsongen.

    • Kalifornien står i brand efter att flera tusen blixtnedslag har orsakat hundratals olika skogsbränder. I vanliga fall (eftersom Kalifornien brinner varje år) deltar fångar som avtjänar fängelsestraff i släckningsarbetet, vilket ganska lätt skulle kunna jämföras med slavarbete. I år är USA:s fängelser dock så hårt drabbade av Covid att det inte finns tillräckligt med fångar att skicka ut till bränderna.

    • För en knapp vecka sen sköt en vit polis en obeväpnad svart man, Jacob Blake, i ryggen med sju skott, mitt framför Blakes tre söner. Under en demonstration mot det här ofattbara polisvåldet (som aldrig tar slut) några dagar senare sköt en 17-årig högerextremist ihjäl två demonstranter och skadade en tredje. Blake utmålas i amerikanska högermedier som yrkeskriminell medan Kyle Rittenhouse, 17-åringen, hyllas för att ha “skipat rättvisa”.

    • Parallellt med allt detta pågår även Republikanernas National Convention, där ytterligare högerextrema mediepersonligheter (inklusive halva presidentens släkt) står på bästa sändningstid och sprider lögner och hatpropaganda. Det känns inte helt osannolikt att Trump kommer bli omvald.

    Detta är verkligen bara en bråkdel av allt som är åt helvete i det här landet just nu. Jag har så mycket ångest att jag knappt vet var jag ska ta vägen.

    66 dagar kvar till valet.

    Ni då, hur mår ni?