Är precis hemkommen från ett par dagars redigt amerikanskt julfirande hos Pauls mamma och hennes man, som bor i Palmdale norr om LA. Runt 30 personer dök upp för att fira på juldagen — tydligen fattades det ytterligare 40 släktingar eller så. Lite överväldigande, men kul. Jag har ju exakt noll släktingar på den här sidan Atlanten, så det är fint att helt plötsligt ha en gigantisk bonusfamilj.

Pauls mamma bor i ett stort hus med sprillans nybyggd pool och jacuzzi utomhus, men det var svinkallt ute så det blev inget badande av den här gången. Jag var till och med tvungen att skrapa rutorna på min bil imorse eftersom de var täckta med frost. Väldigt märklig känsla i södra Kalifornien. Dessutom hade jag såklart ingen skrapa, så jag fick använda ett kassettbandfodral som låg i handskfacket. Funkade över förväntan faktiskt.

Innan själva julfirandet startade åkte vi hem till Pauls pappa, som bor med sin fru och 6 hundar (varav en 2 månaders labradorvalp, eeeek!) på en stor gård mitt ute i ingenstans. Precis mitt emot deras hus ligger dels ett center som föder upp stora kattdjur (tigrar och leoparder och sånt) och dels en gammal övergiven guldgruva. Gruvan är avstängd med taggtrådsstängsel, men vi stannade utanför och tog lite bilder.

Jag älskar såna här gamla märkligheter som man hittar ute på vischan.

Utsikten åt andra hållet. Öken, mest. Plus snygg kille och gammal pickis. Har jag förresten sagt att jag har nästan två veckors semester just nu? Ofrivilligt, eftersom mitt jobb är stängt över jul och nyår, och vi har inte direkt något planerat. Men ändå, tänker njuta av ledigheten så mycket jag bara kan.

Att ta hand om trafikböter i USA kan vara en ganska invecklad process. Det går förstås att bara betala sin böter och glömma hela saken, men det är det nästan ingen som gör. Dels får man då en anmärkning i sitt driving record, och dels går det ofta att slippa undan utan att behöva betala någonting alls, och då känns det ju ganska ovärt att betala dyra pengar.

Får man en böter för att till exempel ha kört för fort eller kört mot rött ljus så blir man tilldelad ett datum för att infinna sig i rätten och försvara sig. Väljer man att bara betala sin böter (eller att gå i körskola – ett annat dyrt alternativ som dock gör att man slipper anmärkning) går det inte till rättegång, men de flesta jag känner väljer rätten. Hela systemet bygger nämligen på att polisen som gav en bötern dyker upp och ger sin version av saken. Om polisen inte dyker upp är det i princip bara att förklara sig själv icke skyldig och då har domaren inte mycket annat val än att avfärda bötern i brist på bevis.

Om polisen däremot dyker upp kan man i princip lika gärna erkänna sig skyldig (om man inte har bevis på motsatsen), men det är verkligen inte alla poliser som tycker att det är värt ansträngningen att gå till en rättegång för en fjuttig hastighetsböter. Så ofta är det värt chansningen.

Jag har själv aldrig fått annat än parkeringsböter och har alltid tyckt att det här bötessystemet är ganska fascinerance. Men för någon månad sen fick jag en böter i hyrbilen jag körde runt i då. Jag gjorde en högersväng på rött ljus, vilket är helt lagligt här, men kan eventuellt ha missat att göra ett fullt stopp innan jag svängde. Eventuellt. Och det kan eventuellt också ha skett vid typ den enda korsningen i San Diego County med en kamera. Jaja, sånt händer, ingen är perfekt.

Någon vecka senare stod jag vid samma korsning och tog ett par bilder, bara för att försäkra mig om att högersvängar på rött var tillåtna där, när en man kom fram och frågade om jag hade fått en böter. Det visade sig att hans fru hade fått exakt samma böter som jag bara några månader tidigare. Och så gav han mig numret till ”Mr. Ticket” – en advokat som helt hade fått hans fru frikänd.

Jag googlade Mr. Ticket, och det visade sig att hans kontor ligger bara några kvarter från mitt hus, så häromdagen tittade jag förbi där på väg hem från jobbet. Mr. Ticket heter egentligen Mitchell Mehdy, och har under de senaste 20 åren specialiserat sig på att få folks böter avfärdade eller beloppen rejält sänkta – för den ringa summan $99. Hans taktik, har jag förstått efter en del internetresearch, går ut på att skjuta upp rättegångsdatumet så långt fram i tiden det går, och så många gånger det är tillåtet, och sen hoppas på att polisen inte dyker upp. Och det funkar, i alla fall hyfsat ofta. Min böter är på nästan $500, så jag känner liksom att det är värt $99 bara för chansen att slippa undan. Och för att slippa gå till rätten själv.

Mr. Ticket’s kontor var något av en upplevelse i sig själv. Det var lite som att kliva in i en tidsmaskin och transporteras till ett advokatkontor på 80-talet. Träpaneler galore, och högar av kartonger med pappersfiler längs med alla väggar. I receptionen satt tre extremt snygga tjejer i 20-årsåldern, helt klart anställda för mer än bara en talang för att svara i telefon och göra kopior. Advokaten själv visade sig, inte helt otippat, vara en mycket slipad typ av tveksam moral – tänk Saul Goodman i Breaking Bad. Så fort jag klev in på hans kontor blev jag tilltalad som ”young lady” och överöst med komplimanger. Yuck. Men på nåt sätt känns det ändå som helt rätt person för jobbet. En ärlig, samvetsgrann advokat är säkert jättebra för andra typer av rättegångar – men när det handlar om att avfärda trafikböter genom att utnyttja varje kryphål i systemet kan jag inte tänka mig en bättre person än en riktig sliskig snubbe utan några som helst skrupler. Så vi får väl se hur det går.