Är så ledsen just nu. Det var väl ett tag sen jag klagade på att USA egentligen är ett u-land som låtsas vara ett i-land, men det har sällan varit tydligare än idag. För bara en liten stund sen röstade nämligen medlemmar av Representanthuset ja till Trumps “sjukvårdsreform” som ska ersätta Affordable Care Act (aka Obamacare). I praktiken kan den nya planen innebära att många miljoner människor blir av med sin sjukförsäkring, antingen för att de inte kommer ha råd med de nya premierna eller för att de kommer blir förnekade pga pre-existing conditions (vilket kan innebära allt från astma till graviditet till cancer till att ha blivit våldtagen).

Jag förstår inte hur ett land som kallar sig en stormakt år 2017 inte kan erbjuda sjukvård som en rättighet till sina invånare. Jag förstår inte hur någon enda person kan rösta på ett parti som så tydligt tar försäkringsbolagens parti över de människor de har blivit tillsatta för att representera. Jag förstår inte hur den kristna arbetarklassen i mitten av landet, som till övervägande majoritet röstade Trump, inte inser att det är de själva som kommer att drabbas hårdast av detta. Jag förstår inte heller hur politikerna i Representanthuset med gott samvete kan rösta på ett förslag som kommer att orsaka människors död. Barn kommer att dö av detta. HUR försvarar man det här beslutet för sig själv, sin familj, sina väljare? Det är ren och skär ondska.

Förhoppningsvis röstas förslaget ner i Senaten, och alla de miljoner människor som har blivit försäkrade genom Obamacare kan fortsätta uppsöka sjukvård när det behövs. I alla fall ett tag till. 

Jag flyttade till USA hösten 2008, bara ett par månader innan Obama valdes till president. Det jag minns mest från den valsäsongen är nog ändå hur bra Saturday Night Live var då. Tina Fey som Sarah Palin var komediguld, kanske mest för att hon bara gick ut på scenen och repeterade exakt Sarah Palins egna ord — SNLs manusförfattare behövde liksom inte göra så mycket, skämten skrev sig själva.

Lite så är det nu också — Trump-administrationen är ett sånt jäkla skämt att det är svårt att avgöra vilka rubriker som kommer från riktiga nyhetssajter och vilka som är påhittade av The Onion. Saturday Night Live, som har varit ganska trist de senaste åtta åren, är tillbaka på toppen igen med Melissa McCarthy som pressekreterare Sean Spicer, Kate McKinnon som Kellyanne Conway, och Alec Baldwin som Trump.

Men det finns en enorm skillnad nu från 2008: Trump blev vald till president, medan vi klarade oss undan Sarah Palin som VP.

Så även om humor hjälper (det känns en smula mer konstruktivt att kunna skratta åt situationen istället för att bara vilja krypa in i ett hål och dö) är det samtidigt ganska skräckinjagande när man inser att det här verkligen inte är ett skämt. USAs nationella säkerhet är numera en medelmåttig hackares våta dröm.

I lördags gick jag i second hand-affärer med några kompisar hela dagen och en av dem köpte en hög med gamla tidningar. Bland annat denna nedan från augusti 1974. Hoppas på liknande rubriker snart, helst innan Twitler startar ett nytt världskrig.

Jag vet inte ens vad jag ska säga. Den där ångestklumpen i magen jag hade redan innan valet har nu växt sig så stor att jag har svårt att andas. Jag gick och la mig innan valresultatet var 100% officiellt igår och vaknade mitt i natten i ren och skär panik. Låg och grät och kunde inte somna om på flera timmar.

Jag kan inte minnas att ett valresultat har påverkat mig på det här sättet förut, liksom både fysiskt och psykiskt. Men med Donald Trump som president (har svårt att ens skriva de orden), Mike Pence som vicepresident, och dessutom en republikansk majoritet i senaten och representantshuset kan det verkligen gå hur illa som helst. Jag sörjer vid tanken på att alla de rättigheter – fri abort, gayäktenskap, Civil Rights, osv – som människor har kämpat för de senaste 100 åren kan komma att tas ifrån oss. Och att rasism och sexism nu är något legitimt, rumsrent. För att inte tala om miljöfrågan – det ska bli 35 grader här idag, i november, men den nya presidenten “tror inte” på den globala uppvärmningen. Det här är inte längre ett skräckscenario utan den amerikanska verkligheten.

Samtidigt röstade Kalifornien för att legalisera marijuana (vilket jag i princip är för, men inte som lagen som nu röstades igenom ser ut) och jag kan inte låta bli att tänka att det är ett sätt att neutralisera invånarna i den mest progressiva delstaten i USA. Det är svårt att få till en revolution när alla är för höga för att bry sig.